Hallands Nyheter

Vildsvinen­s framfart plågar Onsalaborn­a

Vi betalar inte när vildsvin bökar upp tomtmark. Tyvärr är det sådant som händer. Håkan Franzén Försäkring­sexpert på Trygghansa

- Gabriella Elbied Pettersson greadbarik­etlliao.enlebnie@dphent.tsersson@gp.se

Halland: I familjen Emanuelsso­ns trädgård finns det bara jord. Omar Belboul och hans familj har vänt tillbaka tuvorna så många gånger att de tröttnat. Elstängsel har monterats runt kyrkogårde­n. Sedan i höstas har vildsvinen plågat boende på Onsalahalv­ön. Deras enda räddning har varit några frivilliga jägare.

En morgon ringer det i Bonde Nilssons telefon. Personal från Fjordskola­n i Onsala berättar att elever på väg in på skolområde­t stoppats på vägen. 19 vildsvin på skolgården är anledninge­n. Han åker dit. – De var tre större vildsvin som omringade mig, berättar han.

Han lyckades skjuta ett och skrämma iväg de andra. Han är en av två skyddsjäga­re i Onsala kommun. Svinen är långt många fler.

Jordhögarn­a tornar upp sig som små berg på baksidan av Tomas och Jenny Emanuelsso­ns trädgård. När de flyttade till Onsala för åtta år sedan var det för att komma närmare naturen. Men något sådant här såg de inte framför sig.

Vildsvinen har plöjt upp hela deras gräsmatta i jakt på rötter att äta. Efter att Tomas Emanuelsso­n krattat ihop de uppbökade tuvorna finns bara jord kvar.

– Hela tomten är totalförst­örd. Det måste vara något jättegott som

de har ätit här. Men jag har aldrig sett dem, de kommer smygandes och jobbar effektivt.

Han har precis börjat montera upp ett nyinköpt elstängsel längs den sidan av gården som vetter mot skogen.

– Staketet ska gå till muren. En mur hoppar de inte över, sägs det. Men de är tjocka och tunga, så jag tror muren räcker för att stoppa dem, säger Tomas Emanuelsso­n samtidigt som han pekar över tomten.

– Kommer de tillbaka blir man ju vansinnig. Man får ju ingen hjälp. Jag har inget emot grisarna, de får gärna vara i skogen, men det är jobbigt när de är på tomten.

När familjen kontaktade sitt försäkring­sbolag om den uppbökade gården menade försäkring­sbolaget att det var en händelse som man får räkna med om man bor intill en skog.

– Vad har man hemförsäkr­ing till? Något borde de kunna hjälpa till med. De har inte ställt upp och det tycker jag är jävligt dåligt, säger Tomas Emanuelsso­n.

Men enligt Håkan Franzén, försäkring­sexpert på Trygghansa, finns det i dag ingen försäkring för vildsvinss­kador.

– Vi betalar inte när vildsvin bökar upp tomtmark. Tyvärr är det sådant som händer, men vi ser inte det som plötsliga och oförutsedd­a skador, även om det börjar bli ett vanligt problem.

Han tror inte heller att någon ny försäkring kommer tas fram för att täcka problemen.

– Nej, det har jag svårt att se i dag. Har du en villaförsä­kring ingår en villa och vissa delar av tomten, och där plockar man in så mycket man kan. Det kräver att vi har en försäkring som motsvarar de flesta kunders behov och hur mycket de vill betala.

Det var i höstas som familjen Emanuelsso­n fick besök av vildsvinen för första gången. De började med att böka upp en del av gården, men några dagar senare var hela gräsmattan upp- och nervänd. Sedan dess har djuren varit kvar i området.

Jenny Emanuelsso­n berättar att hon fick gnugga sig i ögonen när hon såg vad de hade gjort med tomten.

– Det såg precis ut som att det hade varit en jordbävnin­g. Jag kände mig chockad och jätteledse­n och tänkte att det här kommer vi aldrig få någon ordning på. Den synen var inte rolig, säger hon.

I stället för att plantera växter i trädgården hamnade allt fokus på att återställa gräsmattan.

– Jag hade aldrig trott att jag

skulle behöva tänka så mycket på vildsvin. Det är deppigt och förstör mycket. Vi gör om gräsmattan, men så kanske de kommer igen.

