Lars-erik Karlsson var deltidsbrandman i 45 år
Lars-erik Karlsson i Väröbacka har hunnit bli 69 år, men bara för ett par månader sedan gjorde han sitt sista pass som deltidsbrandman. 45 år blev det, var tredje vecka som jour. Kanske rekord?
– Det har varit jobbigt, men det har det varit spännande och intressant. Ett sätt att leva. Utvecklingen har varit enorm, och jag har lärt mig mycket.
Uppdraget har inneburit att Lars-erik och hans familj under jourveckorna levt i ständig beredskap.
– Från larmet gått hade jag fem minuters inställningstid, då skulle jag vara på station. Det kunde vara när som helst på dygnet. Jag fick hela tiden se till att jag hade utrustning nära mig. Såklart har hela familjen påverkatsn.
När larmen kommit på natten har frun Eva skalat en banan under tiden som Lars-erik dragit på sig skyddskläderna, så att han fått något att äta på vägen. Bråttom var det.
– Som tur var bodde mina föräldrar nära då barnen var små, blev det larm och jag var ensam med barnen skickade jag dem till mina föräldrar. Det är inte alla som har det så, säger Lars-erik som under tiden som deltidsbrandman också varit trädgårdsmästare, blomsterodlare och verkställande ledamot i Dina försäkringar.
Intresset för brandbekämpning väcktes när Lars-erik som barn såg en ladugårdsbrand hos grannen .
– Det var väldigt dramatiskt med elden och röken som gick upp mot himlen, minns han.
När Lars-erik Karlsson ett antal år senare hjälpte till som frivillig vid en skogbrand i Åsa och blev han tillfrågad om han ville bli deltidsbrandman sade han ja, utan tvekan.
– Fast jag visste inte mycket om brandkåren då, säger han.
När Lars-erik började som på 1970-talet var det lite si och så med både utrustning och utbildning.
–Jag fick tre timmars utbildning på brandstation i Varberg. Sedan ställde jag mig alltid bakom Ture Johansson, som var lite av en mentor och lärde mig av honom. Han var sprutförare och jag höll i slangen och såg hur han gjorde. Kläderna vi bar gav inget större skydd, vi hade regnbyxor och en brandrock i vanligt tyg.
Larmanordningen bestod av telefoner till mannarna samt en tyfon som hördes i hela samhället.
Brandstation var helt omodern, det fanns inte ens vatten så mannarna kunde tvätta sig. 1978 blev en ny brandstation klar.
Samtliga i deltidsbrandkåren arbetar deltid, och har andra ”vanliga” jobb, även kårchefen.
I Väröbacka har det sedan Värö bruk lade ner sin brandkår handlat om tre styrkor med vardera sju man.
På 1980-talet ökade larmfrekvensen och det kom fler automatlarm.
– Och vi fick mer avancerad utrustning för att få ut fastklämda i krockade bilar och vi fick bättre arbetskläder.
1992 blev Lars-erik styr