Kungsäter kök flyttar hela sin produktion
Kungsäter:
Det är ett uppgivet gäng som tidningen träffar på Kungsäters Kök. För en vecka sedan fick de reda på att produktionen i Kungsäter läggs ner och istället flyttas till Tibro. Dit är det ingen av de åtta som förlorar jobbet som vill följa med.
– Vi har känt att det har varit på gång. Det är ju så när ett större företag köper upp ett mindre. Då är det lätt att det blir så här, säger Tomas Wilsson som har arbetat 25 år på Kungsäters Kök.
Tomas Wilsson och hans kollegor är besvikna. De har märkt av att orderingången har dalat något, men de trodde att de skulle få vara kvar i alla fall ett tag till.
– Det är inte bara synd om oss det är ju synd om hela bygden. Nu kommer en fabrik till stå tom här i Kungsäter, säger han.
Produktionen kommer att
flyttas successivt till Tibro under hösten. Viss administration och utställningslokalen kommer att finnas kvar i Kungsäter. För de åtta anställda på golvet så har de kvar sina jobb fram till och med 12 januari 2020.
– Företaget har erbjudit oss tre tjänster för att åka upp och lära personalen i Tibro hur det ska gå till, säger Gert Larsson och fortsätter:
– Det är nästan trehundra års erfarenhet inom träindustrin vi har som sitter här. Det är en enorm kunskaps som finns samlad hos oss.
Erbjudandet om att
åka till Tibro är det ingen av killarna som är speciellt intresserad av. Istället har flera av dem börjat kika efter andra jobb.
– Om arbetsgivarna får reda på vilken kompetens som finns här så finns det nog goda chanser att få jobb på andra ställen, säger Gert Larsson.
– Vi får betalt fram till 12 januari så det är ingen stress att komma iväg. Men det inte så kul att gå kvar här när man vet att det kommer försvinna, säger Peter Beskow.
Trots att de håller på att bli av med sina jobb så diskuterar de mycket om hur de ska gå för företaget framöver. Känslorna är dubbla för många av killarna på fabriken. De ha varit där länge och har en yrkesstolthet och har under många år jobbat hårt för företaget.
– Man bryr ju sig om varumärket när man har jobbat så länge med det. Då vill man ju inte att det ska hamna nere i skiten. Jag tycker att man känner ett ansvar, säger Peter Beskow.
Skender Zajnulla håller
med.
– Jag förstår inte hur de ska klara sig i Tibro. Det går inte att lära sig det vi kan på en eller två månader.
Mitt i alla diskussioner om hur det ska gå för fabriken och hur det är att förlora jobbet så är det något annat de kommer att sakna ännu mer.
– Jag kommer aldrig att träffa ett sådant gäng som vi har här igen. Vi är inte bara arbetskompisar utan vi är vänner. Det är svårt att hitta något sådant igen. Det kommer jag att sakna, säger Skender Zajnulla