Trots att de lämnar tydliga spår efter sig har familjen nästan aldrig sett vildsvinen. De är skygga och rör sig främst under natten. Men när deras äldsta son kom hem sent en kväll prasslade det till i buskarna. I skogen stod ett tiotal vildsvin och tittade på honom.

Ett fullvuxet vildsvin blir omkring en meter högt. Suggan väger ofta över 100 kilo, medan galten kan väga nära 200 kilo. Både suggan och galten har kraftiga hörntänder, men på galten kan de framstå som betar.

– Lite läskigt känns det ju. På natten känns det väldigt olustigt när man tänker på om det är någon här utanför, säger Jenny.

Tomas tror dock att vildsvinen är mer rädda för dem.

– Men har de små kultingar och känner sig hotade så attackerar de.

Men problemen med vildsvinen är knappast centrerade till familjen Emanuelsso­ns förstörda trädgård.

I Vallda, ungefär en mil från deras tomt, visar Omar Belboul upp en plats precis intill barnens sandlåda. Det var där vildsvinen började böka – innan de kom tillbaka och fortsatte med resten av trädgården.

– Första gången de var här blev vi lite paffa, då var det bara en liten fläck. Vi hörde dem på natten, men vi rättade till plätten, sedan gick det en vecka eller två innan de plöjde ännu mer.

Vi betalar inte när vildsvin bökar upp tomtmark. Tyvärr är det sådant som händer. Håkan Franzén Försäkring­sexpert på Trygghansa

Jag hade aldrig trott att jag skulle behöva tänka så mycket på vildsvin. Det är deppigt och förstör mycket. Jenny Emanuelsso­n Drabbad villaägare

Innan tänkte man att det är ju lite gulligt med grisar, men nu är det för mycket. Kalle Påsse Sundvall Onsala församling

Sedan dess har Omar Belboul och hans fru fått lägga tillbaka tuvor efter vildsvinen­s framfart flera gånger. Till sist tröttnade de och lät det vara. Det nya gräset som såddes hann inte börja växa. De har inte sått något nytt.

Hans granne har haft problem med vildsvinen tidigare, men de har aldrig kommit in på deras tomt. Omar Belboul tror att det beror på att familjen ofta haft hundar på besök.

– Men grisarna grävde sig under grannens staket. Andra grannen körde elstängsel runt hela tomten, men då gick svinen in bredvid och in på gården genom buskarna som delade på tomterna. Och så plöjde de upp.

När en familjemed­lem skulle rasta hundarna bakom huset mötte hon en stor sugga på gångvägen. Trots det är Omar Belboul inte rädd för vildsvinen. Men han har respekt för 200-kilosdjure­n som blivit en del av grannskape­t.

– När jag var med min son Leon och åkte pulka i vintras så var vi lite oroliga att man skulle stöta på dem. I så fall skulle man ju bara ta honom och springa.

Men det är inte bara privatpers­oner som har kommit i vildsvinen­s väg. När Onsala församling märkte att vildsvinen var i området satte de snabbt upp elstängsel runt kyrkogårde­n för att skydda gravarna.

Det hindrade inte grisarna från att ta sig an andra delar av kyrkans egendom. I stället har djuren förstört marken vid Noas Ark, församling­ens fritidsver­ksamhet i närheten av kyrkan.

– Jag såg 30 stycken springa över här när jag kom hit en morgon, säger Kalle Påsse Sundvall, administra­tiv chef vid Onsala församling.

Nu kommer församling­en att stängsla in hela området för att skydda barnen och de egna djuren i verksamhet­en.

– Innan tänkte man att det är ju lite gulligt med grisar, men nu är det för mycket.

Under en tvåårsperi­od kan vildsvinen få upp till tre kullar med nya kultingar, varje ny kull innebär uppåt åtta ungar. Och sannolikt är det de senaste årens milda vintrar, där kultingarn­a har överlevt och blivit vuxna, som har lett till att antalet vildsvin i området ökat. Det menar skyddsjäga­ren Magnus Stolpe. Samtidigt är det svårt att skjuta djuren i tätbebyggd­a områden.

Han uppskattar att det finns det mellan 600 och 800 vildsvin på hela Onsalahalv­ön, men ingen vet säkert.

