Skolan är i en antik uppförsbacke
Det vore oansvarigt av oss att låta kommande generationer tro att allt började med Gustav Vasa eller franska revolutionen.
på ledaren ”Et tu, Skolverket?” (1/10).
Skola. Skolverket solkade ner sitt rykte genom att föreslå att antikens historia skulle stoppas i papperskorgen. Nu har tack och lov förslaget hamnat där i stället.
Men varför berördes så många människor så mycket i den här frågan? Många av oss känner till den historiska berättelsen bakom de olympiska spelen. I Grekland frodades filosofin och gav tankar och idéer till vår tid att forma vårt demokratiska samhälle. När Rom tog över satte man politiken i system och den romerska rätten ligger fortfarande till grund för vår rättskänsla. Alla deras vetenskaper har satt djupa spår hos oss i teori och praktik. Atomer, bakterier, solur, akvedukter är några ord, som visar detta. Hippokrates, Pythagoras, Sokrates, Arkimedes var den tidens kändisar. Antiken och dess vetenskapsmän och kulturbärare har fört oss till den civilisation och kultur vi har ansvar för inför våra barn. Det vore oansvarigt av oss att låta kommande generationer tro att allt började med Gustav Vasa eller franska revolutionen.
Orsaken till att förslaget las fram angavs vara tidsbrist. Många särintressen knackar dessutom på för att komma in. Nu är tioårig grundskola beslutad. Allmänheten kan förledas tro, att då kan alla behov och önskemål tillgodoses. Faktum är tyvärr att en redan befintlig pedagogisk verksamhet för sexåringar lyfts in i grundskolan.
Nej, det ska till radikalare grepp och effektiviseringar och rationaliseringar som är förändringsorden i spartider. Skolan kan hålla på till midsommar så att vi förkortar sommarlovet med några veckor. Lördagsläsningen kan komma till heders igen. Eller ytterligare ett par lektioner 3-4 dagar i veckan. I gengäld kan läxor och betyg strykas, något som jag länge förespråkat.
Jag har haft förmånen att under mina dryga 40 år i skolans tjänst fått arbeta med de flesta uppgifter där. Jag kan skriva mycket om det som var bättre förr, också mycket om det som är bättre idag. Många elever skulle må bättre i det gamla folkskolesystemet och ha en lärare i de flesta ämnen. Det ger en trygghet och en social kontakt som inga ämneskunskaper rår på. Många småspecialklasser skulle också ge många elever med problem en helt annan trygghet och arbetsro än drygt tjugotal kamrater, som aktivt pockar på uppmärksamhet.
120 år efter folkskolans tillkomst fick vi grundskolan 1962, där alla parallellskolor försvann och alla barn skulle ha samma möjligheter att studera vidare. Fyra år tidigare hade skolagan förbjudits. 1968 hände mycket och då tappade kyrkan inflytande över skolan. Olof Palme blev utbildningsminister i stället för ecklesiastikminister. Efter det har skolan blivit ett lappverk på grund av partipolitiska strider om småttigheter. Forskning och profession sätts på undantag. Jag vill inte jämföra skolan idag med 1840-talets, men mycket i organisation och ramverk lever kvar. Eleverna ska vara likformade och läsa samma saker oavsett om de är överpresterande eller om de har svårigheter. Tiden går men skolsystemet består. Så skolan är inte alls lika bra för alla elever.
Som jag ser det har professionen följt med tiden i kompetens och engagemang. Proppen för utveckling i skolsamhället är själva organisationen och ramverket. Där behövs en ordentlig revolution för att lägga ut alla delar på det pedagogiska fältet och börja om från början och göra rätt inför framtiden. Vi behöver en skola i tiden. Eleverna behöver det. Våra fantastiska barn är värda det.