Fredrick Federley: Den europeiska livsstilen är en myt

Förra veckan presenterade Ursula von der Leyen, den blivande Eu-kommissionens ordförande och därmed EU:S mäktigaste person, sitt förslag på ansvarsområden för den nya kommissionen. Men en portfölj lämnade många obesvarade frågor - den kommissionär som kommer arbeta med att ”bevara den europeiska livsstilen”, vad nu det är för något.

Gudarna ska veta att det är ett svårt jobb att presentera en Eu-kommission. Att hitta en balans politiskt, mellan de båda könen och inte minst geografiskt är en diger uppgift. Att se till att alla får något. Och se till att ingen får allt. I stora drag är det faktiskt ett ganska spännande förslag med många kompetenta ledare.

För svensk del så kommer vår blivande kommissionär Ylva Johansson (S) bli ansvarig för inrikes frågor. Eller ”migration” om det översätts från Eu-språk. Det är en tung och viktig portfölj, men som kommer vara oerhört svår lyckas med. Jag hoppas, likväl, att det kommer gå. Europa behöver en långsiktighet i migrationspolitiken.

Ett problem på vägen uppkom ganska snabbt. Ylva Johanssons har nämligen fått en så kallad överrock. Överrocken heter Margaritis Schinas, en grekisk politiker från det konservativa partiet och som idag jobbar som talesperson för Eu-kommissionen. Hans titel är vice ordförande för att upprätthålla vår europeiska livsstil. Ja, du läste rätt. Upprätthålla DEN europeiska livsstilen. I bestämd form.

Vad sjutton menas med en europeisk livsstil? Tittar man historiskt skulle det kanske vara symptomatiskt med att kriga, söndra och härska. Tittar man nu sedan EU:S grundande är det svårare. Kontinentens invånare lever olika liv, har olika normer och annorlunda sedvanor. Är det mer ”europeisk livsstil” att vägra flagga med pride-flaggan (lex Sölvesborg) eller att sjunga sönder halsen i ett pride-tåg? Är det mer ”europeisk livsstil” att vara öppen mot nya idéer eller protektionist? Är europeisk livsstil nordisk minimalism eller italiensk dolce vita? Självklart är syftet med att ge en kommissionär ansvar att just försvara den europeiska livsstilen en eftergift för ytterhögern. Där man bekräftar deras livssyn om att det kommer främmande människor hit och hotar ”vår” kultur.

Om man har någon intellektuell hederlighet måste man vara ärlig och säga att det inte finns någon europeisk livsstil. Det har aldrig funnits. Det som finns är de västeuropeiska värderingarna kring öppenhet, liberalism och demokrati. Men det är något helt annat.

När vi ser att politiken, både i Europa och hemma i Sverige, polariseras alltmer handlar allt mindre om tekniska detaljer. Istället blir det mer och mer om grundläggande skillnader i samhällssyn. Det är givetvis oroande. Dessa debatter trodde åtminstone jag att vi hade avklarat.