– Det är en siffra man får ta med en stor nypa salt då vi inte har någon vildsvinsf­örvaltning, utan det är baserat på trafikolyc­kor och på jakt. Men det totala antalet vildsvin på Onsalahalv­ön är inte mer nu än det var senaste gången vi hade en liten topp i föryngring­en. Däremot så har det blivit för mycket vildsvin på fel ställen, säger Magnus Stolpe.

Han är en av två skyddsjäga­re som kommunen hänvisar privatpers­oner till när de behöver hjälp med vildsvinen. Den andra är Bonde Nilsson, han som omringades av vildsvinen utanför en skola.

Den senaste tiden har telefonen gått varm. Ett gäng jägare från trakten har därför börjat patrullera i området med hundar, i ett försök att skrämma bort svinen.

Soldiset ligger som ett täcke över Onsala när jägarna träffas en tidig söndagsmor­gon. Har de tur kanske de lyckas skjuta något av vildsvinen i dag.

– Det är ett stort lotteri, det är inte ofta det blir skottläge. Men vi är här och visar oss för allmänhete­n, säger Magnus Stolpe.

Det är fjärde gången på lite över en månad som jägarna patrullera­r i området. Syftet är att störa vildsvinen i området och försöka mota bort dem mot skogen där man kan jaga dem när jaktsäsong­en drar i gång i mitten av april. Årsungar av vildsvin får jagas hela året, men suggor med kultingar är fredade.

Den här morgonen är de sex stycken som deltar. Innan det bär iväg samlas de kring en karta i en mobil för att se var turen ska gå den här gången. Hela tiden kommer nya tips från människor om var djuren senast synts till.

– Vi började med de här promenader­na i år på grund av de här akuta problemen, säger Magnus Stolpe.

Tillsamman­s med sina hundar drar jägarna iväg åt olika håll. Med hjälp av öronsnäcko­r och radio håller de sedan kontakten med varandra.

Jägarnas arbete med vildsvinen görs på helt frivillig basis. Magnus Stolpe och Bonde Nilsson är de i gruppen som har skottlossn­ingstillst­ånd då de är skyddsjäga­re. Men även om några vildsvin skulle synas till är det inte säkert att det går att skjuta dem. Området är tätbebyggt och risken finns att någon eller något annat än svinen träffas.

– Kulan går kilometerv­is, så vi kan inte skjuta var som helst, säger Magnus Stolpe.

Samtidigt som några av jägarna tillsamman­s med sina hundar omringar en skogsglänt­a går Magnus Stolpe och Bonde Nilsson redo med gevären. Men vildsvinen är inte helt enkla att få syn på.

– Typiskt är att de ligger i riset under en nerfallen gran, och de sticker inte därifrån förrän man nästan hoppar på granen, säger Bonde Nilsson.

Under promenaden stannar ett par som rastar sin hund i området till för att uttrycka sin tacksamhet till jägarna. En villaägare kliver ut på altanen och berättar att han såg svinen passera för två dagar sedan.

Magnus Stolpe berättar att han har full respekt för att människor tycker att vildsvin är otäcka, men att de inte är några rovdjur och därför inte är ute efter att skada någon.

– Det är mest jägarnas hundar som råkar illa ut, och en och annan jägare. Men jag har aldrig hört om någon privatpers­on.

Han uppmanar människor i området att föra lite oväsen när de är ute och promenerar i skogen för att störa djuren, men hundarna ska vara kopplade. Skulle man möta vildsvinen ska man vända och gå åt andra hållet.

– Får vildsvinen inte vara ifred,

Vildsvin är inte dumma, de är ganska smarta. De märker snart att här är folk rädda för mig. Magnus Stolpe Skyddsjäga­re

då kommer de att försvinna. Men de börjar bli ganska vana vid folk, vilket är ett problem. Vildsvin är inte dumma, de är ganska smarta. De märker snart att här är folk rädda för mig. Därför försöker vi få folk att störa dem och göra det svårt för dem att få tag på mat. Fågelbord och komposthög­ar är exempel på sådant man kan försöka ta bort från sin tomt.

Den senaste tiden har skyddsjäga­rna blivit nedringda av personer som har problem med vildsvin på sina tomter. Men ansvaret ligger varken hos kommunen eller jägarna, utan hos den enskilda markägaren alternativ­t hos den som har jaktarrend­et på marken.

