Honkongs demonstranter beredda på en lång kamp
Vreden mot polisen och det politiska styret med Carrie Lam i spetsen är stor i Hongkong — och demonstranterna är inte beredda att släppa på sina krav.
— Om vi ger upp nu visar vi att de genom våld kan få oss att sluta, säger demonstranten Edwin till TT:S utsända.
Fler än 100 00 Hongkongbor struntade i att de saknade demonstrationstillstånd och tågade i strilande regn från den överfulla Victoriaparken västerut på Hongkongön mot området Admiralty, där regeringsbyggnaden och den lagstiftande församlingen, Legco, ligger.
– Det var viktigt för oss att den här demonstrationen blev sansad, för att visa att vi kan hålla oss lugna, säger studenten Edwin, som TT:S utsända träffar på söndagskvällen, i närheten av byggnaden som inhyser Carrie Lam kontor, Hongkongs just nu hårt kritiserade och pressade högsta politiker.
Med slagord som nas till Fastlandskina. Men snabbt växte de till att bli en proteströrelse kring mycket mer än så, och den självstyrande kinesiska regionen har fallit in i en politisk kris som sägs vara den djupaste sedan överlämnandet från Storbritannien.
Nu är demonstranternas krav fem till antalet: Att lagförslaget om utlämning som är lagt på is helt dras tillbaka, ett mer demokratiskt valsystem, en oberoende utredning av polisvåldet, att alla gripna demonstranter släpps samt att myndigheterna slutar att stämpla en del av demonstrationerna som upplopp.
Av de som TT pratar med i protesttåget nämner de flesta av dem frågan om ett rättvist valsystem som den allra viktigaste. – Allting som händer nu beror ju i grunden på att vi har ett politiskt system som är fel, där det inte är Hongkongs invånare som bestämmer vilka som ska styra, säger Kong, 21 år, som gömmer sig för regnet under ett gult paraply.
Söndagens protest, planerad sedan flera veckor, har omtalats just som den där det skulle bli upp till bevis att demonstrationer kan ske under ordnade former. Senaste tidens upptrappade våld och sammandrabbningar mellan polis och demonstranter har fått många att tänka till.
Längst de breda gatorna kantade av höghus är det verkligen lugnt – till och med när demonstrationståget står helt stilla under lång tid och ingen tar sig någonstans i ösregnet.
Men lugn betyder inte att demonstranterna släpper några av sina krav, eller sin ilska.
– Carrie Lam bryr sig inte om vad människorna i Hongkong
tycker. Hon har valt att ignorera oss, men vi kommer inte att låta det fortsätta. Inte heller polisvåldet, säger 24-årige Luke till TT.
– Vi är så arga på henne, fyller Lo, 22 år, i.
När mörkret faller över Admiralty fylls den avstängda vägbron, utanför den höga byggnaden med Hongkongs ledning, upp av allt fler människor. Många bär mask för ansiktet eller tyg som täcker allting utom ögonen. Vissa lyser med grön laser mot byggnadens fönster, andra skäller som hundar. Båda tilltagen är symboler för vad demonstranterna anser vara polisens felaktiga agerande.
Det första symboliserar gripandet av en student som köpte en laserpekare – men anklagades för att köpa ett vapen. Skäller gör demonstranterna för att de tycker att polisen beter sig som hundar: de kan bara följa en ledare utan att tänka själva, förklarar den 18-årige demonstranten Peter.
– Hongkongs frihet är det viktigaste vi har och om vi förlorar den har vi inget. Därför tar vi kampen mot polisen, säger han.
Utanför tunnelbanestationen i närheten packar ett gäng unga demonstranter upp gasmasker och radar upp flaskor med ögonvatten, som ska användas om någon träffas av tårgas. Vattenflaskor och salta kex packas ner i väskor.
Hur länge protesterna kan pågå är det få som kan svara på. Demonstranten Edwin, 21, är beredd på en lång kamp.
– Jag vet inte. Å ena sidan känner regeringen att om de ger sig nu så kan de aldrig driva igenom ett impopulärt förslag i framtiden. Men vårt argument är samma: Om vi ger upp nu visar vi att de genom våld kan få oss att sluta uttrycka våra krav, säger Edwin.