Collins töjer på begreppet country
Country
Ruthie Collins ”Cold comfort” (Sidewalk records)
Ruthie Collins är långt ifrån först med att ta sig till kaliforniska naturreservatet Joshua Tree för inspiration. Det är inte konstigt, det är en fullständigt magisk plats.
Ikonen Gram Parsons ande anses fortfarande sväva här efter överdosen på ett motell. U2 åkte hit för att hitta nycklarna till den amerikanska kontinentens myter och musik. Bruce Springsteen använde platsen som fond för sin senaste platta, ”Western stars”.
Ruthie Collins är dock uppvuxen på en farm i Chautauqua County, så långt västerut man kan komma i staten New York. Musikaliskt hör hon hemma i Nashville även om hon som så många andra töjer på begreppet country.
Lyssna på stråkdrivna ”Bad woman” som hade kunnat vara en bra låt i mer eller mindre vilken genre som helst. Likadant med ”Dang Dallas” som görs med liknande orkestrering. Där finns en röd tråd värd att spinnas vidare på i framtiden.
Flera av låtarna reder ut begreppen efter att Ruthie Collins levt tillsammans, som medberoende, med en missbrukare. Allra mest välformulerad är hon i den isande men ändå kärleksfulla och allt annat än dömande ”You can’t remember”.
Majoriteten av låtarna är mer av typisk country, men Ruthie Collins har integritet och ambition nog att göra något eget av det välbekanta.
Lyssna exempelvis på hur hon varvar det ömsinta med det smaskande och mer storslagna i ”Hey little girl”. Och i avslutande ”Big steal borrow” sjunger hon alldeles nära, helt utan åthävor.
Utan att den här plattan placerar Ruthie Collins i det absoluta toppskiktet av den moderna countryn så närmar hon sig. Och albumet visar att hon redan nu är väl värd en ordentlig genomlyssning.