Pionjären Katja of Sweden tog modevärlden med storm
Hon blev Sveriges första internationellt kända modedesigner. Pionjären Katja Geiger, mer känd som Katja of Sweden, gjorde revolt mot samtidens stela modeideal och skapade bekväma kläder för den moderna kvinnan. – Amerikanarna hade aldrig sett något liknande, säger hennes assistent och stylist Tonie Lewenhaupt.
Det är sent 1980-tal, på Bloomingdale’s i New York. Massor av människor strömmar till varuhuset för invigningen av ännu en ”Katja shop”. På stora reklamannonser ligger skådespelarna Bob Hope och Larry Hagman (som just gjort succé som den vresige J.R Ewing i tv-serien Dallas) nerbäddade mellan Katjas lakan. På varje bild syns bara en person. Ändå lyder rubriken: ”Two famous people sleep together”.
– Den andra var Katja of Sweden, det var underförstått, förklarar Tonie Lewenhaupt, som var på plats för att göra reportage. I många år arbetade hon som Katja Geigers assistent och stylist.
– Jag kommer ihåg att det var hur mycket folk som helst på invigningen. Då var Katja jättestor, en internationell stjärna, och hon bodde i Soho.
Tonie och hennes man, fotografen Claës Lewenhaupt följde Katjas arbete med de nya kollektionerna. Nu var det inte längre modekläder och skor utan heminredning, sängkläder, glas och keramik som gällde. Påslakan visades upp på stora masonitskivor som lutades mot väggen.
– Amerikanerna hade aldrig sett något liknande. Det var rosa underlakan, randiga och prickiga mönster. Påslakanen var vändbara. Allt sånt som är självklart för oss i dag. Men då ansågs det nytt, tufft och spännande.
Hur kom det sig då att lilla ”Kata”, som tillsammans med sin tvillingbror Lars växte upp i Skrombergabacken utanför Helsingborg, blev modedesigner – en pionjär som reste över hela världen och umgicks med Berthold Brecht, Charlie Chaplin, Oona O’neill, Ingrid Bergman och Roberto Rossellini?
– Hon var jäkligt duktig på att göra mönster, säger författaren, dräkthistorikern och tecknaren Tonie Lewenhaupt – som skänkt flera av de plagg som nu visas i den ambitiösa utställningen ”Katja of Sweden” på Röhsska museet i Göteborg.
– Hon jobbade hårt och alltid fruktansvärt mycket, var kunnig och fick en enorm respekt som yrkeskvinna. Trots att hon jobbade mest med män fick hon i princip göra som hon ville. Det var ingen som styrde henne.
Barndomens bruksmiljö, med spännande verkstäder mitt emot bostadshuset, inspirerade. Pappa Anders Hallberg arbetade som formgivare åt Höganäs, men gick bort när Katja var bara femton år. I stället blev det den 20 år äldre systern Elsa som kom att uppmuntra hennes konstnärlighet.
Som 14-åring ritade Katja en bilderbok åt sin systerdotter, ”Ingrid i älvornas land”. Då övertalade Elsa henne att skicka in den till Bonniers förlag – som gav ut den.
1938 bestämdes att den då 18-åriga Katja skulle få gå på Konstfack i Stockholm, för att bli lärare. Redan två år senare hoppade hon av. Då hade systern Elsa sett en annons i tidningen om en nyöppnad modeskola: Beckmans.
Katja blev antagen till skolans allra första kurs, med Göta Trägårdh som lärare. Senare skulle hon och Anders Beckman vara två i raden av kända formgivare och konstnärer som skapade mönster för Katja Geigers eget varumärke Katja of Sweden.
På skolan lånade hon några nummer av Harper’s Bazaar där en artikel om Parsons school of design i New York fick pulsen att stiga. Där arbetade hennes kanske största idol, modeskaparen Claire Mccardell, som lärare. Katja ville dit.
1941 gifte hon sig med musikteknikern Kjell Stensson, som senare blev radiooch tv-profil och författare. Tre år senare föddes sonen Anders, men Katja trivdes inte i relationen. Hennes man tyckte att mode var fjantigt, och skämdes för att presentera henne för sina vänner, berättar hon för Sydsvenska Dagbladets reporter Katarina Tornborg i en intervju 2012.
– Äktenskapet, det var ingenting för mig. Kjell var snäll, speciell, mycket begåvad. Men jag gjorde inget annat än att laga mat och putsa skor. Det var en omöjlighet, en mara, sa Katja Geiger.
1946 reste hon ensam till New York, lämnade man och barn för att vidareutbilda sig på Parsons. Tre år senare lanserade hon sin första egna kollektion under namnet Katja of Sweden.
1953 återvände hon till Sverige med sin nye man, regissören och filmproducenten Rod Geiger.
– Han lagade all mat, tog hand om sönerna och skötte markservicen. Ja dessutom affärerna, på gott och ont. Katja kunde varken laga mat eller köra bil. Hon var modern och jämlik på sitt sätt: hon var ju familjeförsörjaren, berättar Tonie Lewenhaupt.
Paret slog sig ner i Huaröd i Skåne, och inledde ett unikt samarbete med MMT, Malmö mekaniska trikåfabrik. Nu började Katja formge bekväma kläder i ett nytt material, den så kallade 3T-jerseyn, där de tre ”T:na” stod för Tvätta, Torka och Ta på.
– Det var en helt ny idé. Kläderna var praktiska, de hade alltid en vettig passform, alltid fickor som satt på rätt höjd – inte för grunda men inte heller för djupa så de knölade till plaggets utseende. Kläderna var snyggt skurna, Katja kunde själv skära till dem. Hon var duktig på det, visste alltid precis vad som skulle göras, säger Tonie Lewenhaupt.
– Vi blev djärvare och djärvare i våra bilder och val av modeller, och arbetade med ganska avancerade poser och beskärningar.
1966 ansvarade Tonie Lewenhaupt för en omtalad modevisning i Paris där Katja of Sweden gjorde succé. Modellerna kom svepande ner för flygplanets trappa till tonerna av Jan Johanssons ”Visa från Utanmyra”: långa, blonda och för tiden ganska omålade, inga röda naglar, inga höga klackar.
– Katja hade skapat folkloristiska mönster, i starka färger med matchande skor och mössor. Den väntande pressen tyckte sig se en ny inkarnation av Norden, berättar Tonie Lewenhaupt.
Själv bar Katja Geiger sin favoritfärg vitt, en rak klänning med matchande strumpbyxor. Stilen kom att benämnas ”clinical look” och framhävde de övriga modellernas färgstarka klädsel.
På trikåfabriken i Malmö arbetade Katja redan tidigt med en rad framstående formgivare, bland