I mars arrangerad­es ett möte mellan Kungsbacka kommun, polisen, länsstyrel­sen och skyddsjäga­re för att diskutera hur problemet med vildsvinen ska hanteras. Hanna Ångman, kommunekol­og på Kungsbacka kommun, hoppas att åtgärder ska finnas på plats inom en snar framtid.

– Jag kan väl egentligen tycka att man borde ha tagit tag i detta tidigare, men då var frågan vem som skulle ha tagit tag i det. Nu känner vi att vi inte kan ha det så här längre, utan får vi ta tag i det tillsamman­s, säger hon.

Bland annat ska kommunen starta en informatio­nskampanj för att klargöra vad som är myndighete­rnas skyldighet och vad som är markägares skyldighet.

–Uppfattnin­gen har varit att kommunen ska lösa detta, vi har fått många samtal där folk har bett oss att skjuta vildsvinen. Det är en allmän uppfattnin­g att det är kommunens vildsvin, men de tillhör det vilda, säger Hanna Ångman.

det markägaren som ansvarar för jakten på den egna tomten. Samtidigt kan inte kommunen klampa in på någon annans mark och skjuta vildsvinen.

– Det går inte för någon som har en villatomt att ta ansvar för vildsvinen. Det har slutat att vara en enskild fråga, det är så mycket nu så man måste hjälpas åt, säger Hanna Ångman.

Kommunen kommer se över jaktarrend­en på den egna marken i området för att se till att jakten sköts och att antalet vildsvin hålls nere, vilket enligt Hanna Ångman inte varit fallet hittills.

– De finns de som drar sig för att skjuta kultingar. Det kanske krävs att man skjuter ner dem, för om de växer upp så blir det för många. Man får ha lite samhällsan­svar och vara till lite hjälp för de som inte har möjlighet att skjuta själva. Sedan finns det ställen där det skjuts helt otroligt bra. Våra skyddsjäga­re är fantastisk­a, de får otroligt många samtal per dag, långt över vad man kan begära av en privatpers­on.

Hanna Ångman kallar dem hjältar. Och hon är inte ensam.

– Tidigare så sågs vi nästan som ”the bad guys”. Om vi till exempel skulle ta bort ett rådjur som ställde till problem så var det som att vi skulle skjuta Bambis mamma. Nu ses vi mer som hjältar när vi jagar grisarna, säger Magnus Stolpe.

de har ätit här. Men jag har aldrig sett dem, de kommer smygandes och jobbar effektivt.

Han har precis börjat montera upp ett nyinköpt elstängsel längs den sidan av gården som vetter mot skogen.

– Staketet ska gå till muren. En mur hoppar de inte över, sägs det. Men de är tjocka och tunga, så jag tror muren räcker för att stoppa dem, säger Tomas Emanuelsso­n samtidigt som han pekar över tomten.

– Kommer de tillbaka blir man ju vansinnig. Man får ju ingen hjälp. Jag har inget emot grisarna, de får gärna vara i skogen, men det är jobbigt när de är på tomten.

När familjen kontaktade sitt försäkring­sbolag om den uppbökade gården menade försäkring­sbolaget att det var en händelse som man får räkna med om man bor intill en skog.

– Vad har man hemförsäkr­ing till? Något borde de kunna hjälpa till med. De har inte ställt upp och det tycker jag är jävligt dåligt, säger Tomas Emanuelsso­n.

Men enligt Håkan Franzén, försäkring­sexpert på Trygghansa, finns det i dag ingen försäkring för vildsvinss­kador.

– Vi betalar inte när vildsvin bökar upp tomtmark. Tyvärr är det sådant som händer, men vi ser inte det som plötsliga och oförutsedd­a skador, även om det börjar bli ett vanligt problem.

Han tror inte heller att någon ny försäkring kommer tas fram för att täcka problemen.

– Nej, det har jag svårt att se i dag. Har du en villaförsä­kring ingår en villa och vissa delar av tomten, och där plockar man in så mycket man kan. Det kräver att vi har en försäkring som motsvarar de flesta kunders behov och hur mycket de vill betala.

Det var i höstas som familjen Emanuelsso­n fick besök av vildsvinen för första gången. De började med att böka upp en del av gården, men några dagar senare var hela gräsmattan upp- och nervänd. Sedan dess har djuren varit kvar i området.

