Helt onödig nyversion
Drama
After the wedding
Regi: Bart Freundlich
Med: Michelle Williams, Julianne Moore, Billy Crudup med flera
USA 2019 (1 tim 52 min)
Michelle Williams och Julianne Moore är superproffs som förstås alltid är sevärda. Men den här nyversionen av ”Efter bröllopet” är märkligt oengagerande.
Kanske känner man annorlunda om man inte har sett Susanne Biers stora succéfilm med våra nordiska filmkungligheter Mads Mikkelsen, Rolf Lassgård och Sidse Babett Knudsen i huvudrollerna. Danska ”Efter bröllopet” (2006) blev en stor framgång för alla inblandade med intensiv, tät och välspelad familjedramatik.
Men trots drömuppställningen med Michelle Williams och Julianne Moore i täten, ett drama med många vändningar och ett storslaget bröllop så förmår den här amerikanska nyversionen inte riktigt engagera på djupet.
Filmskaparna har i alla fall bemödat sig med att snickra ihop en ny ingång i historien. Det rika företagsproffset spelas av en kvinna (Julianne Moore) och den humanistiska välgörenhetsarbetaren i Indien (Michelle Williams) likaså. Det bidrar till en lite annorlunda dynamik, som tyvärr inte riktigt tas tillvara fullt ut.
Deras vägar korsas då Michelle Williams rollfigur Isabel lockas till New York för att få bidrag till finansiering av barnhemmet hon driver i Indien.
Theresa (Julianne Moore) är en stormrik affärskvinna som verkar vara intresserad av att hjälpa Isabel. Men innan hon är villig att fatta beslut om hur mycket hon ska stödja barnhemmet med bjuder hon Isabel på det bröllop som hon håller på att planera för sin unga dotter Grace (Abby Quinn).
Isabel, som helst bara vill åka tillbaka till barnhemmet och nästan äcklas av överflödet hon möts av i New York tvekar men låter sig övertalas. Väl på plats på bröllopet räcker det med att Michelle Williams slänger en enda blick på Theresas make, konstnären Oscar (Billy Crudup), för att man ska förstå att här finns det en sårig historik.
Men märkligt nog biter filmen aldrig tag ordentligt. I stället känns historien underberättad och händelseutvecklingen nästan absurd.
Michelle Williams är verkligen toppen, hon säger ganska lite men lyckas förmedla så mycket ändå. Tack vare henne blir filmen habil men med tanke på vad som står på spel, vilka komplikationer det handlar om så borde den här historien göra ett större avtryck.