Många drabbade söker hjälp för spelberoende
Vid årsskiftet lanserades självavstängningsregistret ”Spelpaus.se”. Efter bara några veckor hade nästan 17 000 personer stängt av sig själva. På Klara Öppenvård hjälper man människor som har tappat kontrollen över sitt spelande.
Sedan starten av 2018 har ansvaret för behandling av spelberoende lagts på kommunerna. På Klara öppenvård i Falkenberg arbetar man dagligen med problemet.
– Det vi har sett hittills är att det finns ett rätt stort behov. Sedan vi började jobba med det här förra året så har vi haft 25 sökande. Det är rätt mycket för en så här liten kommun, säger Jimmy Engström, behandlare på Klara Öppenvård.
Han tror dock att det bara är en liten del av dem som verkligen har problem.
– Det finns ett stort mörkertal.
Den bilden delar Gabriella Klefberg-fransson som är chef över öppenvården. Hon berättar att man uppskattar att mellan två–fyra procent av alla hallänningar har problem med spelande. Arbetet med de drabbade är relativt nytt för kommunen.
– Från och med den 1 januari 2018 så ändrades lagen och ansvaret för vården av spelberoende lades på kommunerna, säger Gabriella Klefberg-fransson.
Nu pågår ett arbete med att se över behandlingarna och utveckla samverkan över kommungränserna för att skapa en gemensam plan för hur man ska arbeta framåt. Mycket av problematiken kring spelberoende påminner om hur det är med missbruk av substanser som droger och alkohol.
– Stark ångest, stor skam och skuld är kopplat till det här beroendet. Det är viktigt att det kommer ut att det finns hjälp att få. Ett återfall för en spelberoende kan kosta flera hundratusen på bara några dagar, säger Jimmy Engström.
Klaras behandling är grundad på en Kbt-struktur (kognitiv beteendeterapi). Man går igenom en del saker som dels har med beroende att göra och dels specifikt med spelberoende. Det handlar om hur man tänker och ens känslor och hur man hanterar dem.
– I den här skammen och skulden så använder man sig av olika psykologiska försvar. Som förnekelse. De som spelar har oftast inte något jätteproblem enligt dem själva. De uttrycker det ofta som att det är deras anhöriga som har problem med dem. Man tittar på de här bitarna och försöker få dem att inse hur det verkligen ser ut och försöker att komma åt vad som är kärnan i det hela.
Går man i gruppbehandling träffas man två gånger i veckan under tio veckors tid. Efter det följer en ett års lång efterbehandling då man träffas en gång i månaden och följer upp hur det går.
– Problemets art är väldigt omfattande. Det påverkar alla områden i ditt liv. Då krävs det en rätt så stor insats. Samhället i allmänhet har en attityd om att skärp dig för fan. Det är väl bara att sluta spela. Så enkelt är det inte.
Behandlingen kan ses som en utbildning i vad ett spelberoende är. Det är också en utbildning i att lära sig att titta på sig själv och kunna hantera livet på andra sätt.
– Oavsett om det har börjat så eller inte så har alla som har gått in i ett beroende hamnat i ett ställe där spelet har blivit ett medel för att slippa behöva känna obehagliga känslor. Då behöver man hitta andra sätt att kunna ta hand om de här obehagliga känslorna.
Spelberoende är en sjukdom som man bär med sig resten av livet. Man behöver vara vaksam och ha koll på den. Händer något oväntat kan det lätt bli så att man går tillbaka i gamla beteenden och gamla tankemönster. Det kan då leda till ett återfall.
Vården av spelberoende på Klara har nu bedrivits i strax över ett år. De tycker att de har kommit en bra bit på vägen och att de har hittat ett sätt att arbeta som fungerar. Det som de saknar är mer information.
– Det handlar om att plocka bort skam. Ju mer synligt det är desto mindre skamligt blir det och då blir det lättare att söka hjälp.
När det gäller ”spelpaus. se” är Jimmy och Gabriella något kluvna.
– Man kan jämföra det med antabus för en alkoholist, det kan vara en jättebra krycka och ett bra stöd, men det är absolut ingen lösning. Problemet är betydligt mycket större än så, säger Jimmy Engström.