Nostalgi och förändring på ny stadsvandring
Varberg: Peter Börjesson förbereder sig för sin 26:e sommar med stadsvandringar. På grund av coronaviruset så blir det i år ett nytt koncept.
– Alla mina uppdrag ställdes in på ett bräde. Jag hade 37 uppdrag inbokade mellan mars och maj. Inte ett enda av dem blev av, säger Peter Börjesson.
Men han inte är alltför upprörd över det. I stället har han fått tid att ägna sig åt något han tycker mycket om. Att lära sig nya saker och framför allt fördjupa sina kunskaper om Varbergs historia.
– För ungefär 35 år sedan började jag att intervjua äldre Varbergsbor. Sedan dess har jag hållit på och samlat på mig historier och lärt mig mer, säger Peter Börjesson.
Den nya stadsvandringen: ”Varberg i våra hjärtan” kretsar kring förändring och nostalgi. Ett Varberg som förändras i en allt snabbare takt står i centrum. Peter ser staden är en levande organism. Den ska förändras. Annars finns risken att staden blir en museistad och dör.
– Jag vill hävda att en stad förändras varje dag. Miljöer försvinner och miljöer kommer till. Ibland blir det bättre, men ibland blir det också sämre.
I Varberg handlar det senare årens diskussioner kring bostadsbyggandet mycket om förtätningen och det faktum att husen blir allt högre. Det är ingen nytt fenomen menar Peter Börjesson.
– Under visningen kommer vi att stå här i Pilhagen och se ut över Rosenfredsskolan. Det är en byggnad vi inte skulle kunna tänka oss Varberg utan. Men när huset byggdes 1910 var det vissa som kallade huset kolossen och såg det som ett stort och förfärligt hus. Ungefär som många upplever till exempel Lorensberg idag.
Det är det som är kärnan i den nya visningen att åhörarna ska inse att det är samma saker som kommer igen. Varje generation ser just sitt som det slutgiltiga och bästa. För varje århundrade har det rivits och byggts nytt.
– Nostalgi är en stark drivkraft för många och framför allt i sådana här tider när det är lite oroligt. Allt var bättre förr. Men var det de egentligen det?
På vandringen kommer Peter att prata om just nostalgi, förändringar, gamla butiker och framförallt att man kan tycka att det är tråkigt att miljöer försvinner, men det är ett måste för att staden ska kunna utvecklas.
– Husen är ju döda ting. Det jag själv går i gång på är att människorna försvinner. Husen är ingenting utan människorna. De levande banden till historien försvinner och det är det som är mitt uppdrag att föra berättelserna vidare.