Så har första världskriget for­mat värl­den

HISTO­RIA: PÅ SÖN­DAG ÄR DET HUND­RA ÅR SE­DAN FRE­DEN

Hallands Nyheter - - Historia - ROLAND JO­HANS­SON/TT

Det var den elf­te tim­men på den elf­te da­gen i den elf­te må­na­den – 11 no­vem­ber klockan 11.00 1918. Första världskriget var över. Tyst­na­den spred sig längs fron­ter­na. Dö­dan­det tog änt­li­gen slut den da­gen – men hund­ra år se­na­re fort­sät­ter kri­get att le­va vi­da­re. Ingen hän­del­se i mo­dern tid har på­ver­kat oss li­ka hårt.

Första världskriget va­ra­de i 1 568 da­gar – fy­ra år och 3,5 må­nad. Uppe­mot tio mil­jo­ner sol­da­ter stu­pa­de i den kans­ke värs­ta ka­ta­strof som ha­de drab­bat Eu­ro­pa och värl­den se­dan ro­mar­ri­kets fall på 400-ta­let.

1800-ta­lets och det ti­di­ga 1900-ta­lets op­ti­mis­tis­ka sam­häl­len gick under i skytte­gra­var­na i nor­ra Frank­ri­ke. En ny tid, full av bit­ter­het, träd­de in i dess stäl­le. Re­sul­ta­tet blev ett Eu­ro­pa i ka­os och i slutän­dan än­nu ett världs­krig.

– Första världskriget var ur­ka­ta­stro­fen. Ut­an kri­get ha­de vi san­no­likt haft en ut­veck­ling i Ryss­land ut­an re­vo­lu­tion och kom­mu­nism. Och ut­an ni­hi­lis­men och vålds­be­nä­gen­he­ten som följ­de med kri­get ha­de in­te hel­ler fa­scis­men och na­zis­men fun­nits, sä­ger Gun­nar Åse­li­us, pro­fes­sor i mi­li­tär­histo­ria vid För­svars­hög­sko­lan.

– Myc­ket ha­de va­rit helt an­norlun­da. Skuld­sätt­ning­en under kri­get för­änd­ra­de re­la­tio­nen mel­lan Eu­ro­pa och USA, och upp­del­ning­en av Mel­la­nöstern som följ­de på Tur­ki­ets ne­der­lag fick följ­der som vi le­ver med än­nu.

AND­RA BEDÖMARE HAR på­pe­kat att kri­get in­te ba­ra var en ka­ta­strof, ut­an ock­så en ka­ta­ly­sa­tor för det mo­der­na sam­häl­let, med helt nya in­rikt­ning­ar in­om kul­tu­ren och nya re­la­tio­ner mel­lan män­ni­skor­na, in­te minst kö­nen.

– För kvin­nor­na var nog kri­get i viss mån en po­si­tiv hän­del­se. De kom ut i ar­bets­li­vet och de fick röst­rätt strax ef­ter kri­get, sä­ger Åse­li­us.

På det eko­no­mis­ka om­rå­det kan dock kri­get sä­gas ha va­rit starkt ne­ga­tivt.

– Vi får en för­skjut­ning från glo­ba­li­se­ring till en an­nan typ av eko­no­mi med sky­höga tul­lar. Mel­lan 1913 och 1950 var till­väx­ten i Eu­ro­pa myc­ket låg, under en pro­cent per år.