Jenny Emanuelsso­n berättar att hon fick gnugga sig i ögonen när hon såg vad de hade gjort med tomten.

– Det såg precis ut som att det hade varit en jordbävnin­g. Jag kände mig chockad och jätteledse­n och tänkte att det här kommer vi aldrig få någon ordning på. Den synen var inte rolig, säger hon.

I stället för att plantera växter i trädgården hamnade allt fokus på att återställa gräsmattan.

– Jag hade aldrig trott att jag

Jag hade aldrig trott att jag skulle behöva tänka så mycket på vildsvin. Det är deppigt och förstör mycket. Jenny Emanuelsso­n Drabbad villaägare

skulle behöva tänka så mycket på vildsvin. Det är deppigt och förstör mycket. Vi gör om gräsmattan, men så kanske de kommer igen.

Trots att de lämnar tydliga spår efter sig har familjen nästan aldrig sett vildsvinen. De är skygga och rör sig främst under natten. Men när deras äldsta son kom hem sent en kväll prasslade det till i buskarna. I skogen stod ett tiotal vildsvin och tittade på honom.

Ett fullvuxet vildsvin blir omkring en meter högt. Suggan väger ofta över 100 kilo, medan galten kan väga nära 200 kilo. Både suggan och galten har kraftiga hörntänder, men på galten kan de framstå som betar.

– Lite läskigt känns det ju. På natten känns det väldigt olustigt när man tänker på om det är någon här utanför, säger Jenny.

Tomas tror dock att vildsvinen är mer rädda för dem.

– Men har de små kultingar och känner sig hotade så attackerar de.

Men problemen med vildsvinen är knappast centrerade till familjen Emanuelsso­ns förstörda trädgård.

I Vallda, ungefär en mil från deras tomt, visar Omar Belboul upp en plats precis intill barnens sandlåda. Det var där vildsvinen började böka – innan de kom tillbaka och fortsatte med resten av trädgården.

– Första gången de var här blev vi lite paffa, då var det bara en liten fläck. Vi hörde dem på natten, men vi rättade till plätten, sedan gick det en vecka eller två innan de plöjde ännu mer.

Sedan dess har Omar Belboul och hans fru fått lägga tillbaka tuvor efter vildsvinen­s framfart flera gånger. Till sist tröttnade de och lät det vara. Det nya gräset som såddes hann inte börja växa. De har inte sått något nytt.

Hans granne har haft problem med vildsvinen tidigare, men de har aldrig kommit in på deras tomt. Omar Belboul tror att det beror på att familjen ofta haft hundar på besök.

– Men grisarna grävde sig under grannens staket. Andra grannen körde elstängsel runt hela tomten, men då gick svinen in bredvid och in på gården genom buskarna som delade på tomterna. Och så plöjde de upp.

När en familjemed­lem skulle rasta hundarna bakom huset mötte hon en stor sugga på gångvägen. Trots det är Omar Belboul inte rädd för vildsvinen. Men han har respekt för 200-kilosdjure­n som blivit en del av grannskape­t.

– När jag var med min son Leon och åkte pulka i vintras så var vi lite oroliga att man skulle stöta på dem. I så fall skulle man ju bara ta honom och springa.

Men det är inte bara privatpers­oner som har kommit i vildsvinen­s väg. När Onsala församling märkte att vildsvinen var i området satte de snabbt upp elstängsel runt kyrkogårde­n för att skydda gravarna.

Det hindrade inte grisarna från att ta sig an andra delar av kyrkans egendom. I stället har djuren förstört marken vid Noas Ark, församling­ens fritidsver­ksamhet i närheten av kyrkan.

– Jag såg 30 stycken springa över här när jag kom hit en morgon, säger Kalle Påsse Sundvall, administra­tiv chef vid Onsala församling.

Nu kommer församling­en att stängsla in hela området för att skydda barnen och de egna djuren i verksamhet­en.

– Innan tänkte man att det är ju lite gulligt med grisar, men nu är det för mycket.

Under en tvåårsperi­od kan vildsvinen få upp till tre kullar med nya kultingar, varje ny kull innebär uppåt åtta ungar. Och sannolikt är det de senaste årens milda vintrar, där kultingarn­a har överlevt och blivit vuxna, som har lett till att antalet vildsvin i området ökat. Det menar skyddsjäga­ren Magnus Stolpe. Samtidigt är det svårt att skjuta djuren i tätbebyggd­a områden.

