Vildsvinens framfart plågar Onsalaborna

Vi betalar inte när vildsvin bökar upp tomtmark. Tyvärr är det sådant som händer. Håkan Franzén Försäkringsexpert på Trygghansa

2019-04-27 - Gabriella Elbied Pettersson greadbariketlliao.enlebnie@dphent.tsersson@gp.se

Halland: I familjen Emanuelssons trädgård finns det bara jord. Omar Belboul och hans familj har vänt tillbaka tuvorna så många gånger att de tröttnat. Elstängsel har monterats runt kyrkogården. Sedan i höstas har vildsvinen plågat boende på Onsalahalvön. Deras enda räddning har varit några frivilliga jägare.

En morgon ringer det i Bonde Nilssons telefon. Personal från Fjordskolan i Onsala berättar att elever på väg in på skolområdet stoppats på vägen. 19 vildsvin på skolgården är anledningen. Han åker dit. – De var tre större vildsvin som omringade mig, berättar han.

Han lyckades skjuta ett och skrämma iväg de andra. Han är en av två skyddsjägare i Onsala kommun. Svinen är långt många fler.

Jordhögarna tornar upp sig som små berg på baksidan av Tomas och Jenny Emanuelssons trädgård. När de flyttade till Onsala för åtta år sedan var det för att komma närmare naturen. Men något sådant här såg de inte framför sig.

Vildsvinen har plöjt upp hela deras gräsmatta i jakt på rötter att äta. Efter att Tomas Emanuelsson krattat ihop de uppbökade tuvorna finns bara jord kvar.

– Hela tomten är totalförstörd. Det måste vara något jättegott som

de har ätit här. Men jag har aldrig sett dem, de kommer smygandes och jobbar effektivt.

Han har precis börjat montera upp ett nyinköpt elstängsel längs den sidan av gården som vetter mot skogen.

– Staketet ska gå till muren. En mur hoppar de inte över, sägs det. Men de är tjocka och tunga, så jag tror muren räcker för att stoppa dem, säger Tomas Emanuelsson samtidigt som han pekar över tomten.

– Kommer de tillbaka blir man ju vansinnig. Man får ju ingen hjälp. Jag har inget emot grisarna, de får gärna vara i skogen, men det är jobbigt när de är på tomten.

När familjen kontaktade sitt försäkringsbolag om den uppbökade gården menade försäkringsbolaget att det var en händelse som man får räkna med om man bor intill en skog.

– Vad har man hemförsäkring till? Något borde de kunna hjälpa till med. De har inte ställt upp och det tycker jag är jävligt dåligt, säger Tomas Emanuelsson.

Men enligt Håkan Franzén, försäkringsexpert på Trygghansa, finns det i dag ingen försäkring för vildsvinsskador.

– Vi betalar inte när vildsvin bökar upp tomtmark. Tyvärr är det sådant som händer, men vi ser inte det som plötsliga och oförutsedda skador, även om det börjar bli ett vanligt problem.

Han tror inte heller att någon ny försäkring kommer tas fram för att täcka problemen.

– Nej, det har jag svårt att se i dag. Har du en villaförsäkring ingår en villa och vissa delar av tomten, och där plockar man in så mycket man kan. Det kräver att vi har en försäkring som motsvarar de flesta kunders behov och hur mycket de vill betala.

Det var i höstas som familjen Emanuelsson fick besök av vildsvinen för första gången. De började med att böka upp en del av gården, men några dagar senare var hela gräsmattan upp- och nervänd. Sedan dess har djuren varit kvar i området.

Jenny Emanuelsson berättar att hon fick gnugga sig i ögonen när hon såg vad de hade gjort med tomten.

– Det såg precis ut som att det hade varit en jordbävning. Jag kände mig chockad och jätteledsen och tänkte att det här kommer vi aldrig få någon ordning på. Den synen var inte rolig, säger hon.

I stället för att plantera växter i trädgården hamnade allt fokus på att återställa gräsmattan.

– Jag hade aldrig trott att jag

skulle behöva tänka så mycket på vildsvin. Det är deppigt och förstör mycket. Vi gör om gräsmattan, men så kanske de kommer igen.

Trots att de lämnar tydliga spår efter sig har familjen nästan aldrig sett vildsvinen. De är skygga och rör sig främst under natten. Men när deras äldsta son kom hem sent en kväll prasslade det till i buskarna. I skogen stod ett tiotal vildsvin och tittade på honom.

Ett fullvuxet vildsvin blir omkring en meter högt. Suggan väger ofta över 100 kilo, medan galten kan väga nära 200 kilo. Både suggan och galten har kraftiga hörntänder, men på galten kan de framstå som betar.

– Lite läskigt känns det ju. På natten känns det väldigt olustigt när man tänker på om det är någon här utanför, säger Jenny.

Tomas tror dock att vildsvinen är mer rädda för dem.

– Men har de små kultingar och känner sig hotade så attackerar de.

