Ett konst­verk som väx­er med sin väx­an­de stad

Hallands Nyheter - - Kultur & Nöje - ALICIA SKOG

På mu­se­er är konst­verk of­ta upp­häng­da på helt vi­ta väg­gar. Spot­lights i ta­ket rik­tar lju­set mot kons­ten. Det finns ingen­ting som dis­tra­he­rar el­ler drar vå­ra blic­kar åt nå­got an­nat håll än det som med­ve­tet vi­sas upp. Gol­ven skrub­bas och ra­mar­na dam­mas av när ingen är där. Mil­jön på ett mu­se­um ska va­ra ne­u­tral.

Med of­fent­lig konst, för­hål­ler det sig där­e­mot an­norlun­da. Där kan om­giv­ning­en in­te kon­trol­le­ras. Kons­ten och mil­jön in­går i ett dy­na­miskt för­hål­lan­de, där kons­ten bå­de på­ver­kar om­giv­ning­en och på­ver­kas av den.

Of­fent­lig konst kan an­vän­das i många syf­ten, den kan för­änd­ra prä­geln på en hel stads­del och mer el­ler mind­re in­te­gre­ra med plat­sen och funk­tio­ner­na som finns där kons­ten är upp­förd, el­ler rätt och slätt fun­ge­ra som of­fent­lig, okon­tro­ver­si­ell ut­smyck­ning. Kons­ten kan ock­så ver­ka en­ga­ge­ran­de, där so­ci­alt och po­li­tiskt en­ga­ge­mang sätts i fo­kus.

DE OF­FENT­LI­GA RUMMEN till­hör al­la, det är en ovill­ko­rad pre­miss. Där­för är det ofrån­kom­ligt att of­fent­lig konst på­ver­kar al­la. Män­ni­skan be­fin­ner sig i en stän­dig re­la­tion till sin om­giv­ning, och konst och ar­ki­tek­tur har en vik­tig funk­tion i den­na ek­va­tion.

”Män­ni­skan be­fin­ner sig i en stän­dig re­la­tion till sin om­giv­ning, och konst och ar­ki­tek­tur har en vik­tig funk­tion i den­na ek­va­tion.”

Ett of­fent­ligt konst­verk jag sett fler gång­er än jag kan räk­na och som åter­kom­mer i mi­na tan­kar är För­låt-skyl­ten ut­med Kust­vä­gen. Just den sträc­kan ef­ter ron­del­len i Flyg­sta­den är spe­ci­ell. Om man för­slagsvis rå­kar bo i Ha­ver­dal och är på väg hem från stan är det precis där den ra­ka vägen hem bör­jar. Stad över­går i land­skap och him­len blir stör­re, obru­ten. När so­len går ner är det där man kan se fär­ger­na bre ut sig i sin ful­la rätt och på vå­ren blom­mar raps­fäl­ten.

2009 res­tes den ne­on­fär­ga­de skyl­ten med sitt po­e­tis­ka bud­skap. Tan­ken var att den skul­le va­ra ett ur­bant tec­ken i ett agrart land­skap. Skyl­ten drivs på bå­de sol- och vin­de­ner­gi. Åkern den står på, vin­den och so­len – he­la mil­jön runt om­kring är en del av konst­ver­ket.

FLYG­STA­DEN ÄR DOCK en plats som stän­digt för­änd­ras. Under de nio år som har gått se­dan För­låt-skyl­ten res­tes har flyg­sta­den i det när­mas­te bli­vit bil­sta­den. Nya bil­hand­la­re slår upp dör­rar­na på lö­pan­de band. Åker­om­rå­det krym­per och de fyr­kan­ti­ga bloc­ken av bygg­na­der när­mar sig konst­ver­ket.

Vad hän­der med plats­bun­den konst när plat­sen för­änd­ras? Tids nog kom­mer in­te kon­tras­ten mel­lan mil­jön och kons­ten som konst­nä­ren vil­le åt läng­re va­ra på­tag­lig ef­tersom det agra­ra land­ska­pet in­te läng­re är agrart.

Al­la stä­der väx­er, Halm­stad är ing­et un­dan­tag. Det byggs nytt och ex­pan­de­ras i snab­ba­re takt än nå­gon­sin. Det kan va­ra skräm­man­de och in­tres­sant på sam­ma gång. Jag tror in­te att kons­ten tap­par sin be­ty­del­se. Just För­låt-skyl­ten har all­tid haft mång­bott­nad tolk­nings­möj­lig­het. Det finns all­tid nya sa­ker att be om för­lå­tel­se för.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.