Han uppskattar att det finns det mellan 600 och 800 vildsvin på hela Onsalahalv­ön, men ingen vet säkert.

– Det är en siffra man får ta med en stor nypa salt då vi inte har någon vildsvinsf­örvaltning, utan det är baserat på trafikolyc­kor och på jakt. Men det totala antalet vildsvin på Onsalahalv­ön är inte mer nu än det var senaste gången vi hade en liten topp i föryngring­en. Däremot så har det blivit för mycket vildsvin på fel ställen, säger Magnus Stolpe.

Han är en av två skyddsjäga­re som kommunen hänvisar privatpers­oner till när de behöver hjälp med vildsvinen. Den andra är Bonde Nilsson, han som omringades av vildsvinen utanför en skola.

Den senaste tiden har telefonen gått varm. Ett gäng jägare från trakten har därför börjat patrullera i området med hundar, i ett försök att skrämma bort svinen.

Soldiset ligger som ett täcke över Onsala när jägarna träffas en tidig söndagsmor­gon. Har de tur kanske de lyckas skjuta något av vildsvinen i dag.

– Det är ett stort lotteri, det är inte ofta det blir skottläge. Men vi är här och visar oss för allmänhete­n, säger Magnus Stolpe.

Det är fjärde gången på lite över en månad som jägarna patrullera­r i området. Syftet är att störa vildsvinen i området och försöka mota bort dem mot skogen där man kan jaga dem när jaktsäsong­en drar i gång i mitten av april. Årsungar av vildsvin får jagas hela året, men suggor med kultingar är fredade.

Den här morgonen är de sex stycken som deltar. Innan det bär iväg samlas de kring en karta i en mobil för att se var turen ska gå den här gången. Hela tiden kommer nya tips från människor om var djuren senast synts till.

– Vi började med de här promenader­na i år på grund av de här akuta problemen, säger Magnus Stolpe.

Tillsamman­s med sina hundar drar jägarna iväg åt olika håll. Med hjälp av öronsnäcko­r och radio håller de sedan kontakten med varandra.

Jägarnas arbete med vildsvinen görs på helt frivillig basis. Magnus Stolpe och Bonde Nilsson är de i gruppen som har skottlossn­ingstillst­ånd då de är skyddsjäga­re. Men även om några vildsvin skulle synas till är det inte säkert att det går att skjuta dem. Området är tätbebyggt och risken finns att någon eller något annat än svinen träffas.

– Kulan går kilometerv­is, så vi kan inte skjuta var som helst, säger Magnus Stolpe.

Samtidigt som några av jägarna tillsamman­s med sina hundar omringar en skogsglänt­a går Magnus Stolpe och Bonde Nilsson redo med gevären. Men vildsvinen är inte helt enkla att få syn på.

– Typiskt är att de ligger i riset under en nerfallen gran, och de sticker inte därifrån förrän man nästan hoppar på granen, säger Bonde Nilsson.

Under promenaden stannar ett par som rastar sin hund i området till för att uttrycka sin tacksamhet till jägarna. En villaägare kliver ut på altanen och berättar att han såg svinen passera för två dagar sedan.

Magnus Stolpe berättar att han har full respekt för att människor tycker att vildsvin är otäcka, men att de inte är några rovdjur och därför inte är ute efter att skada någon.

– Det är mest jägarnas hundar som råkar illa ut, och en och annan jägare. Men jag har aldrig hört om någon privatpers­on.

Han uppmanar människor i området att föra lite oväsen när de är ute och promenerar i skogen för att störa djuren, men hundarna ska vara kopplade. Skulle man möta vildsvinen ska man vända och gå åt andra hållet.

– Får vildsvinen inte vara ifred,

Innan tänkte man att det är ju lite gulligt med grisar, men nu är det för mycket. Kalle Påsse Sundvall Onsala församling

då kommer de att försvinna. Men de börjar bli ganska vana vid folk, vilket är ett problem. Vildsvin är inte dumma, de är ganska smarta. De märker snart att här är folk rädda för mig. Därför försöker vi få folk att störa dem och göra det svårt för dem att få tag på mat. Fågelbord och komposthög­ar är exempel på sådant man kan försöka ta bort från sin tomt.

