Finalförlusten som smakade surt i flera år
Allt var upplagt för det optimala Hollywoodslutet på Niclas Carlssons långa och framgångsrika karriär i Falkenbergs VBK. Tyvärr är verkligheten inte alltid lika vacker som på film.
Det har gått tio år sedan den där bittra finalförlusten mot Linköping.
Finalen där det var tänkt att Falkenbergs VBK skulle ta sitt fjärde raka Sm-guld. Finalen som kom att bli kulturbäraren Niclas Carlssons sista i Falkenbergströjan.
– Jag hade bestämt mig redan innan säsongen att det var min sista säsong i klubben. Jag var både småbarnspappa och det var mycket med jobbet. Om man spelar på elitnivå tycker jag att man ska göra det fullt ut och inte halvhjärtat, säger Niclas Carlsson.
Allt var som upplagt för att Niclas
Carlsson skulle få kröna sin nästa 20 år långa karriär i Falkenbergströjan med ett sista Sm-guld.
Laget hade efter många om och men lyckats ta sig till lagets fjärde raka finalspel. Motståndarna var ett ungt och spelskickligt Linköping.
– De vann den första, vi den andra, de den tredje och vi den fjärde. Den femte och avgörande matchen skulle spelas i Linköping. Eftersom vi hade vunnit tre raka Sm-guld var självförtroendet på topp inför matchen, säger Niclas Carlsson.
Och självförtroendet märktes under matchinledningen. Efter två set ledde Falkenberg med 2-0 och det där magiska Hollywoodslutet kändes inom räckhåll.
Då vände Linköping.
– De kom igång där i det tredje setet och lyckades vända matchen till 3–2. Det tog lång tid innan jag kunde släppa den finalförlusten. I flera år kunde jag irritera mig över hur vi genomförde matchen.
Niklas Carlsson är i dag utbildad civilingenjör och arbetar som akustikkonsult. Även om jobbet är i Göteborg bor han och familjen kvar i Falkenberg.
– Både jag och min fru växte ju upp i Falkenberg och vi trivs väldigt bra här. Vi bodde i Göteborg under studietiden, men sedan valde vi att flytta tillbaka.
Men relationen med volleybollklubben är i dag nästintill obefintlig.
”
Det tog lång tid innan jag kunde släppa den finalförlusten.
Niklas Carlsson
– Jag gjorde ju en liten comeback och fick hoppa in i en kvartsfinal när det krisade 2012. Sedan dess har jag inte varit aktiv i klubben överhuvudtaget, säger han och fortsätter:
– Jag umgås dock fortfarande med Henrik Almqvist och Johann Andersson från det gamla laget. Vi
brukar prata gamla volleybollminnen och ibland går vi på lagets hemmamatcher. Då brukar vi skämta om att allt var mycket bättre förr.
Har du fått någon förfrågan om att arbeta i klubben?
– Ja, det har jag fått. Men jag är mest intresserad av elitspel och om jag skulle vara delaktig skulle jag vara det på heltid. För mig är det antingen allt eller inget och jag har väl valt inget.
Han fortsätter:
– Men om mina döttrar i framtiden skulle bestämma sig för att spela volleyboll i klubben skulle jag givetvis bli delaktig på något sätt.
När Niclas Carlsson
summerar sin volleybollkarriär i Falkenberg är det inte längre finalförlusten som han först kommer att tänka på.
– Det tog några år, men i dag har jag slutat investera några stora känslor i förlusten. Visst hade det varit kul om vi vunnit den matchen men nu när jag har fått lite perspektiv på det så var det helt otroligt hur bra vi var under mitten och slutet av 00-talet. Att vi lyckades vinna Smguld tre år i rad var starkt.
När Niclas Carlsson
gjorde debut i A-laget 1995 spelade klubben i Sveriges lägsta division, division 3.
– Vi var ett kompisgäng som brann för volleybollen. Vi gick från ett amatörlag till bäst i Sverige. Det är en otrolig resa.
Hur ser du på dagens lag?
– Jag kan se många likheter mellan dagens lag och vårt lag. Precis som vi är detta laget ett gäng falkenbergare som är mycket talangfulla. I slutet av 00-talet hade vi kanske en lite mer utvecklad vinnarkultur, men det kommer säker utvecklas för dagens lag också.