Sex, lögner och förtryck av kvinnor
Leïla Slimani besöker sitt gamla hemland Marocko för att skriva om det ingen pratar högt om, men majoriteten medborgare ändå är smått besatta av: sex.
Som i åtrå, ömhet, kåthet och brist på frihet. Som i förnedring och fördömanden.
Den fängslande reportageboken känns fullständigt logisk efter romandebuten med Adèle, där huvudpersonen är en sexmissbrukande kvinna, och den prisade uppföljaren: Vaggvisa – en dystopisk thriller som klär av det förljugna, franska klassamhället.
PÅ KAFÉER och i hotellbarer träffar Slimani frihetstörstande marockanska kvinnor ur olika samhällsklasser. Deras berättelser varvas i boken med fakta.
Slimani bidrar med skarp samhällskritisk analys och historiska tillbakablickar.
Hur landets puritanska sexualmoral förhåller sig till den västerländska modellen, och till islam, diskuteras också.
Landets kvinnor, mödrar, älskarinnor, hustrur och prostituerade tillåts aldrig glömma. Budskapet i den ålderdomliga sexuallagstiftningen, manifesterad i den patriarkala kulturen, hamras in: Kvinnan är fitna, en frestelse. Kvinnan är awra – förbjuden frukt för andra mäns blickar.
Kvinnans ”renhet” är ett villkor för det heterosexuella äktenskapet, som i sin tur är en förutsättning för att accepteras i offentligheten. Homosexualitet är förbjudet i lag.
BOKRECENSION
LEÏLA SLIMANI ”Sex och lögner” Översättning: Lotta Riad (Natur & Kultur)
MÅNGA KÄMPAR med att hantera sin ”hshuma” (skam) och för att undvika att åka fast för sedlighetsbrott. Förbudssamhället har skapat ett utbrett smusslande.
Mutor och korruption är vardag, brist på sexualundervisning gör generationer av marockaner sexuellt naiva. En okunskap som ofta kompenseras med en omfattande porr konsumtion i smyg.
Den konstant engagerande boken blottlägger en grasserande dubbelmoral. Byxorna dras ner på en stat som obekymrat fortsätter att utöva sin makt genom att kontrollera kvinnors kroppar.