Här är Italiens ekonomiska utmaningar
Italien håller andan inför den politiska utvecklingen. Detsamma gör man inför landets ekonomi. Oavsett vem som ska styra Italien står landet inför stora och svåra ekonomiska utmaningar.
”Världens mest galna kris”. Så sammanfattade nyligen liberala dagstidningen La Stampa den politiska situationen i en ledare. Då syftar man på tiden efter fjolårets parlamentsval där Femstjärnerörelsen (M5S) tillsammans med främlingsfientliga Lega till slut kom att bilda koalitionsregering.
Den faller nu då vice premiärminister Matteo Salvini utlyst en misstroendeomröstning mot premiärminister Giuseppe Conte som valt att avgå. Frågan många ställer sig nu är om det blir nyval. Och oavsett om det blir val eller inte – hur ska Italien få ordning på sin ekonomi?
– Italienarna har länge spelat i en kritisk division. Man lider av strukturella reformbrister och när andra länder har haft tillväxt har Italien i sin tur inte haft den politiska kraften att genomföra reformer. Man har försuttit chansen när tillväxtkurvan nu i stället pekar nedåt, säger SEB:S chefsekonom Robert Bergqvist.
Turerna kring Italiens ekonomi har varit många det senaste året; statsskulden är för närvarande på 131,2 procent av BNP. Och EU:S medlemsländer får enligt gällande regelverk egentligen inte ha en statsskuld som överstiger 60 procent av BNP.
Situationen har nu blivit så akut att man nyligen meddelade att en rad byggnader i statligt ägande får säljskylt på sig. Bland objekten finns ett historiskt palats i centrala Venedig liksom fyrhus och en byggnad i Rom som tidigare varit huvudkontor för det statliga telefonbolaget.
– Det är en huvudvärk för Italien och frågan är var den riktiga smärtgränsen går, säger Bergqvist om statsskulden.
– Backar vi tillbaka till eurokrisen och Grekland så sade man att en statsskuld över 125 procent av BNP kunde få en snöboll i rullning, då tappar omvärlden och investerare förtroendet för statens finanser. Nu är det lite annorlunda med ett nytt räntelandskap. Italien kan därför hålla en högre statsskuld, men man leker med elden.
Ett annat problem är arbetslösheten, för närvarande på 9,7 procent, rejält över Eu-snittet (6,3 procent). Det stora hindret är dock ungdomsarbetslösheten. I mars i år gick landet för första gången på tio år förbi Spanien när ungdomsarbetslösheten steg till drygt 32 procent, vilket betyder att man nu är näst sämst i Eu-klassen efter Grekland.
– Det har varit en alldeles för svag tillväxt, den har inte räckt till för att få ned arbetslösheten och få ut ungdomar på arbetsmarknaden. Det är den sjukdom som Italien lider av att man inte haft den politiska kraften att stärka sin ekonomi. Detta gör att man i sin tur är väldigt dåligt rustad för en lågkonjunktur.