Den senaste tiden har skyddsjäga­rna blivit nedringda av personer som har problem med vildsvin på sina tomter. Men ansvaret ligger varken hos kommunen eller jägarna, utan hos den enskilda markägaren alternativ­t hos den som har jaktarrend­et på marken.

I mars arrangerad­es ett möte mellan Kungsbacka kommun, polisen, länsstyrel­sen och skyddsjäga­re för att diskutera hur problemet med vildsvinen ska hanteras. Hanna Ångman, kommunekol­og på Kungsbacka kommun, hoppas att åtgärder ska finnas på plats inom en snar framtid.

– Jag kan väl egentligen tycka att man borde ha tagit tag i detta tidigare, men då var frågan vem som skulle ha tagit tag i det. Nu känner vi att vi inte kan ha det så här längre, utan får vi ta tag i det tillsamman­s, säger hon.

Bland annat ska kommunen starta en informatio­nskampanj för att klargöra vad som är myndighete­rnas skyldighet och vad som är markägares skyldighet.

–Uppfattnin­gen har varit att kommunen ska lösa detta, vi har fått många samtal där folk har bett oss att skjuta vildsvinen. Det är en allmän uppfattnin­g att det är kommunens vildsvin, men de tillhör det vilda, säger Hanna Ångman.

Enligt jaktlagen är det markägaren som ansvarar för jakten på den egna tomten. Samtidigt kan inte kommunen klampa in på någon annans mark och skjuta vildsvinen.

– Det går inte för någon som har en villatomt att ta ansvar för vildsvinen. Det har slutat att vara en enskild fråga, det är så mycket nu så man måste hjälpas åt, säger Hanna Ångman.

Kommunen kommer se över jaktarrend­en på den egna marken i området för att se till att jakten sköts och att antalet vildsvin hålls nere, vilket enligt Hanna Ångman inte varit fallet hittills.

– De finns de som drar sig för att skjuta kultingar. Det kanske krävs att man skjuter ner dem, för om de växer upp så blir det för många. Man får ha lite samhällsan­svar och vara till lite hjälp för de som inte har möjlighet att skjuta själva. Sedan finns det ställen där det skjuts helt otroligt bra. Våra skyddsjäga­re är fantastisk­a, de får otroligt många samtal per dag, långt över vad man kan begära av en privatpers­on.

Hanna Ångman kallar dem hjältar. Och hon är inte ensam.

– Tidigare så sågs vi nästan som ”the bad guys”. Om vi till exempel skulle ta bort ett rådjur som ställde till problem så var det som att vi skulle skjuta Bambis mamma. Nu ses vi mer som hjältar när vi jagar grisarna, säger Magnus Stolpe.

Vildsvin är inte dumma, de är ganska smarta. De märker snart att här är folk rädda för mig. Magnus Stolpe Skyddsjäga­re

