Ag­nes Wold: ”Myn­dig­he­ter­na gör ett bra jobb”

Hallands Nyheter - - Nyheter - Filip Pers­son filip.pers­son@gp.se

Pro­fes­sorn Ag­nes Wold, 65, är van vid att sä­ga sa­ker som går emot den all­män­na bil­den.

När det hand­lar om det nya co­ro­na­vi­ru­set in­ne­bär det att för­sva­ra myn­dig­he­ter­na och det smitt­spår­nings­ar­be­te som kom­mit hen­ne nä­ra. Det in­ne­bär ock­så att hål­la sig lugn.

– Det är in­te så, som en del män­ni­skor för­sö­ker gö­ra gäl­lan­de, att al­la sit­ter hand­fall­na och kli­ar sig i hu­vu­det.

Ag­nes Wold är pro­fes­sorn som in­te va­rit rädd för att gå mot ström­men. När det nya co­ro­na­vi­ru­set nu ska­pat oro i sam­häl­let, be­hål­ler hon lug­net. Då job­bar hon än­då gans­ka nä­ra vi­ru­sen.

Hon har in­te ba­ra synts och at­tac­ke­rats i Twit­ter­flö­det. Hon är ock­så pro­fes­sor, över­läka­re och av­del­nings­chef på av­del­ning­en för in­fek­tions­sjuk­do­mar, vid In­sti­tu­tio­nen för bi­o­me­di­cin på Gö­te­borgs uni­ver­si­tet.

Där­för var hon i hös­tas med och star­ta­de upp den nor­dis­ka ut­bild­ning­en i smitt­skydd och vård­hy­gi­en vid Gö­te­borgs uni­ver­si­tet. Ef­ter en ter­min har den ut­bild­ning­en bli­vit minst sagt ak­tu­ell.

Smitt­skydds­ar­be­tet har den se­nas­te vec­kan in­ten­si­fi­e­rats i Sve­ri­ge, för att spå­ra kon­tak­ter som be­kräf­ta­de co­rona­fall haft, och Smitt­skydd Väst­ra Gö­ta­land har se­dan det förs­ta be­kräf­ta­de fal­let gått upp i stab­slä­ge.

– Jag träf­far ju de här smitt­skydds­män­ni­skor­na när vi pla­ne­rar kur­sen. Så jag har fått li­te käns­la kring vi­ru­set, även om jag in­te kan allt i de­talj, sä­ger hon, ef­ter att till­fäl­ligt ha lagt en ut­räk­ning över an­de­len smit­ta­de åt si­dan.

Ons­da­gen den 26 feb­ru­a­ri be­kräf­ta­des det förs­ta fal­let av det nya co­ro­na­vi­ru­set i Gö­te­borg, vil­ket var det and­ra fal­let i Sve­ri­ge.

En dryg vec­ka se­na­re har över 100 per­so­ner in­sjuk­nat i lan­det, de all­ra fles­ta ef­ter att ha va­rit i smit­todrab­ba­de Ita­li­en. Han­te­ring­en av si­tu­a­tio­nen har va­rit fö­re­döm­lig på fle­ra håll i Sve­ri­ge, in­klu­si­ve i Gö­te­borg, me­nar Ag­nes Wold.

Hon har märkt av ap­pa­ra­ten som dra­gits i gång i hen­nes när­het.

– Oh ja, och den har märkts av långt in­nan smit­tan kom till Sve­ri­ge. Jag blir li­te ir­ri­te­rad när jag sit­ter och lä­ser på Twit­ter, och ser att vis­sa skri­ver att man in­te fat­tar var­för man in­te gör nå­got. De sä­ger att folk­häl­san är pas­siv, men har ing­en aning om vad som på­går bakom. Se­dan är det in­te me­ning­en att de ska ha det hel­ler.

Kon­tak­ten med re­gi­o­nens smitt­skydd är tät i hen­nes var­dag.

– I och med att jag sit­ter och pla­ne­rar kur­ser­na med dem vet jag hur myc­ket ar­be­te det är. De som är från smitt­skyd­det sä­ger: ”Nu kan jag in­te kom­ma, för jag ska på co­ro­na­mö­te”. Al­la män­ni­skor får gå på co­ro­na­mö­ten lik­som, och det är he­la me­ning­en med verk­sam­he­ten, sä­ger hon och fort­sät­ter:

– He­la för­lop­pet har ba­ra på­gått i ett par må­na­der. Det är in­te så, som en del män­ni­skor för­sö­ker gö­ra gäl­lan­de, att al­la sit­ter hand­fall­na och kli­ar sig i hu­vu­det.

Se­dan det förs­ta co­ro­na­ut­brot­tet i ki­ne­sis­ka Wu­han har kri­ti­ken mot de svens­ka myn­dig­he­ter­na kom­mit från så­väl all­män­he­ten som ex­per­ter.

En av de hår­dast an­sat­ta myn­dig­he­ter­na har va­rit Folk­hälso­myn­dig­he­ten, som bland an­nat kri­ti­se­rats för att för­mins­ka all­va­ret, va­ra otyd­lig i si­na be­sked och ge mot­stri­di­ga svar.

Ag­nes Wold hål­ler dock in­te med om kri­ti­ken, som bland an­nat kom­mit från and­ra pro­fes­so­rer.

– Jag kan in­te för­stå dem som har va­rit kri­tis­ka mot Folk­hälso­myn­dig­he­ten, för jag har tit­tat och tyc­ker att de är så fan­tas­tiskt bra, sä­ger hon och fort­sät­ter:

– Jag fun­de­ra­de på om det ba­ra var jag som tyck­te att de var så bra, men nu träf­fa­de jag smitt­skydds­kom­pi­sar. Då sa­de al­la ”Åh så bra An­ders Teg­nell (stat­s­e­pi­de­mi­o­log) är”, ”Åh så bra Jo­han Carl­son (ge­ne­ral­di­rek­tör) är”. För de är så otro­ligt sak­li­ga. Jag för­står att folk är va­na vid att hö­ra mas­sa floskler från me­di­e­trä­na­de män­ni­skor. Så det fram­står kanske som li­te kons­tigt med folk som ba­ra står där och be­rät­tar ex­akt vad man vet, och ing­et an­nat.

På en punkt me­nar Ag­nes Wold dock att ock­så hon har fun­de­rat över det som myn­dig­he­ten kom­mu­ni­ce­rat till all­män­he­ten.

– Det jag tror har bli­vit li­te för­vir­ran­de är att man pra­tar om oli­ka ris­ker. Det är egent­li­gen det en­da jag kan kri­ti­se­ra Folk­hälso­myn­dig­he­ten för, när de pra­tar om ”låg risk” som näs­ta dag är ”mått­lig risk”. Jag för­står vad de me­nar, men det tog ett tag in­nan jag för­stod. Van­ligt folk tän­ker in­te på ris­ker på det sät­tet. Hon fort­sät­ter:

– An­nars tyc­ker jag att de har va­rit jät­te­bra. Fö­re­döm­li­ga. Det är in­te van­ligt att myn­dig­he­ter är så bra. Men det be­ror på att det är proffs och in­te någ­ra kom­mu­ni­ka­tö­rer som står där. Det är rik­ti­ga män­ni­skor som kan det här. In­fek­tionslä­ka­re, sta­tisti­ker, mi­kro­bi­o­lo­ger med me­ra.

Vis­sa ar­bets­plat­ser och sko­lor har hål­lit stängt runt om i Sve­ri­ge de se­nas­te da­gar­na, med an­led­ning av oro för det nya co­ro­na­vi­ru­set.

Men det är ing­en åt­gärd som Ag­nes Wold tyc­ker är rim­lig.

– Jag ha­de just ett li­tet bråk om det. Sjuk­vår­den och folk­häl­san har en glas­klar stra­te­gi som de job­bar ef­ter. Får man symp­tom så ring­er man. Se­dan kan ju en­skil­da fö­re­tag och så gö­ra vad de vill. De kanske tyc­ker det är bra att lå­ta folk job­ba hem­ma, av kom­mer­si­el­la skäl, men det är ingen­ting som vik­ti­ga sam­hälls­funk­tio­ner kan syss­la med. Såsom sjuk­vår­den och kom­mu­ni­ka­tio­ner.

Själ­va oron som finns bland all­män­he­ten och har fått ett num­mer som 1177 att bli hårt be­las­tat, för­står hon dock.

– Det är väl­digt för­stå­e­ligt att folk är oro­li­ga, och det är klart att al­la män­ni­skor kän­ner en oro när det är ett nytt smittäm­ne. Men man får ab­so­lut in­te bör­ja gö­ra åt­gär­der för att folk är oro­li­ga. Då ham­nar man på ett slut­tan­de plan. Då tän­ker folk: ”Ja­ha, nu stäng­er sko­lan. Men mam­ma som job­bar i sjuk­vår­den mås­te job­ba, för an­nars stan­nar sam­häl­let”. Då tän­ker hon: ”Ja­ha, bryr ni er in­te om oss då?” Det är in­te bra alls. Hon fort­sät­ter:

– Se­dan är det klart att jag för­står folks oro. Det är som min dot­ter, som är psy­ki­a­tri­ker, sä­ger: Fem pro­cent av be­folk­ning­en har ge­ne­ra­li­se­ra­de ång­est­syndrom, och det är klart att mas­sa folk som har så­da­na här psy­kis­ka lägg­ning­ar blir ex­tremt oro­li­ga. Men sjuk­vår­den och myn­dig­he­ter­na kan ab­so­lut in­te lå­ta det sty­ra hur man age­rar.

Är oron rentav li­te över­dri­ven?

– Oro är oro, det lig­ger lik­som i den mänsk­li­ga na­tu­ren. Vis­sa blir så räd­da att de blir som helt för­la­ma­de. Det får man tän­ka på, det är helt na­tur­ligt. Där­e­mot kan man in­te fat­ta be­slut på grund av det. Jag tyc­ker synd om de stac­kars rek­to­rer som blir ner­ring­da av för­äld­rar som krä­ver att sko­lan ska hål­las stängd. Det slip­per sjuk­vår­den, för här age­rar man på ra­tio­nel­la och ve­ten­skap­li­ga grun­der.

Värl­den över har drygt 100 000 per­so­ner in­sjuk­nat i co­vid-19, som är sjuk­do­men som kan ut­veck­las av det nya co­ro­na­vi­ru­set. Be­döm­ning­en är alltjämt att ing

Jag kan in­te för­stå dem som har va­rit kri­tis­ka mot Folk­hälso­myn­dig­he­ten, för jag har tit­tat och tyc­ker att de är så fan­tas­tiskt bra.

Det är klart att al­la män­ni­skor kän­ner en oro när det är ett nytt smittäm­ne. Men man får ab­so­lut in­te bör­ja gö­ra åt­gär­der för att folk är oro­li­ga.

Det vik­ti­gas­te man kan gö­ra är att hål­la sig hem­ma om man kän­ner sig sjuk.

en all­män sprid­ning fö­re­kom­mer i Sve­ri­ge, utan att den ab­so­lu­ta ma­jo­ri­te­ten av fal­len är im­port­fall – allt­så per­so­ner som smit­tats ut­om­lands.

Ag­nes Wold har till­tro till smitt­skyd­dets och sjuk­vår­dens be­red­skap.

– Det gäl­ler att se till så att al­la som kan ha smit­tats spå­ras så ti­digt som möj­ligt. Mål­sätt­ning­en är na­tur­ligt­vis att al­la ut­brott som ge­ne­re­ras av im­port­fall ska kvä­vas, och jag kan in­te se an­nat än att det är möj­ligt. Man lyc­ka­des eli­mi­ne­ra mäss­linge­pi­de­min, när man satt och job­ba­de he­la jul­hel­gen 2017. Det är ett myc­ket mer smitt­samt vi­rus, som fly­ger i luf­ten, och det gick jät­te­bra.

För­be­re­del­ser­na för ett even­tu­ellt stör­re ut­brott i Sve­ri­ge på­går. Det har ock­så väckt dis­kus­sio­ner om att Sve­ri­ge skul­le ta mil­da­re på lä­get än de nor­dis­ka grann­län­der­na, och om att man i Nor­ge skul­le för­vän­ta sig att var fjär­de per­son i lan­det blir smit­tad. Fel­tol­kat, me­nar Ag­nes Wold.

