Överläkaren Henrik prisas av de yngre
I lokalerna på fjärde våningen på sjukhuset i Varberg pågår sluttampen av en stor renovering. Överläkare Henrik Berntsson, 37 år, har precis flyttat in efter att tidigare hållit till på medicinavdelningen på entréplan.
– Här finns mer plats och jag har kommit närmare andra avdelningar som jag arbetar mycket med, säger han.
På väggen vid Henriks arbetsplats hänger diplomet från förra året som talar om att han tilldelats SYLF Hallands handledarpris, förkortningen står för Sveriges Yngre Läkares Förening. Utanför fönstret är det ett stilla grådis.
Henrik är överläkare i neurologi på Hallands sjukhus i Varberg, det innebär att han är specialiserat på sjukdomar som till exempel epilepsi och kramper, Parkinsons sjukdom och huvudvärkssjukdomar. Han tycker om kontakten med patienterna, människorna, och pusslet med att ställa rätt diagnos.
– Man får så mycket tillbaks av patienterna. Ofta träffar jag dem under en kritisk period i deras liv. Det är nära och äkta möten.
Henrik blev intresserad av läkaryrket under gymnasietiden när han fick prova på att arbeta inom vården i projektet Framtidskraft.
– Jag var fyra veckor på medicinavdelningen 5A på sjukhuset i Varberg. Det var gamla människor där och de var så snälla, jag tyckte att det var kul att arbeta med de äldre. Jag läste naturprogrammet på Peder Skrivares skola och hade väl tänkt att bli ingenjör, men bytte från inriktningen teknik till natur sista året.
Trots högsta betyg krävdes det också tur för att komma in på landets läkarutbildningar.
Platserna delades ut till de bästa eleverna genom lottning. Efter ett halvår som undersköterska i Varbergs kommun kom Henrik in på läkarutbildningen i Göteborg.
När Henrik pluggat färdigt lämnade han utan saknad storstadslivet för att göra sin allmäntjänstgöring i hemstaden Varberg.
Havet, segelbåten och närheten till naturen betydde mycket. På sjukhuset fastnade Henrik för neurologi.
– Det är intressant, man får arbeta lite som en detektiv och lägga pussel för att komma fram till rätt diagnos. I arbetet ingår att jag får träffar patienterna och undersöker deras styrka och reflexer, det är lite mer handgripligt, inte bara labbprover. Och patientens egna berättelse är mycket viktig.
Fem år tog det att bli specialiserad inom neurologin, tre år på sjukhuset i Varberg och två år på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Numera är det Henriks tur att lotsa unga läkare rätt. Och han är mycket omtyckt.
Förra året fick han SYLF Hallands handledarpris för att han bland annat ”alltid försöker ta sig tid att förklara och utveckla resonemang kring behandling och förlopp hos de sjukdomar man möter”. Över huvud taget är Henrik uppskattad för att han är noga med att ge stöd och följa upp.
I september i år på At-läkarnas fest i Varberg hyllades han återigen som den bäste handledaren i en mer lokala utnämning.
– Jag blev överraskad eftersom jag fick ett pris förra året. Men jag blev förstås också glad. Jag försöker vara pedagogisk när jag pratar med de läkare jag handleder, även andra. Vi har haft ett seminarium om akut omhändertagande av stroke, för läkare som arbetar i akuten är det viktigt att göra rätt sak från början.
Henrik arbetar mer än han borde, men försöker ändå få tid över till renoveringen av sin nyinköpta gård i Dagsås.
– När jag var liten var jag mycket hos farmor på landet. Jag tyckte att det var häftigt med ladugårdar och bönder. Fortfarande trivs jag bäst på landet, men hittills har jag bara skaffat en katt och lite höns. Mer hinner jag inte sköta.