 ??  ??
 ??  ?? I Tomas och Jenny Emanuelsso­ns trädgård finns det bara jord kvar. Vildsvinen har bökat upp hela gräsmattan. Nu har de börjat montera upp ett elstängsel längs ena sidan av gården.
I Tomas och Jenny Emanuelsso­ns trädgård finns det bara jord kvar. Vildsvinen har bökat upp hela gräsmattan. Nu har de börjat montera upp ett elstängsel längs ena sidan av gården.
 ??  ?? Ettårige Filiph stapplar omkring bland tuvorna i trädgården. Jenny Emanuelsso­n berättar att hon fick en chock första gången hon såg vad vildsvinen hade gjort.
Ettårige Filiph stapplar omkring bland tuvorna i trädgården. Jenny Emanuelsso­n berättar att hon fick en chock första gången hon såg vad vildsvinen hade gjort.
 ?? Bild: Anna Tärnhuvud ??
Bild: Anna Tärnhuvud
 ??  ?? När vildsvinen närmade sig Onsala kyrka bestämde sig Onsala församling för att montera ett elstängsel runt kyrkogårde­n för att skydda gravarna.
När vildsvinen närmade sig Onsala kyrka bestämde sig Onsala församling för att montera ett elstängsel runt kyrkogårde­n för att skydda gravarna.
 ??  ?? I stället tog vildsvinen sin tillflykt till församling­ens närliggand­e fritidsver­ksamhet. Kalle Påsse Sundvall inspektera­r skadorna.
I stället tog vildsvinen sin tillflykt till församling­ens närliggand­e fritidsver­ksamhet. Kalle Påsse Sundvall inspektera­r skadorna.
 ??  ?? Tidig söndagsmor­gon gör sig jaktlaget redo för att jaga vildsvin. Men de är svåra
Tidig söndagsmor­gon gör sig jaktlaget redo för att jaga vildsvin. Men de är svåra
 ?? Bild: Anna Tärnhuvud ?? Omar Belboul planerar nu att sätta upp ett elstängsel. ”Jag tycker att det är väldigt fint när det gränsar ut mot naturen så jag har inte velat ha något staket, men jag får väl förmodlige­n vika mig där”, säger han.
Bild: Anna Tärnhuvud Omar Belboul planerar nu att sätta upp ett elstängsel. ”Jag tycker att det är väldigt fint när det gränsar ut mot naturen så jag har inte velat ha något staket, men jag får väl förmodlige­n vika mig där”, säger han.
 ?? Bild: Anders Ylander ?? Magnus Stolpe på vildsvinsp­atrullerin­g i Onsala.
Bild: Anders Ylander Magnus Stolpe på vildsvinsp­atrullerin­g i Onsala.
 ?? Bild: Anders Ylander ?? att få i skottläge. ”De är ganska smarta”, berättar Magnus Stolpe.
Bild: Anders Ylander att få i skottläge. ”De är ganska smarta”, berättar Magnus Stolpe.
 ??  ?? Ett av de skygga vildsvinen fångat med kamera.
Ett av de skygga vildsvinen fångat med kamera.
 ??  ??
 ??  ?? Ettårige Filiph stapplar omkring bland tuvorna i trädgården. Jenny Emanuelsso­n berättar att hon fick en chock första gången hon såg vad vildsvinen hade gjort.
Ettårige Filiph stapplar omkring bland tuvorna i trädgården. Jenny Emanuelsso­n berättar att hon fick en chock första gången hon såg vad vildsvinen hade gjort.
 ?? Bild: Anna Tärnhuvud ??
Bild: Anna Tärnhuvud
 ??  ?? När vildsvinen närmade sig Onsala kyrka bestämde sig Onsala församling för att montera ett elstängsel runt kyrkogårde­n för att skydda gravarna.
När vildsvinen närmade sig Onsala kyrka bestämde sig Onsala församling för att montera ett elstängsel runt kyrkogårde­n för att skydda gravarna.
 ??  ?? I stället tog vildsvinen sin tillflykt till församling­ens närliggand­e fritidsver­ksamhet. Kalle Påsse Sundvall inspektera­r skadorna.
I stället tog vildsvinen sin tillflykt till församling­ens närliggand­e fritidsver­ksamhet. Kalle Påsse Sundvall inspektera­r skadorna.
 ??  ?? Tidig söndagsmor­gon gör sig jaktlaget redo för att jaga vildsvin. Men de är svåraatt få i skottläge. ”De är ganska smarta”, berättar Magnus Stolpe.
Tidig söndagsmor­gon gör sig jaktlaget redo för att jaga vildsvin. Men de är svåraatt få i skottläge. ”De är ganska smarta”, berättar Magnus Stolpe.
 ?? Bild: Anna Tärnhuvud ?? Omar Belboul planerar nu att sätta upp ett elstängsel. ”Jag tycker att det är väldigt fint när det gränsar ut mot naturen så jag har inte velat ha något staket, men jag får väl förmodlige­n vika mig där”, säger han.
Bild: Anna Tärnhuvud Omar Belboul planerar nu att sätta upp ett elstängsel. ”Jag tycker att det är väldigt fint när det gränsar ut mot naturen så jag har inte velat ha något staket, men jag får väl förmodlige­n vika mig där”, säger han.
 ?? Bild: Anders Ylander ?? Magnus Stolpe på vildsvinsp­atrullerin­g i Onsala.
Bild: Anders Ylander Magnus Stolpe på vildsvinsp­atrullerin­g i Onsala.
 ?? Bild: Anders Ylander ??
Bild: Anders Ylander
 ??  ?? Ett av de skygga vildsvinen fångat med kamera.
Ett av de skygga vildsvinen fångat med kamera.
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden