Enklare att vara vegan när attityderna har förändrats
Det har blivit allt enklare att vara vegan. Matvarukedjorna tävlar om att fylla livsmedelshyllorna med djurfri kost och nya produkter lanseras stup i kvarten. Barnen Love och Matti Hörnell Zeitler har aldrig ätit något annat än veganmat.
Familjen har precis kommit hem från skola och jobb och ska börja förbereda middagen. I kväll blir det Loves älsklingsrätt, lasagne med vegofärs och bechamelsås.
Barnen har fått varsin havremilkshake för att hålla hungern stången ytterligare en stund.
– Vi är emot att betrakta djur som handelsvaror och därför vill vi inte äta dem, säger pappa Hendrik Zeitler enkelt.
Både han och hans sambo Ulrika har varit veganer i många år. Hendrik slutade med alla animaliska produkter i början av 90-talet och Ulrika har aldrig ätit kött. Hennes mamma var vegetarian och Ulrika växte upp på 70- och 80-talet med en kost baserad på bönor och linser.
– Min mamma blev ganska ifrågasatt på den tiden och många undrade om jag fick i mig tillräckligt med näringsrik mat. Nu har attityderna förändrats och det har blivit betydligt enklare, säger hon.
Valet att äta veganskt handlar inte, i första hand, om att vara hälsosam. Det finns fler sätt att äta nyttigt, poängterar Ulrika. Hon jobbar själv
som dietist inom primärvården och pratar kost och näring varje arbetsdag.
Men hur är det med vegankosten? Får barnen i sig tillräckligt med järn, vitamin D och B12?
– Järn finns i veganmat. Även vitamin D, fast i mer begränsad form . B12, däremot, finns inte alls i växter, säger hon.
Majoriteten av alla alternativ till komjölk, som soja-, havre-, mandeloch rismjölk är idag berikade med både vitamin D och B12, vilket relativt enkelt tillgodoser dagsbehovet. Men eftersom inte alla i familjen gillar de vegetabiliska mejeriprodukterna tar både barn och vuxna, i olika omfattning, ett extra kosttillskott.
– Det är ju inte konstigare än att vi äter salt som berikas med jod, eller att vi ger små barn D-vitamindroppar, säger Hendrik Zeitler.
Det är inte särskilt krångligt att vara vegan numera och familjen handlar för det mesta i den stora matvarubutiken i Angered. Ibland tar de en avstickare till specialbutikerna i centrum.
Hendrik suckar åt alla förutfattade meningar som finns om veganer i allmänhet. Är det inte snack om barn som inte får fullvärdig kost så handlar det om militanta djurrättsaktivister som sprider skräck.
– Samhällsklimatet har hårdnat och de som står upp för en åsikt riskerar att möta väldigt mycket hat. Det gäller såväl feminister och antirasister som veganer, konstaterar han.
Varken han eller Ulrika är aktiva djurrättsaktivister, även om de är medlemmar i Djurens rätt. Hendrik har även haft en egen djurrättsorganisation, som han drev tillsammans med några kompisar.
– Det handlade mest om att vi åkte runt på olika festivaler och erbjöd vegansk mat till besökarna. Då var jag väldigt engagerad, säger han.
Numera har barn och familj fått större fokus och precis som de flesta småbarnsföräldrar hinner Hendrik och Ulrika inte riktigt med att engagera sig. Dagarna är fyllda av arbete, lämningar och hämtningar och matlagning.
– Det är helt självklart att vi äter vegansk mat här hemma. Men det finns inget förbud för barnen. Om någon av dem vill testa något annat så får de göra det, säger Ulrika.
Den lilla oro som fanns hos föräldrarna att kosthållningen skulle bli ett socialt bekymmer för barnen har också stillats för länge sen. Tvärtom har barnen blivit otroligt väl bemötta av både klasskamrater och personal i skolan i Angered.
– Och när barnen är bjudna på kalas erbjuder vi alltid föräldrarna att skicka med dem mat och godis. Men det behövs nästan aldrig. De fixar något åt Love och Matti.
Ulrika och Hendrik är noga med att påpeka att de inte dömer andra människor utifrån vad de äter. Men ju färre animaliska produkter som produceras, desto bättre är det för både djuren och klimatet, menar de. Tioåriga Love håller med. Han har ett färdigt svar, utifall han får frågan om varför han äter som han gör.
– Jag äter ingenting som kommer från djur, varken kött, fisk, ägg, mjölk eller gelatin. Om ingen åt djur, skulle ingen heller kunna tänka sig att döda dem. Det här är mitt sätt att göra planeten bättre och grönare, säger han.
Min mamma blev ganska ifrågasatt på den tiden och många undrade om jag fick i mig tillräckligt med näringsrik mat.
ulrika Hörnell Wiberg