Det har blivit en hel del grejer genom åren
Motorintresserade Bosse ville ha en utställning, men motorcyklar var så vanligt. – Så det fick bli utombordare, säger han.
Och mycket annat blev det, det blev ett marint museum. Förutom att ha Europas största samling av utombordare från åren 1897 till 1970 har Bo Oskarsson i Trönningenäs världen största utställning om Svenska Amerikalinjen.
– När jag bara hade utombordare var det inte många damer som kom, så jag fick hitta på något annat. Damerna är mer intresserade av porslin och sådant, men faktum är att de ibland börjar intressera sig också för motorerna när de väl är här. 19972009 låg museet i hamnen i Varberg. Men när Campus byggdes flyttade jag mitt ”Marinmuseet i Varberg” hem till Trönningenäs. Har du aldrig funderat på att gå till sjöss?
– Nej, inte en sekund, jag vill vara på land. Jag växte upp vid Barnabro och spelade brännboll med tjejerna som barn. Jag blev lite mobbad av killarna för att jag inte spelade fotboll med dem, men bland flickorna gjorde jag succé eftersom jag kunde slå så långa slag (haha). Efter skolan arbetade jag som Mattvävlagare på Mattfabriken i Varberg, var bilmekaniker, brunnsborrare och mc-mekaniker innan jag startade mitt plåtslageri ”Varbergs plåtmontage” som jag driver än i dag. Nej, några tankar på att gå till sjöss har jag aldrig haft.
Men du var ute och reste ändå?
– Under några år var jag mekaniker åt Leif ”Gusten” Gustavsson och Kent Andersson som är Sveriges ende världsmästare i roadracing. Jag låg ute med dem i Europa och ansvarade för deras maskiner. Jag körde lite själv, men inte med samma framgång.
Ditt museum är fullt av grejer, oändligt många utombordare, en 5,2 meter lång modell av fartyget Kronprins Carl Gustaf som gick mellan Halmstad och Århus, gamla leksaker som skulle få antikrundan att gå i spinn, föremål som är kopplade till Svenska Amerikalinjen och mycket, mycket mer.
Hur har du fått tag på allt?
– Många som känner till mig kontaktar mig när de hittar något de tror att jag vill ha. Jag har byggt upp ett stort kontaktnät i många länder och har rest mycket. Det är en av de roliga sakerna som samlandet medfört, man får många vänner och träffar mycket folk.
Men jag har hört att du också är intresserad av ormar?
– Haha. Jag hade en boaorm som hette Talola som jag köpte i Göteborg 1974. Det var lite annorlunda... Hon var i ett terrarium men fick vara lös ibland. Hon följde med på bröllop och fester och till Gekås. Hon dog 1992, då var hon 3.40 lång och vägde 31 kilo. Jag hade en dödsannons i HN. Jag tror hon dog på grund av lunginflammation, men hon finns kvar här hemma i uppstoppat skick.
Vilket föremål på ditt Marinmuseum är din favorit?
– Originalmodellen till Svenska Amerikalinjens Gripsholm som är byggd i Italien 1956. Själva fartyget finns inte kvar. På sin väg till skrotning i Indien 2001 plundrades den av pirater vid Dakar och sjönk sedan utanför Sydafrikas kust. Modellen är två meter lång.
Vilka är det som besöker ditt museum?
– Alla möjliga. Många som har vägarna förbi vill titta. Förra lördagen fick jag besök av ishockeytränare och hockeyexperten Leif Bork som jag gav personlig visning. Han var väldigt trevlig och mycket intresserad.