Revansch för datorspelare i coronatider – backas nu av Världshälsoorganisationen
När alla andra praktiserar social distans, umgås de med vänner över hela världen. Nu får spelarna oväntat stöd från Världshälsoorganisationen WHO – som rekommenderar gaming i coronatider.
Med tanke på att WHO så sent som 2018 konstaterade att ”gaming disorder” var en psykisk sjukdom, är uppmaningen smått sensationell.
I stället för att varna för risker med tv- och datorspelande uppmuntrar nu världshälsoorganisationen människor att slå sig ner framför tangentborden.
Jenny Rangmar, som är doktor i psykologi och forskare på FOU i Väst, är smått exalterad över budskapet.
– WHO har sjukdomsklassat gaming disorder, vilket betyder att problematiskt spelande har fått en egen diagnos. Nu går man ut och säger att det är bra att spela tv-spel i coronatider, säger Jenny Rangmar, som på uppdrag av länsstyrelsen har publicerat en kunskapsöversikt om datorspelsberoende.
På ”House of Gamers” i centrala Göteborg är det ingen som klagar. De inbitna spelarna har majoriteten av sina sociala kontakter online och de umgås som vanligt. I datorspelens värld träffar de dagligen människor från jordens alla hörn. Kina, Italien, Spanien och Sydkorea…
De animerade figurerna på skärmarna behöver varken bekymra sig om smittspridning eller undvika närkontakt. De kämpar tillsammans i sagolika miljöer, lägger upp snillrika strategier och småpratar med varandra via mikrofoner och headset.
– Jag tror att gamers klarar karantän bättre än de flesta. För många av oss är isoleringen en fest. Det är rätt gott att få acceptans för att man sitter och spelar, säger John Bengtsson, som driver spelkaféet på puben O’learys övervåning.
Siffran över antal spelare i världen uppskattas till 2,5 miljarder. Och enligt en undersökning från Europeiska statistikorganet 2012 spelar svenskarna mest tv- och datorspel i Europa. När studien genomfördes visade det sig att 65 procent av alla svenskar körde någon form av spel på sin mobil eller dator.
Men även att titta på när andra spelar fascinerar. Intresset för e-sport har vuxit enormt under senare år. En analys från Medievision som publicerades för ett par år sedan visar att närmare en halv miljon svenskar kollar på e-sport dagligen. Ändå tror John Bengtsson att det bara är början.
I dag finns flera hundra miljoner utövare av elektronisk sport och publikintresset är enormt.
– Jag har hört att e-sport kommer att gå om vanlig sport när det gäller tittare år 2025, säger han nöjt.
Eftersom O’learys är en sportbar, tycker John Bengtsson att det är självklart att även visa e-sport på pubens storbildsskärmar. I baren en trappa upp kan gästerna både kolla in den senaste e-sportmatchen, dricka en öl och spela själva. Eftersom restaurangen har alkoholservering har även spelkaféet 18-årsgräns.
– Den vanliga bilden är att det framförallt är barn och ungdomar som spelar. Men snittåldern på en Pc-spelare är 31 år, säger John Bengtsson.
Själv börjar han närma sig 40-årsstrecket och har spelat så länge han kan minnas. För John är gambling en social aktivitet som han ägnar sig åt ihop med andra – på samma sätt som det skulle vara att gå på fotboll med ett gäng kompisar.
Dessutom möter spelarna inga stängda gränser någonstans i världen.
– Jag har fått vänner över hela jorden. Många av dem har jag träffat i vanliga livet, bland annat har jag varit i Litauen, Holland och USA och hälsat på, berättar John.
Han har massor av liknande historier. Vänskapsband som har knutits och kärlekshistorier som har inletts tack vare de dagliga kontakterna över nätet. Eftersom spelarna tillbringar så många timmar tillsammans och oftast kämpar mot ett gemensamt mål utvecklas nära relationer
– En av mina kompisar lämnade sin fru när han förälskade sig i en polsk tjej som spelade. En kille som brukar komma hit flyttade till Sverige från Bosnien efter att han träffat en svensk tjej via World of warcraft. En annan kille hamnade i Korea, säger han.
Det finns inte en enda kotte i världen som har önskat en pandemi. Men när den nu är ett faktum har speltillverkarna tagit chansen. Några av de största bolagen har tillsammans tagit initiativet till kampanjen #Playaparttogether för att uppmuntra människor att underhålla sig själva och träna på fysisk distans.
Nu har även WHO klivit på tåget. För trots alla varningar om gaming disorder – i jämförelse med att umgås i trånga barer och restauranger är datorspelandet nästintill hälsosamt.
– WHO säger att spelandet kan vara ett sätt att upprätthålla sociala kontakter och ett roligt sätt att hålla humöret uppe när man är isolerad hemma. Men man motsäger sig själv när man rekommenderar datorspel, säger forskaren Jenny Rangmar.
I den kunskapsöversikt hon skrev för ett halvår sedan för länsstyrelsens räkning varnade hon för risker med spelandet. Även om forskningen inte ger något entydigt svar på när oproblematiskt spelande övergår till att bli problematiskt finns det några varningstecken att flagga för.
– Man bör vara uppmärksam på om spelandet tar över det vanliga livet, om det går ut över arbete och sociala relationer. Eller om man slutar bry sig om sin hygien och andra basala behov, säger hon.
” WHO har sjukdomsklassat gaming disorder, vilket betyder att problematiskt spelande har fått en egen diagnos. Nu går man ut och säger att det är bra att spela tv-spel i coronatider.
Jenny Rangmar doktor i psykologi och forskare på FOU i Väst
Efter att WHO slog fast att ”gaming disorder” är en sjukdomsdiagnos och den skrevs in i det internationella klassificeringssystemet ICD11, har den inte fått någon svensk översättning. Enligt Jenny Rangmar är det troligt att den svenska tolkningen blir att diagnosen kommer att ingå i begreppet beroendesjukdomar, vilket skiljer sig från de psykiatriska diagnoserna.
– Än så länge finns det ingen särskild behandling, eftersom det inte finns någon evidensbaserad metod för hur man kommer till rätta med den här formen av spelberoende, säger hon.
22-åriga Timothy Fogelberg studerar musikal på Balettakademin och är just nu hänvisad till distansundervisning. De fysiska övningarna i skolan har bytts mot uppsatsskrivande hemma och uppgifter som hans lärare skickar till honom över videolänk. När det blir för tråkigt åker han till House of Gamers inne i stan.
– Jag är här i snitt tre gånger i veckan. Att spela är lugnande. Jag slappnar av och försvinner in i spelet, säger han.
Timothy berättar att han ibland drev sin mamma till vansinne när han var i tonåren. Då kunde han stänga in sig och spela flera dagar i sträck. Nu brukar han stanna i några timmar innan han drar hem till skoluppgifterna igen.
– Men har jag absolut inget annat att göra kan jag sitta som klistrad hela dagen. Att jag till slut stänger av är ett vuxenbeslut, säger han.