Men problemen med vildsvinen är knappast centrerade till familjen Emanuelssons förstörda trädgård.

I Vallda, ungefär en mil från deras tomt, visar Omar Belboul upp en plats precis intill barnens sandlåda. Det var där vildsvinen började böka – innan de kom tillbaka och fortsatte med resten av trädgården.

– Första gången de var här blev vi lite paffa, då var det bara en liten fläck. Vi hörde dem på natten, men vi rättade till plätten, sedan gick det en vecka eller två innan de plöjde ännu mer.

Vi betalar inte när vildsvin bökar upp tomtmark. Tyvärr är det sådant som händer. Håkan Franzén Försäkringsexpert på Trygghansa

Jag hade aldrig trott att jag skulle behöva tänka så mycket på vildsvin. Det är deppigt och förstör mycket. Jenny Emanuelsson Drabbad villaägare

Innan tänkte man att det är ju lite gulligt med grisar, men nu är det för mycket. Kalle Påsse Sundvall Onsala församling

Sedan dess har Omar Belboul och hans fru fått lägga tillbaka tuvor efter vildsvinens framfart flera gånger. Till sist tröttnade de och lät det vara. Det nya gräset som såddes hann inte börja växa. De har inte sått något nytt.

Hans granne har haft problem med vildsvinen tidigare, men de har aldrig kommit in på deras tomt. Omar Belboul tror att det beror på att familjen ofta haft hundar på besök.

– Men grisarna grävde sig under grannens staket. Andra grannen körde elstängsel runt hela tomten, men då gick svinen in bredvid och in på gården genom buskarna som delade på tomterna. Och så plöjde de upp.

När en familjemedlem skulle rasta hundarna bakom huset mötte hon en stor sugga på gångvägen. Trots det är Omar Belboul inte rädd för vildsvinen. Men han har respekt för 200-kilosdjuren som blivit en del av grannskapet.

– När jag var med min son Leon och åkte pulka i vintras så var vi lite oroliga att man skulle stöta på dem. I så fall skulle man ju bara ta honom och springa.

Men det är inte bara privatpersoner som har kommit i vildsvinens väg. När Onsala församling märkte att vildsvinen var i området satte de snabbt upp elstängsel runt kyrkogården för att skydda gravarna.

Det hindrade inte grisarna från att ta sig an andra delar av kyrkans egendom. I stället har djuren förstört marken vid Noas Ark, församlingens fritidsverksamhet i närheten av kyrkan.

– Jag såg 30 stycken springa över här när jag kom hit en morgon, säger Kalle Påsse Sundvall, administrativ chef vid Onsala församling.

Nu kommer församlingen att stängsla in hela området för att skydda barnen och de egna djuren i verksamheten.

– Innan tänkte man att det är ju lite gulligt med grisar, men nu är det för mycket.

Under en tvåårsperiod kan vildsvinen få upp till tre kullar med nya kultingar, varje ny kull innebär uppåt åtta ungar. Och sannolikt är det de senaste årens milda vintrar, där kultingarna har överlevt och blivit vuxna, som har lett till att antalet vildsvin i området ökat. Det menar skyddsjägaren Magnus Stolpe. Samtidigt är det svårt att skjuta djuren i tätbebyggda områden.

Han uppskattar att det finns det mellan 600 och 800 vildsvin på hela Onsalahalvön, men ingen vet säkert.

– Det är en siffra man får ta med en stor nypa salt då vi inte har någon vildsvinsförvaltning, utan det är baserat på trafikolyckor och på jakt. Men det totala antalet vildsvin på Onsalahalvön är inte mer nu än det var senaste gången vi hade en liten topp i föryngringen. Däremot så har det blivit för mycket vildsvin på fel ställen, säger Magnus Stolpe.

Han är en av två skyddsjägare som kommunen hänvisar privatpersoner till när de behöver hjälp med vildsvinen. Den andra är Bonde Nilsson, han som omringades av vildsvinen utanför en skola.

Den senaste tiden har telefonen gått varm. Ett gäng jägare från trakten har därför börjat patrullera i området med hundar, i ett försök att skrämma bort svinen.

Soldiset ligger som ett täcke över Onsala när jägarna träffas en tidig söndagsmorgon. Har de tur kanske de lyckas skjuta något av vildsvinen i dag.

– Det är ett stort lotteri, det är inte ofta det blir skottläge. Men vi är här och visar oss för allmänheten, säger Magnus Stolpe.

Det är fjärde gången på lite över en månad som jägarna patrullerar i området. Syftet är att störa vildsvinen i området och försöka mota bort dem mot skogen där man kan jaga dem när jaktsäsongen drar i gång i mitten av april. Årsungar av vildsvin får jagas hela året, men suggor med kultingar är fredade.

Den här morgonen är de sex stycken som deltar. Innan det bär iväg samlas de kring en karta i en mobil för att se var turen ska gå den här gången. Hela tiden kommer nya tips från människor om var djuren senast synts till.

