Maria Haldesten: Vill kyrkan i Varberg uppmuntra rebeller att begå lagbrott i fullmäktige?
Vill kyrkan i Varberg uppmuntra rebeller att störa och göra sig till i fullmäktige, eller stoppa trafiken i julhandeln?
Ledare 29/11. Olagligt avbrutna fullmäktigemöten, blockerade gator, kanske till och med vandaliserade byggnader – är det vad Varbergs församling vill uppmuntra? Årets val av ”julgåva” till personalen kan sända den signalen. Därför är bidraget till Extinction Rebellion (XR) en kontroversiell gest – även för en rebellvänlig kyrkoherde.
Fred Ivarsson, som inte bara är kyrkoherde utan också fredsaktivist, är personligen en varm anhängare av civil olydnad som metod för att skapa förändring.
– Som aktiv i plogbillsrörelsen har jag både utbildat i icke-våld som metod och deltagit i aktioner i bland annat Skottland för 20 år sedan, berättar Fredrik Ivarsson.
Den kristna fredsrörelsens aktioner mot allt från kärnvapenbaser utomlands till svensk försvarsindustri har blivit omskrivna genom åren. Plogbillarna försvarar exempelvis försök till egendomsförstörelse med att vapen används för att döda människor – därför är det moraliskt rätt att ge sig på dem.
Att präster kan brinna för att inte bara värna dem som är skapade till Guds avbild – utan hela himlajorden – är måhända förståeligt. Men i fallet Extincion Rebellion finns skäl att fråga sig om kyrkan är på det klara med vad deras juldonation kommer att användas till.
Det är nämligen en milsvid skillnad mellan att stilla demonstrera utanför en riksdag – och att klottra ned offentliga myndigheter eller störa demokratiska möten.
I flera svenska kommuner har aktivister gjort just det – stört fullmäktigemöten. Varför?
”Det ingår i många aktioner vi gör, att det är lagbrott. Vi gör det för att få medieuppmärksamhet och för att tvinga politikerna att uppmärksamma frågan” förklarade Jonathan Sandberg, företrädare för XR, i SVT Örebro.
Håller Fredrik Ivarsson med om att det är en bra metod? Vill han ha valuta för kyrkpengarna genom att så ska ske i Varberg?
– Det är inte en metod jag skulle ha valt, men jag vill inte gå in och recensera hur de jobbar, svarar Fredrik Ivarsson.
Det är dock oundvikligt att ett ekonomiskt stöd på 27 000 kronor uppfattas även som en uppmuntran av den sortens aktioner som XR ägnar sig åt. Och på den punkten finns det mer att ifrågasätta. I vissa fall har demonstrationer utomlands resulterat i ”symboliskt” fönsterkrossande och nedklottrande av allt från bilar till byggnader.
– Att jag stöder deras syfte betyder inte att jag ställer mig bakom allt de har gjort, försvarar sig Fredrik Ivarsson. Han betonar att han förespråkar öppna aktioner som inte skadar någon, som sker med respekt och där man är beredd att ta ansvar för lagbrott.
Frågan är bara varför vissa anser att detta behövs. Greta Thunberg har ju, via sin stillsamma strejk, tänt vårdkasar jorden runt. Klimatfrågan är redan uppmärksammad på alla nivåer i Sverige – så vad är poängen med att larma och göra sig till på ett fullmäktigemöte?
Sker det för att Xr-företrädare som Sandberg, tidigare Mp-politiker, har lämnat den demokratiska övertygelsen bakom sig? Kraven på att ”Sveriges regering ska inrätta och vägledas av ett medborgarråd för klimaträttvisa och ekologisk hållbarhet!” kan svårligen tolkas på annat sätt.
Det kan förklara varför XR får skarp kritik från andra delar av den gröna rörelsen. Jutta Ditfurth, en av grundarna till tyska miljöpartiet, har kallat XR för en undergångssekt som kännetecknas av ”hierarki, otydlighet, gurus och esoterisk ideologi”.
Den välvillige kan tolka det som att Extincion rebellion är en ”bred kyrka”. Den pessimistiske kan dock se den uppenbara risken för att de mer rebelliska företrädarna utvecklar XR till de grönas svar på vänsterextrema AFA.
Att en urspårning kan gå fort och bli brutal visar bistra erfarenheter från Eu-kravallerna i Göteborg. Kyrkans julgodis kan snabbt få bitter bismak.