Här är pistarna byggda på rock ’n’ roll
Från att ha varit en okänd skidby är österrikiska Ischgl i dag en av de mest uppskattade skidorterna i Alperna. Maten är i centrum, men framför allt är det den vackra omgivningen och de snabba lyxiga liftarna som lockar puderentusiasterna.
Det finns flera skäl till att den lilla Tyrolerbyn Ischgl har fått en hög placering på den europeiska skidkartan. Framgångssagan började med ett djärvt initiativ av bergsguiden Günther Aloys i början av 1990-talet. Han ville sätta orten på skidkartan genom att arrangera en formidabel rockkonsert, omgiven av snöklädda bergstoppar om 3 000 meter. Artisten Elton John blev bergsguidens val och succén var ett faktum. Resten är historia.
Luften är krispigt klar när jag tar det långa rullbandet upp i skidsystemet Silvretta. Längs vägen rullas framgångssagan upp med bilder på alla de artister som uppträtt genom åren. Den ena världsstjärnan efter den andra: Bob Dylan, Rod Stewart, Bon Jovi, Tina Turner, Sting och Beach Boys.
– Så är det. Men vi får inte glömma att det är pisterna, sammanlagt 23 mil, och den fantastiska skidåkningen som är grunden till varför vi har blivit så populära, säger skidguiden Johannes Sondereggen.
Till Ischgl söker sig puderentusiaster som gillar friåkning, snowboardoch fristilsåkare samt vanliga utförsåkare. Men också de som vill förena skidupplevelsen med att äta gott. I den genren är orten i en klass för sig. Restaurangerna tar maten på stort allvar, både nere i byn, som har åtta prisbelönta Michelin- och Gault-millaukrogar, och i pisterna.
Solen skiner och temperaturen visar på minus fyra grader när vi tar av oss skidorna för en lunch på Idalp Pardorama, i slutet av Silvretta-liften. Röstin är precis så krispig och krämig som bara en omsorgsfull kock kan tillaga. Miljön är inbjudande med bländade utsikt över dalen.
– Ischgl är en av få alpskidorter där invånarna själva äger alla anläggningar, och där pengarna återinvesteras i skidsystemet, säger Johannes medan vi äter och fortsätter:
– Det är ett av skälen till att vi har de snabbaste och modernaste liftarna i Alperna. Alla hotellen är dessutom lokalt familjeägda, vilket skapar en personlig och mysig atmosfär i byn.
Mitt i byn ligger flera stall där hästar, får och kor fortfarande härbärgerar – även om några har förvandlats till barer och restauranger. När jag spatserar genom byn får jag tips om Goumet Restaurant Stüva på Hotel Yscla. Den drivs av den unga kocken Benjamin Parth, som vann sin första stora utmärkelse redan som 19-åring. Han utsågs till årets Gault & Millau kock 2019 med tre ”kockmössor” för sin intima restaurang med bara elva bord.
Men det är inte bara prisad mat som Ischgl bjuder på. Den korsvirkesbyggda restaurangen Vider Alp serverar enklare klassiska rätter som rösti, ost- och köttfonduer, och har dessutom en mysig liten uteservering. Den högt belägna futuristiska restaurangen Salaas, 2 456 meter, har en rik meny av både schweiziska och österrikiska specialiteter.
Naturligtvis är det skidåkningen som är det bästa med Ischgl. Pisterna ligger på hög höjd med Palinkopf som högsta, 2 865 meter, vilket gör området snösäkert fram till maj. Backarna är välpreparerade och skidsystemet är sammanlänkat med schweiziska skidorten Samnaum med en dubbeldäckad gondollift. Det finns också mycket bra offpist, inte minst på baksidan av Alp Trida.
– Många hängivna skidåkare är rastlösa sökare efter jungfruliga puderpister, och faktum är att de kan hitta dem här i Ischgl. Några hemliga nedfarter behåller jag för mig själv, men en av mina favoriter är Number four sloupe, säger Johannes Sondereggen.
I slutet av dagens skidåkning sparar jag låren i en mjukare pist från Palinkopf, som inkluderar ett stopp och en öl på restaurangen Alphaus. Solen glöder bakom Alptopparna till ljudet av den klassiska afterski-låten ”Anton aus Tirol”, av Dj Ötzi.