Italiens högste minister Giuseppe Conte avgår
I ett väntat drag i den italienska senaten meddelar premiärminister Giuseppe Conte att han avgår. Han förekommer därmed den misstroendeomröstning som vice premiärminister Matteo Salvini utlyst mot honom.
Klockan 15 samlades senatens ledamöter – ditkallade för den misstroendeomröstning som vice premiärminister och Legaledaren Matteo Salvini utlyst mot premiärministern, och därmed sin egen regering, för runt två veckor sedan. Men i förhand spekulerade de allra flesta experter om att Giuseppe Conte i själva verket skulle avgå självmant.
Så blev det. Efter att ha kallat Salvini ansvarslös, opportunistisk, illojal och okunnig meddelade Conte att han kommer att lägga fram sin avgångsansökan hos president Sergio Mattarella redan samma dag.
Den partilöse juridikprofessorn, som handplockades att leda Italiens regering efter valet i fjol, talade i mer än en timmes tid. Under tiden satt Matteo Salvini bakom honom och gestikulerade, skakade på huvudet och himlade med ögonen.
Den nuvarande krisen inleddes i början av augusti, när den omaka regeringskoalitionen mellan ytterhögerpartiet Lega och antietablissemangspartiet Femstjärnerörelsen (M5S) brakade samman över en dispyt om satsningar på höghastighetståg. Salvini sade att regeringen saknade parlamentets stöd och krävde ett nyval – ivrig att slå mynt av Legas höga opinionssiffror.
Men Salvinis plan – att stjälpa sin egen regering med hjälp av ett misstroendevotum mot premiärministern Conte – har inte riktigt gått som smort.
Giuseppe Contes beslut att avgå självmant före en sådan omröstning innebär att premiärministern fortfarande är med i spelet, säger statsvetaren Fabio Cristiano vid Lunds universitet.
– Conte avslutade med att säga: ”Det återstår nu mycket att göra”. Allt pekar på att en ny regering är möjlig och att Conte erbjuder sitt ledarskap för en sådan. Det står också tämligen klart att det nyval som Matteo Salvini vill ha är ute ur bilden.
Den regering som skulle kunna efterträda den nuvarande koalitionen består av Femstjärnerörelsen, socialdemokratiska Demokratiska partiet (PD) och det lilla vänsterpartiet Fria och lika (LEU).
Alternativet kallas ”Ursularegeringen” – en nick till partiernas gemensamma hållning i valet av Ursula von der Leyen som Eu-kommissionens ordförande, skriver Euronews.
Där finns visserligen en majoritet, säger Fabio Cristiano, men också starka inbördes ideologiska motsättningar.
– Femstjärnerörelsen skulle förmodligen missgynnas av ett sådant samarbete, eftersom deras politiska själ står i motsats till PD. Jag tror också att det finns starka krafter inom PD som inte vill ha Conte som premiärminister.
Om en sådan koalition inte är möjlig kan det istället tillsättas en teknokratisk regering, som ska leda landet fram till ett nyval nästa år.
I alla händelser torde Matteo Salvini nu ha all anledning att vara nervös. Om en ny regering är möjlig, och landet därmed inte går till nyval, kan den bombastiska inrikesministern förpassas till opposition.
– Det verkar som att Salvini har missbedömt möjligheterna för andra partier att bilda stabila regeringsalternativ. Han är svårt politiskt isolerad och allt fler väljare tycks anklaga honom för den här krisen, säger
Fabio Cristiano.
Men
Salvinis agerande kan också tolkas på ett annat sätt, tillägger han:
– Andra spekulerar om att det här var Salvinis plan; att kapitalisera på rollen i opposition, nu när Lega genomfört sina viktigaste reformer.