I slutän­dan led­de första världskriget fram till and­ra världskriget, vil­ket i sin tur led­de fram till kal­la kri­get och bildan­det av EU. * Första världskriget ut­käm­pa­des mel­lan 28 ju­li 1914 och 11 no­vem­ber 1918. * Två al­li­an­ser stod mot varand­ra, central­mak­ter­na som be­stod av Tyskland, Ös­ter­ri­ke-ungern och de­ras al­li­e­ra­de, och en­ten­ten som be­stod av Frank­ri­ke, Ryss­land och Stor­bri­tan­ni­en med al­li­e­ra­de. USA gick med på en­ten­tens si­da 1917. * Tyskland lyc­ka­des be­seg­ra fle­ra av si­na op­po­nen­ter, bland and­ra Ryss­land, vars ar­mé­er kol­lap­sa­de 1917. Men man kun­de i slutän­dan in­te stå emot den sam­la­de kraf­ten hos väst­mak­ter­na. I no­vem­ber 1918 tvingades den tys­ka ar­mé­led­ning­en ka­pi­tu­le­ra för över­mak­ten. Fy­ra kej­sar­dö­men/im­pe­ri­er föll som ett re­sul­tat av kri­get, det tys­ka, det ös­ter­ri­kis­ka, det rys­ka och det os­mans­ka. Sol­da­ter­na var ut­sprid­da, ar­til­le­ri­et var för­ödan­de ef­fek­tivt även på myc­ket långa av­stånd och flyg och strids­vag­nar var giv­na kom­po­nen­ter i tak­tiskt hän­se­en­de. Krig­fö­ring­en ha­de bli­vit mo­dern.

– Skill­na­den mel­lan 1914 och 1918 är myc­ket stör­re än skill­na­den mel­lan 1918 och 1940, sä­ger Åse­li­us.

En fa­sci­ne­ran­de de­talj är hur sy­nen på kri­get har för­änd­rats under de 100 år som har gått se­dan det tog slut. Under de första åren, på 1920-ta­let, be­to­na­des sol­da­ter­nas he­ro­ism och of­fer­vil­ja. Då bygg­des många av de mo­nu­ment över kri­get som i dag finns ut­sprid­da på kon­ti­nen­ten.

SE­NA­RE, I SLU­TET på 1920-ta­let och bör­jan på 1930-ta­let, kom en rad ro­ma­ner som samt­li­ga be­to­na­de kri­gets me­nings­lös­het. Hit hör Erich Ma­ria Re­mar­ques ”På väst­fron­ten in­tet nytt” och Er­nest He­ming­ways ”Far­väl till vap­nen”.

Ef­ter 1945 överskug­ga­des min­net av första världskriget av det se­nas­te kri­get som precis av­slu­tats, men från och med 1960-ta­let har in­tres­set för kon­flik­ten åter växt och i dag är det stör­re än nå­gon­sin. Mäng­der av böc­ker pub­li­ce­ras var­je år och män­ni­skor åker på spe­ci­el­la re­sor till slag­fäl­ten.

Första världskriget in­går ock­så som mar­kör för Eu­ro­pas enan­de ef­ter 1945. Kri­get var en tra­ge­di, en del av Eu­ro­pas dyst­ra arv. När tysklands för­bunds­kans­ler Hel­mut Kohl och Frank­ri­kes pre­si­dent Franço­is Mit­te­rand höll varand­ra i han­den 1984 på slag­fäl­tet vid Ver­dun var det en mar­ke­ring av att man nu lagt histo­ri­en bakom sig.

Men fa­sci­na­tio­nen för själ­va kri­get be­står. Även någ­ra av dem som var med, som Ernst Jüng­er, fa­sci­ne­ra­des av kri­get, och sögs in i det. De kun­de till och med se en form av skön­het i den våld­sam­ma ur­ladd­ning­en av mör­ka kraf­ter.

– Krig har all­tid haft en drag­nings­kraft, hur fa­sans­ful­la de än är. Om de ba­ra var hems­ka skul­le in­te folk hål­la på, sä­ger Åse­li­us.

New York 11 no­vem­ber 1918. I al­la sto­ra stä­der till­hö­ran­de väst­mak­ter­na fi­ra­des va­pen­stil­le­stån­det. Kri­get och dö­dan­det var änt­li­gen över.

Frank­ri­kes pre­si­dent för­bunds­kans­ler Hel­mut Kohl varand­ra i han­den för att be­kräf­ta der­na. Om­kring 300000 sol­da­ter

FRED.

ENADE.

FI­RAR KRIGS­SLU­TET. Ame­ri­kans­ka sol­da­ter jub­lar på kyrk­trap­pan i Ste­nay i öst­ra

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.