– Sjuk­vår­den mås­te pla­ne­ra för vad som hän­der ifall co­ro­na­vi­ru­set skul­le bör­ja spri­da sig bland all­män­he­ten, i sam­häl­let. Då bör­jar man pra­ta om siff­ror där fle­ra pro­cent får sjuk­do­men. Det var det som blev helt för­vrängt härom­da­gen, när det pra­ta­des om att Nor­ge räk­nar med att 25 pro­cent kan få sjuk­do­men. De räk­nar in­te med det, de räk­nar på det, sä­ger hon och fort­sät­ter:

– Man gör mo­del­ler, och det mås­te man gö­ra. Man övar lik­som, pre­cis som om man gör en bran­döv­ning. Allt så­dant där ”om kri­get kom­mer” be­ty­der in­te att det är sär­skilt tro­ligt, men man mås­te ha en be­red­skaps­plan. Det är två sa­ker som in­te får blan­das ihop. Att man pla­ne­rar för nå­got be­ty­der ab­so­lut in­te att det är det tro­li­gas­te sce­na­ri­ot.

Även om Ag­nes Wold för­står att det finns en all­män oro, me­nar hon att ris­ken för att bli smit­tad av det nya co­ro­na­vi­ru­set är för­hål­lan­de­vis låg.

Hon har där­för svårt att för­stå vis­sa åt­gär­der som pri­vat­per­so­ner bör­jat vid­ta.

– Det här med att folk bör­jar bunk­ra and­nings­mas­ker… När ska man an­vän­da dem? Det är ing­en idé ut­om­hus, för där finns i prin­cip ing­en smit­to­risk. Ska man sit­ta hem­ma vid köks­bor­det med and­nings­mask då? Att bunk­ra mat för­står jag in­te hel­ler. Det finns ju till och med möj­lig­het att ringa Ica, och få mat le­ve­re­rad till dör­ren, el­ler be­stäl­la piz­za. Det är verk­li­gen jät­te­kons­tigt.

Att ge sig ut och re­sa i des­sa ti­der ifrå­ga­sät­ter hon ock­så, så­väl på se­mes­ter som på kon­fe­ren­ser.

– Jag blir så trött på när folk kän­ner att de mås­te hit och dit. Det är klart att jag har för­stå­el­se om man har en dö­en­de mam­ma i Ita­li­en el­ler Iran, men det här bort­skäm­da re­san­det har jag ing­et till övers för. Al­la fors­ka­re mås­te in­te åka runt på kon­fe­ren­ser hel­ler, det är bätt­re man stan­nar hem­ma och job­bar.

Vad har du för råd till all­män­he­ten?

– Det vik­ti­gas­te man kan gö­ra är att hål­la sig hem­ma om man kän­ner sig sjuk. Var­je fall som dras in ge­ne­re­rar en mas­sa jobb för sjuk­vår­den. Kanske finns det då en viss risk att det tar upp sjuk­vårds­plat­ser, när de rik­tigt sju­ka be­hö­ver läg­gas in.

Ag­nes Wold av­run­dar, åter­går till ar­be­tet och till att sam­man­stäl­la sta­tisti­ken över an­de­len co­ro­na­smit­ta­de.

Hon gör det med en stark till­tro till myn­dig­he­ter­na och till smitt­spår­nings­ar­be­tet som på­går, och suc­kar över oron som fått än­nu en sko­la att stänga.

Bild: Li­sa Ar­fwid­son/ar­kiv

Folk­hälso­myn­dig­he­ten har hit­tills va­rit fö­re­döm­li­ga un­der co­ro­na­ut­brot­tet, tyc­ker Ag­nes Wold.

Bild: Tho­mas Jo­hans­son/ar­kiv

Ag­nes Wold, pro­fes­sor i kli­nisk bak­te­ri­o­lo­gi vid Gö­te­borgs uni­ver­si­tet, för­står oron som finns över det nya co­ro­na­vi­ru­set – men be­to­nar att be­slut som rör sam­hällsvik­ti­ga funk­tio­ner in­te bor­de fat­tas på grund av den.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.