Peter vill tillbaka till tävlingsbanorna
Peter Ingemarsson har drabbats av tävlingsabstinens. Han vågar inte satsa på löpning igen, i stället hoppas han bli framgångsrik inom bowling.
Under 23 års löparkarriär vann varbergsprofilen Peter Ingemarsson hundratals medaljer, diplom och utmärkelser. Ja, han har så många medaljer att alla inte får plats på väggarna.
Men det är länge sedan han sprang sitt sista lopp.
–Balansen och mitt ena ben blev dåligt så det har inte blivit några lopp sedan 2005, säger Peter som ändå löptränar en del för att hålla sig i form.
När Peter och hans tvillingsyster föddes 1962 visade det sig att Peter hade en medfödd cp-skada och när han som alldeles nyfödd drabbades av en hjärnblödning trodde man inte att det lilla gossebarnet skulle klara sig.
– Det blev nöddop för mig för de trodde inte att jag skulle överleva. Men min tvillingsyster klarade sig utan några problem alls, säger Peter som på grund av allt som drabbade honom inte lärde sig att gå förrän vid fem års ålder.
Det har han å andra sidan tagit igen rejält. För när han väl upptäckte charmen med löpning så var han fast.
Första gången han tävlade var i Lejonloppet i Varberg 1982. Den kom att följas av oräkneliga lopp och det är omöjligt att räkna upp alla löpartävlingar han deltagit i, det har varit allt från Stockholm Maraton och Göteborgsvarvet till Stadsloppet i Falkenberg, broloppet över Öresund och många, många fler både i Sverige och utomlands.
– Jag började faktiskt springa med en häst. Min syster höll på med hästar när vi var yngre och jag började springa bredvid hästen i hagen och upptäckte att jag fick bättre balans och blev starkare i benen.
Olyckligtvis fick Peter lägga tävlandet på hyllan som följd av en olycka 2002 där han föll illa och slog axeln. Efter operation, en lång sjukhusvistelse och konvalescens försökte Peter komma igång med träningen igen men balansen hade försämrats. Tre år senare, 2005, tog han beslutet att sluta tävla och bara springa för träningens skull. Ändå blir det tre till fem löppass i veckan.
– Jag löptränar fortfarande och jag cyklar en hel del på min motionscykel. Har man väl börjat träna så blir det som ett gift, det går inte att låta bli.
Motionscykeln står i sovrummet varifrån han har utsikt över Västra Vallgatan och Järnvägsparken. Än så länge.
– Snart stänger de av gatan och börjar bygga tunneln, säger han och det går att ana en viss missbelåtenhet över bygget.
– Jo, jag inte direkt för tunneln. Och så får jag mindre att titta på när jag cyklar. Men jag kan ju alltid fortsätta lyssna på Radio Halland, det brukar jag göra när jag cyklar.
På almanackan i köket noterar han sina motionsrundor.
Det är många dagar med ”60 min cykel”.
– Man är ju inte 20 år längre och det är viktigt att hålla igång.
Vid sida av löpning har han även hunnit med friidrott, skytte, simning och lite boccia. Peters nya plan är att börja med innebandy och bowling.
– Jag har hållit på med bowling förut men haft ett uppehåll. Nu börjar jag om och hoppas att jag blir så bra att jag kan tävla. Jag saknar tävlandet. Vi blev som en enda stor familj och det tyckte jag om.
Peter har tävlat för det som tidigare hette Varberg handikappidrott, i dag Varberg parasport, och han erkänner att drömmen vore att kunna tävla i halvmaror och långlopp igen.
– Man ska aldrig säga aldrig och det skulle vara fantastiskt roligt att få springa lopp igen. Men nu börjar jag med bowling och innebandy. I innebandy ska jag stå i mål så där gör det inte så mycket att balansen inte är bra. Hur det går i bowlingen får vi se men jag hoppas bli duktig.