– Vi började med de här promenaderna i år på grund av de här akuta problemen, säger Magnus Stolpe.

Tillsammans med sina hundar drar jägarna iväg åt olika håll. Med hjälp av öronsnäckor och radio håller de sedan kontakten med varandra.

Jägarnas arbete med vildsvinen görs på helt frivillig basis. Magnus Stolpe och Bonde Nilsson är de i gruppen som har skottlossningstillstånd då de är skyddsjägare. Men även om några vildsvin skulle synas till är det inte säkert att det går att skjuta dem. Området är tätbebyggt och risken finns att någon eller något annat än svinen träffas.

– Kulan går kilometervis, så vi kan inte skjuta var som helst, säger Magnus Stolpe.

Samtidigt som några av jägarna tillsammans med sina hundar omringar en skogsglänta går Magnus Stolpe och Bonde Nilsson redo med gevären. Men vildsvinen är inte helt enkla att få syn på.

– Typiskt är att de ligger i riset under en nerfallen gran, och de sticker inte därifrån förrän man nästan hoppar på granen, säger Bonde Nilsson.

Under promenaden stannar ett par som rastar sin hund i området till för att uttrycka sin tacksamhet till jägarna. En villaägare kliver ut på altanen och berättar att han såg svinen passera för två dagar sedan.

Magnus Stolpe berättar att han har full respekt för att människor tycker att vildsvin är otäcka, men att de inte är några rovdjur och därför inte är ute efter att skada någon.

– Det är mest jägarnas hundar som råkar illa ut, och en och annan jägare. Men jag har aldrig hört om någon privatperson.

Han uppmanar människor i området att föra lite oväsen när de är ute och promenerar i skogen för att störa djuren, men hundarna ska vara kopplade. Skulle man möta vildsvinen ska man vända och gå åt andra hållet.

– Får vildsvinen inte vara ifred,

Vildsvin är inte dumma, de är ganska smarta. De märker snart att här är folk rädda för mig. Magnus Stolpe Skyddsjägare

då kommer de att försvinna. Men de börjar bli ganska vana vid folk, vilket är ett problem. Vildsvin är inte dumma, de är ganska smarta. De märker snart att här är folk rädda för mig. Därför försöker vi få folk att störa dem och göra det svårt för dem att få tag på mat. Fågelbord och komposthögar är exempel på sådant man kan försöka ta bort från sin tomt.

Den senaste tiden har skyddsjägarna blivit nedringda av personer som har problem med vildsvin på sina tomter. Men ansvaret ligger varken hos kommunen eller jägarna, utan hos den enskilda markägaren alternativt hos den som har jaktarrendet på marken.

I mars arrangerades ett möte mellan Kungsbacka kommun, polisen, länsstyrelsen och skyddsjägare för att diskutera hur problemet med vildsvinen ska hanteras. Hanna Ångman, kommunekolog på Kungsbacka kommun, hoppas att åtgärder ska finnas på plats inom en snar framtid.

– Jag kan väl egentligen tycka att man borde ha tagit tag i detta tidigare, men då var frågan vem som skulle ha tagit tag i det. Nu känner vi att vi inte kan ha det så här längre, utan får vi ta tag i det tillsammans, säger hon.

Bland annat ska kommunen starta en informationskampanj för att klargöra vad som är myndigheternas skyldighet och vad som är markägares skyldighet.

–Uppfattningen har varit att kommunen ska lösa detta, vi har fått många samtal där folk har bett oss att skjuta vildsvinen. Det är en allmän uppfattning att det är kommunens vildsvin, men de tillhör det vilda, säger Hanna Ångman.

det markägaren som ansvarar för jakten på den egna tomten. Samtidigt kan inte kommunen klampa in på någon annans mark och skjuta vildsvinen.

– Det går inte för någon som har en villatomt att ta ansvar för vildsvinen. Det har slutat att vara en enskild fråga, det är så mycket nu så man måste hjälpas åt, säger Hanna Ångman.

Kommunen kommer se över jaktarrenden på den egna marken i området för att se till att jakten sköts och att antalet vildsvin hålls nere, vilket enligt Hanna Ångman inte varit fallet hittills.

– De finns de som drar sig för att skjuta kultingar. Det kanske krävs att man skjuter ner dem, för om de växer upp så blir det för många. Man får ha lite samhällsansvar och vara till lite hjälp för de som inte har möjlighet att skjuta själva. Sedan finns det ställen där det skjuts helt otroligt bra. Våra skyddsjägare är fantastiska, de får otroligt många samtal per dag, långt över vad man kan begära av en privatperson.

Hanna Ångman kallar dem hjältar. Och hon är inte ensam.

– Tidigare så sågs vi nästan som ”the bad guys”. Om vi till exempel skulle ta bort ett rådjur som ställde till problem så var det som att vi skulle skjuta Bambis mamma. Nu ses vi mer som hjältar när vi jagar grisarna, säger Magnus Stolpe.