REPORTAGE:
ALLT FLER SVENSKAR FLYTTAR TILL SYDLIGARE BREDDGRADER
Trehundra mil söder om Malmö finns ett annat Sverige. Den spanska Medelhavskusten hyser enklaver där både vardag och fest går i blågult. Och det inhemska samhället kan hållas på en armlängds avstånd – för här är graden av integration valfri.
I slutet av varje år fälls en väldig gran i de småländska skogarna. På lastbil transporteras den ned till Iberiska halvön, med slutdestination Torrevieja på Costa Blanca. Där reses den på torget Plaza de la Constitución, intill palmerna och kaktusarna. Första advent tänds julgransbelysningen och det bjuds på glögg, kaffe och pepparkakor.
Adventsmyset är ett av många exempel i professor Erik Olssons bok ”Guiden till Spaniensverige”. Han forskar i internationell migration vid Stockholms universitet och har under ett antal längre vistelser i Sydspanien kartlagt navet i Spaniensvenskarnas tillvaro: de svenska föreningarna.
– Jag tänkte ”varför inte vända på det?”, säger han och syftar på att det forskas kring invandrares liv i Sverige men att det fram till för bara ett tiotal år sedan inte fanns någon forskning om nutida utlandssvenskar.
OCH FORSKNINGSUNDERLAG saknas inte. Tiotusentals svenskar, varav en stor andel pensionärer, har inrättat sina liv i Sydspanien. Olsson talar om livsstilsmigranter, människor som har valt att flytta för att få bättre livskvalitet. För en del har det blivit en tillvaro präglad av svenskt umgänge och svenska traditioner – som återvändarfesterna.
Olssons första fältstudie i Fuengirola inleddes med mingel bland uppspelta landsmän som lagom till de första frostnätterna lämnat Sverige för en ny säsong på solkusten. På just denna återvändarefest bjöds det på såväl tapas som sill och knäckebröd och gästerna hälsades välkomna åter till ”den härliga gemenskapen”.
Säsongen rullar vidare med mårtensafton, julbord, räkfrossa och påskmiddag. Den som vill kan spela boule eller golf, delta i strandgympa och följa med på utflykter och vinprovning. Allt i de svenska föreningarnas regi. * Förra året utvandrade nära 1800 personer från Sverige till Spanien. Med utvandrad menas att man har skrivit sig i landet för minst ett år. * Antalet svenskar mer eller mindre permanent bosatta i Spanien uppskattas till 90000, enligt Föreningen svenskar i världen (Sviv). * I föreningens senaste kartläggning, från 2015, hade Spanien lika många utlandssvenskar som Norge och Storbritannien. Flest utlandssvenskar finns i USA: 150000.
Olsson betonar dock att långt ifrån alla Spaniensvenskar lever föreningslivet.
– På det sätt som verksamheten är utformad bjuder den i första hand in pensionärer med ett livsstilsprojekt. Föreningarna hjälper dem att förverkliga sina intressen och underlättar också kontakterna med både det svenska och det spanska samhället.
Det innebär att föreningarna bistår med lotshjälp till allt från hantverkare till familjejurister. De flesta tjänster går att köpa av svenska företagare i Sydspanien och går det goda livet i kras på grund av sjukdom eller dödsfall finns Svenska kyrkan där och stöttar. Det finns alltså fog för att tala om ett svenskt parallellsamhälle.
FAKTUM ÄR ATT många Spaniensvenskar inte kan någon spanska. Det behövs inte heller i en så internationell stad som Torrevieja där engelskan är lingua franca, förklarar Lars Göran Asmundsson. Han har bott i staden säsongsvis för att komma undan vintermörkret men också för att ta del av spansk kultur och samhällsdebatt.
– På det viset är jag udda. De flesta har paraboler och abonnemang så att de kan se SVT och TV4, säger han.
Asmundsson tillstår att hans Spanientillvaro blev mer svensk än vad han hade räknat med. Han kontaktade den största föreningen, Más Amigos, för att erbjuda spanskundervisning, men hamnade snabbt i styrelsen.
– Föreningen har bidragit till att jag fått många nya vänner. Jag har också kunnat ägna mig åt en av mina fritidssysselsättningar, som är bridge. Vi söker det goda livet, men vi strävar inte efter att bli spanjorer, säger Asmundsson.
En annan Spaniensvensk instämmer: ”Det är ju löjligt att man skulle behöva integrera sig vid 60–70 års ålder!”
”Pensionsmigranter anses i Spanien vara en önskvärd typ av migrant, eftersom de är mer lönsamma än kostsamma. De konkurrerar inte heller om jobb med den spanska lokalbefolkningen.”
ANNA GAVANAS, socialantropolog
Den anonyme mannen citeras i socialantropologen Anna Gavanas bok ”Pensionärsplaneten” och gör klart att han väljer själv: ”Jag integrerar mig så mycket som jag själv anser behöva för att känna mig välkommen här nere.”
– Kravet på integration är en brännande fråga för svenska pensionärer i Spanien. Men det är andra svenskar som ställer kravet, inga andra. Pensionsmigranter anses i Spanien vara en önskvärd typ av migrant, eftersom de är mer lönsamma än kostsamma. De konkurrerar inte heller om jobb med den spanska lokalbefolkningen, säger Gavanas.
OCH DE SVENSKAR som faktiskt vill bli del av det spanska samhället får anstränga sig, enligt Olsson.
– Det spanska samhället är inte så intresserat av att ha kontakt med livsstilsmigranter. De ses nog som turister som man kan ha vänliga relationer med, men inte mer. Även svenskar som talar spanska flytande har svårt att komma in i de spanska nätverken, säger han.
MED TANKE PÅ den invandringsdebatt som förs i Sverige kan man fråga sig om det finns några beröringspunkter mellan Spaniensvenskar och invandrargrupper i Sverige. Nej, är Lars Göran Asmundssons bestämda svar.
– Jag tycker inte att jag kan använda mina erfarenheter för att förstå vad som händer i Sverige, i och med att förutsättningarna är så totalt skilda. De som har flytt från kriget Syrien måste ju lära sig svenska och förstå det svenska samhället medan vi kan ta det bästa av två världar.