En politik med få vinnare, och många förlorare
på ”Är 0,2 procent massinvandring?” (18/5).
Invandring. Mellquist (V) hävdar att det finns ”många rapporter” som skulle bevisa att asylinvandringen är gynnsam för Sveriges ekonomi. Han hänvisar dock bara till en, och efter att ha läst igenom den så kan vi konstatera att den inte alls bevisar vad Mellquist påstår. ”Att vara med i leken” som rapporten heter, är snarare ett tankeexperiment som resonerar kring hur de ekonomiska konsekvenserna skulle kunna se ut, om fler utlandsfödda kom i arbete snabbare.
Rimligtvis bör vi utgå ifrån hur den verkligheten faktiskt ser ut, inte hur Mellquist med flera önskade att den skulle se ut. Vidare gör rapporten ingen skillnad på arbetskraftsinvandring eller asylinvandring. Ej heller mellan att vara i arbete (kan innebära några få timmars ströjobb per vecka) och att vara självförsörjande. Denna åtskillnad tas dock upp i den rapport som vi hänvisade till i vår förra insändare.
Massinvandringen är en stor ekonomisk minusaffär, det kommer vi inte ifrån. Och medan Mellquist vill hävda motsatsen, erkänner han samtidigt att det ekonomiska är sekundärt, och att motiven för fortsatt massinvandring är ”humanitära och medmänskliga”. Men medmänskligt gentemot vem? Invandringen bekostas med skattepengar som vi hade kunnat använda till vår gemensamma välfärd.
En inte oansenlig del av kostnaden tas också från biståndsbudgeten. 2019 var siffran 2,5 miljarder, 2015 hela 20,2 miljarder! Pengar som skulle lagts på mat och medicin åt behövande i tredje världen, gick istället till busskort och fickpengar för unga män på svenska asylboenden.
Den politik Mellquist och Vänsterpartiet förordar har få vinnare, och många förlorare.
Erik Hellsborn (SD) Varberg Stina Isaksson (SD) Hylte