Skyltar ska sprida kunskap om unika skvaltkvarnar
Sällstorp: Skvaltkvarnarna i Ulvatorpsbäcken har hunnit uppleva en hel del under sina drygt 300 år. Nu finns skyltar som berättar om kvarnarnas historia.
Solen värmer denna majdag och det gjorde den säkerligen också 1696, det år då skvaltkvarnarna enligt forskningen nämns första gången i skriftliga källor. Sedan 2018 är skvaltkvarnarna ett av Hallands byggnadsminnen och nu är de också ackompanjerade av informationsskyltar.
Stefan Gustafsson har gjort illustrationerna och HG Karlsson har bidragit med texterna om floran och geologin i området. Ingvar Månsson, ordförande i Veddige-åssällstorps Hembygdsförening har skrivit texterna om kvarnarna.
– Generation efter generation behöver ta hand om det här området. Det lokala engagemanget är oerhört viktigt. Det har funnits ett sådant, och det är därför som kvarnarna finns kvar, säger Ingvar Månsson.
Kvarnarna ägdes av bönder i området. En kvarn kunde ägas gemensamt av flera gårdar. Kvarnarna ligger längs samma bäckfåra och är alla beroende av en och samma fördämning.
– Området är ett gott exempel på hur man var tvungen att samarbeta för att mala sin säd och få sin mat, säger Ingvar Månsson.
Vi vandrar längs bäckfåran och stannar till vid skyltarna för att läsa om kvarnarnas historia. Här finns Kålhage-annas (1905–1990) berättelse om hemlig nattlig kvarndrift under första världskrigets nödår, historien om statens upprepade försök att beskatta kvarnarna och fakta om hur stora fina kvarnstenar fraktades hit hela vägen från Örby.
Promenaden – som är en del av Hallandsleden – länkar ihop området, från dammen till parkeringsplatsen. Den som vill kan följa bäcken ännu längre och nå kvarnarna nedströms.
När hembygdsföreningen röjt sly i området har man hittat ruiner efter gamla nästan bortglömda kvarnplatser. Troligtvis har det funnits 15 eller 16 kvarnar i området. Skvaltkvarnarna övergavs under det tidiga 1900-talet. I dag finns åtta kvarnar kvar.
– Det har funnits upp mot 5 000 skvaltkvarnar i Halland men det är bara här som man kan se vilket samarbete som krävdes för att man skulle kunna mala, menar Ingvar Månsson.
I vår har antalet besökare bland kvarnarna ökat.
– Det har nog aldrig varit så många besökare i kvarndalen som nu i coronatider. Det är ju roligt på ett sätt. Men vi vill helst ha ett lagom antal besökare. Men hur åstadkommer man det? Alternativet – att ingen är här – är ju värre.