Hon klarade ”En svensk klass
ANN-CHRISTIN: VASALOPPET VAR JOBBIGAST
Ann-christin Mårtensson som nyligen fyllde 65 år har inte taggat ner på grund av ålder. Tvärtom. I år har hon och hennes man gjort ”En svensk klassiker” och ”Cykelvasan”.
”Jag var en av de 73 undersköterskor som de sa upp på Sjukhuset i Varberg”
Har du alltid varit hurtig?
– Nja, fotbollen har ju alltid funnits där och jag var med att starta fotbollslaget Lilla Träslöv när jag var 25 år. Och jag har alltid sprungit i skogen. När bestämde du och din man er för att göra En svensk klassiker och vad är det för något?
– Det började med att jag gjorde Vansbrosimmets tjejsim som är på tusen meter 2016. Jag hade fått ett startbevis av min son i julklapp. Efter tjejsimmen bestämde jag och Göran oss för att testa 3 000 meter simning året därpå. Det var en jättebra stämning när vi kom i mål, alla gratulerade varandra. Då föreslog Göran att vi skulle göra en svensk klassiker, det var precis 30 år sedan han hade gjort den senast. I en svensk klassiker ska man göra fyra långlopp inom tolv månader. Vi simmade 3000 meter, sprang Lidingöloppet, som är ett terrängloppet på tre mil, åkte Vasaloppet som är nio mil och cyklade Vätternrundan som är 30 mil. Hur var det?
– Vasaloppet var jobbigast. Vi körde i öppet spår i 25 minusgrader. Då är det svårt att valla, snön är sträv när det är så kallt. Inget glid. Cyklingen var roligast. Jag tycker helt enkelt om att cykla och hade cyklat mycket, jag hade 170 mil i benen. Det var spännande eftersom det gick så fort och vi startade tolv på natten. Simningen var lättast och löpningen tråkigast, den var lång med mycket backar. Jag och Göran firade att vi klarat klassikern med champagne och jordgubbar Och hur var Cykelvasan?
– Jättekul men tuff. Den är på 9,4 mil, och går ungefär samma sträcka som Vasaloppet. Loppet görs i terräng på mountainbikecyklar och DET är nåt helt annat än att cykla på en landsväg (haha).
Märker du att du blivit äldre eller är du i lika bra form som för 30 år sedan?
– Jag märker inte så stor skillnad, jag har inte ont och har inga skador. Det sporrar mig att tänka att jag inte får sådana krämpor, som jag kanske fått om jag inte tränat.
Några bra träningstips?
– Jag tycker att man ska göra nån konditionssport, som stärker hjärtat. Det är bra med styrketräning, men det räcker inte med bara det. För min del tränar jag bålen så att jag får mer styrka i rygg och mage. Jag sitter mycket vid skrivbordet så det är viktigt. Men framför allt är det viktigt att göra det man tycker är kul. Har man svårt att komma igång kan man tänka på hur skönt det känns efter ett träningspass. Det är en stor belöning.
Nåt man ska tänka speciellt på som äldre kvinna vid träning?
– Har du inte tränat tidigare så börja försiktigt. Varva gång och löpning i början, med tiden kan löpdelen bli allt längre. Jag vet att det råder delade meningar om stretchövningar verkligen gör någon nytta, men för egen del tycker jag det och jag tror att stretch är extra bra när man blir äldre.
Du är utbildad friskvårdskonsulent, hur och när blev du det?
– Jag var en av de 73 undersköterskor som de sa upp på Sjukhuset i Varberg i slutet av 90-talet. Vi ansågs inte behövas då. Det ångrar de redan efter två år, de ringde och ville återanställa mig. Men jag fick möjlighet att göra annat, eftersom jag är intresserad av friskvård utbildade jag mig till friskvårdskonsulent på Katrinebergs folkhögskola. Jag läste om kost, motion och kroppen i två år och läste även extra så jag blev massör. Det var kul att gå utbildningen, vi var likasinnade allihop. Efteråt arbetade med friskvårdsprojektet ”Steget vidare”. Men i dag är jag säljare på Tikspac i Falkenberg. Har du nån ny utmaning på gång?
– Det skulle vara en halvklassiker i så fall, det vore en piece of cake, efter det här (skratt).