Det har fört Peder Fredricson till toppen

Peder Fredricson, 47, har medvetet – om än något motvilligt – anpassat sig till de krav som ställs på en världsstjärna. Då finns inte mycket tid till annat än en ständig strävan efter perfektion.

Allt har sitt pris. Framgångar kräver uppoffringar. Fritidsintressen som målning och grafisk design får helt enkelt ligga i träda.

Det vore dumt att inte smida medan järnet är varmt och ännu dummare att inte få ut det mesta av det mödosamma arbete som fört Fredricson till toppen.

Hemma i stallet står flera dugliga hästar, han har en verksamhet som fungerar, välvilliga hästägare och omges av skickligt yrkesfolk – och kanske viktigast av allt: i frun Lisen Bratt Fredricson har han en partner som stöttar honom.

– Hade Lisen själv tävlat på högsta nivå hade jag aldrig haft framgångarna. Hon är enormt delaktig och utan henne hade det inte gått, säger Fredricson.

I Kralingse Bos, en oas i den holländska hamnstaden Rotterdam, inleds Em-hoppningarna på onsdag. Först med lagtävlingen, där Sverige har Em-silvret från Göteborg 2017 att försvara. Parallellt avgörs den individuella hoppningen – med final på söndag.

Fredricson vill inget hellre än att bjuda på en favorit i repris, två år efter ärervarven med All In på Ullevi. Där och då firade svensk ridsport sin andre Europamästare genom tiderna – och det ett år efter att Fredricson så snöpligt förlorat Os-guldet till britten Nick Skelton.

Fredricson rev inte ett hinder i Rio de Janeiro, men det hjälpte inte när resultaten nollställdes inför finalen, i vars omhoppning han var något för långsam.

För Fredricson var den sista Os-rundan en läxa.

Slutsatsen efter silvret: Han och All In behövde bli snabbare. Fredricson jobbar numera med än mer förfinade träningsmetoder och tar hjälp av den senaste tekniken för att kapa tiondelar och hundradelar.

Med support från Sveriges olympiska kommitté studerar han videoanalyser från tävlingar för att upptäcka sådant som kan bli bättre. Den senaste innovationen är ett stort galoppfält.

– Jag började med det i våras. Jag är uppe och plockar lite sten då och då. Det är också en mental sak att gå där, plocka, fylla igen gropar och sätta staket. Själsligt är det en bra grej för mig också.

När kom den här medvetenheten till dig?

– Den har växt fram de sista tio åren och mer och mer på slutet. Jag tycker om att jobba med detaljer, se vad man kan göra bättre.

Du ger intryck att ta både framgångar och motgångar med en rätt stor portion lugn. Stämmer det?

– Så är det nog. Jag har blivit bättre med åren. När jag var yngre var det mer att om det gick dåligt åkte man ned i källaren. Jag försöker ta det lite mer för vad det är och hålla en jämn nivå. Det är så himla små marginaler.

– Om man försöker ha så hög lägstanivå hela tiden i allt, i alla klasser, så får man ta att man både kommer att lyckas och misslyckas. Man får försöka ”pusha” sig att ha marginalerna på sin sida, men ibland kommer man inte att ha det.