Det som ska­ver är mer in­tres­sant än al­la upp­rep­ning­ar

Hallands Nyheter - - Kultur & Nöje -

Det är lätt att bli less på här och nu, på det när­va­ran­de, på de­bat­tens upp­re­pa­de kli­ché­er – på sitt eget an­sik­te i spe­geln. På po­li­tis­ka kom­men­ta­to­rer som se­na­re vi­sar sig ald­rig haft rätt om någon­ting. På si­na eg­na tan­kar, när man upp­täc­ker de tja­tat länge nog i hu­vu­det, in­till för­väx­ling li­ka de som ma­ler i tv och ra­dio.

I spal­ter­na kal­las tja­tet vörd­nads­fullt ”sam­ti­den” och det sägs va­ra oer­hört vik­tigt att konst, lit­te­ra­tur, te­a­ter och film stän­digt upp­re­par det. Och de för­fat­ta­re som är bäst på att upp­re­pa sam­ti­den får in­te säl­lan Au­gust­pri­set för sitt imi­te­ran­de (även om årets no­mi­ne­ring­ar äntligen ske­va­de åt det li­te ud­da).

Men det in­tres­sant skriv­na är ju tvärtom det som in­te rik­tigt stäm­mer, som ska­ver, and­ra skor än de gängse. Vad som feb­rilt tycks sö­kas är dock be­kräf­tel­ser, stän­di­ga upp­rep­ning­ar. Var­för? För att hål­la sam­man den ge­men­sam­ma vär­de­grun­den? Nej, där­för att det säl­jer.

ATT KOM­MA UR detta är svårt. Fram­ti­den kan man in­te rym­ma till – den finns ju än­nu in­te. Men man kan, på flykt un­dan vår allt­mer tris­ta sam­tidskul­tur, ta sig till bib­li­o­te­ket och lä­sa ic­ke-sam­ti­da för­fat­ta­re från ex­em­pel­vis fem­ti­o­ta­let. Jan Myr­dals ti­di­ga ro­ma­ner. El­ler Wil­ly Kyrklunds fan­tas­tis­ka ”Mäs­ta­ren Ma”; den ut­kom sam­ma år jag föd­des.

För­vis­so be­hand­lar den in­te ex­em­pel­vis mi­gra­tions­frå­gan, men män­ni­skans er­barm­li­ga grund­vill­kor, li­ka­da­na då som nu. Dess­utom på ett sätt som so­par ba­nan fri från vår tids trå­kigt ”re­le­van­ta” för­fat­ta­re, med besk hu­mor och sorg och ett slags pa­ra­dox­al op­ti­mism. Man lär sig mer om vår tids si­tu­a­tion ge­nom att lä­sa den än ge­nom att lä­sa vår tids lit­te­ra­tur.

El­ler Wil­ly Kyrklunds fan­tas­tis­ka ”Mäs­ta­ren Ma”; den ut­kom sam­ma år jag föd­des. /…/ Man lär sig mer om vår tids si­tu­a­tion ge­nom att lä­sa den än ge­nom att lä­sa vår tids lit­te­ra­tur.

Den­na di­stan­sens vikt för­stod Ber­tolt Brecht. På flykt un­dan si­na lands­män, de tys­ka na­zis­ter­na, skrev han in­te spe­ci­ellt många te­a­ter­styc­ken om na­zis­ter.

Han skrev i stäl­let till ex­em­pel en pjäs om hur gu­dar­na be­lö­nar en hjärte­god pro­sti­tu­e­rad kvin­na med en bu­tik, var­på al­la kring hen­ne ge­nast bör­jar ut­nytt­ja hen­nes god­het för egen vin­ning; och inga na­zi­u­ni­for­mer el­ler an­spel­ning­ar på Brechts sam­tid så långt örat hör och ögat ser. Just där­för, som kon­trast och un­der­ström, sa den nå­got vik­tigt krigs­å­ren.

VILL MAN VE­TA nå­got om vår sam­tid, så läs Swifts ”Gul­li­vers re­sor”. Lil­le­putt­fol­ket Gul­li­ver mö­ter, des­sa be­skäf­tigt kring­rän­nan­de my­ror, små på jor­den och än­nu mind­re i tan­kens värld, de är vi, tro in­te an­nat.

För att in­te ta­la om ya­hoo­er­na och de­ras grym­het; Swifts värld är vår. Och när Alice tril­lar ner i Un­der­lan­det är hon – sval, skep­tisk och aning­en krass – en be­tyd­ligt mer in­tres­sant fi­gur än (en del kom­mer in­te att gil­la det här) ex­em­pel­vis Pip­pi Långstrump.

Lit­te­ra­tu­rens värld är så stor; sam­ti­den har krympt den till da­gens tris­ta trend. Ett stän­digt in­låst och kval­migt just nu.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.