”Oski” – svenska Os-hoppet som gärna chillar
I sommar intar skateboardeliten OS i Tokyo. De gör det med en finmotorik i världsklass, men med en helt annan livsstil än de övriga stjärnorna. – Vi skejtar kanske fyra timmar, sedan chillar man i åtta timmar, säger medaljhoppet Oskar Rozenberg Hallberg
Från popularitetsvågen på 1970-talet, med långhåriga ”Z-boys” som snurrade runt i soliga Kaliforniens övergivna swimmingpooler, har skateboarden utvecklats kommersiellt. Stjärnorna har numera sponsoravtal med allt från brädtillverkare till klädjättar, men sporten har hela tiden befunnit sig utanför den traditionella idrottens omfång.
Fram till i sommar, då det blir Os-debut i Tokyo.
– Jag tycker definitivt att det är en rolig möjlighet, jag ser fram emot det, säger Oskar Rozenberg Hallberg.
”Oski” blev nyligen världsmästare för andra gången i parkdisciplinen. Han ses som ett svenskt medaljhopp i OS, men är ännu inte kvalificerad.
Han är väl medveten om att det är kontroversiellt att den traditionella idrottsvärlden satt klorna i sporten. Vissa skejtare har tagit avstånd, då de anser att sporten mer liknar en konstform än traditionell idrott.
– De tror att det är ett steg mot att den blir lik andra idrotter, men det tror inte jag. Det är ju inte likt över huvud taget. Skejt kommer mer från en undergroundkultur, säger Rozenberg Hallberg.
Han har en poäng. Visst krävs det kondition och balans liksom andra tekniska och fysiska egenskaper. Men att hävda att de bästa skejtarna måste vara några fysiska praktexemplar vore att fara med osanning.
– Den mesta träningen är på brädan. Vi hänger i skejtparken hela dagen. Vi skejtar kanske totalt tre–fyra timmar, sedan chillar man där i åtta timmar, säger han och fortsätter:
– Det är inte så att man tränar fysiskt med skejt. Men kanske blir det vanligare.
När TT träffar Oskar Rozenberg Hallberg ute på den spaanläggning i Hasseludden där Sveriges olympiska kommitté har samlat flera
”
Det är svårt att bedöma skateboard. Det är så personligt vad folk tycker.
Oskar ”Oski” Rozenberg Hallberg
av sina största idrottare för några mediedagar, sitter han längst bak i den överdimensionerade aulan iklädd luftiga byxor, huvtröja och mössa.
Intrycket skiljer sig rätt rejält från, låt säga, brottaren Jenny Fransson.