Fakta: Lars-erik Karlsson
Ålder: 69 år
Bor: Backa 101 (Lill-olas) i Väröbacka.
Tidigare yrke: Trädgårdsarbetare, blomsterodlare och verkställande ledamot i Dina Försäkringar Värö (tidigare Värö försäkringsbolag).
Familj: Fru Eva och döttrarna Jennie och Ida, Uppdrag: Tidigare ordförande i Vuxenskolan Halland, styrelseledamot i Värö centeravdelning, ledamot i Värö kyrkofullmäktige och kyrkoråd samt förtroendemannarevisor för Göteborgs stift. Intressen: Naturen och fåglar keledare, en utnämning han inte minns med glädje.
– Det var en tragisk händelse, en arbetsplatsolycka med dödlig utgång. Brandmän kallades dit för att rädda en arbetskamrat. Jag var inte själv där, men mannarna berättade om dödsolyckan. Det var hemskt.
Efter utnämningen till styrkeledare fick Lars-erik, som i stort sett bara var upplärd av erfarnare kamrater, gå flera utbildningar som inleddes med fem veckor på Räddningsverkets skola i Rävinge.
När Väröbackas deltidsbrandkår i Väröbacka tog över brandskyddet på Värö Bruk blev uppgifterna mer avancerade.
Framför allt handlade det om att ha koll på lokaler och utrymmen och att få ökade kunskaper om kemikalier.
– Jag vet inte hur många timmar jag gick där för att lära mig att hitta. Det fungerade bra kan jag säga nu i efterhand, vi hade ett bra samarbete med skyddsingenjörerna. Vi utbildades och kompetensen ökade enormt, vi ingick i räddningstjänstens Kem i Halland och fick specialutrustning. I dag har den specialiseringen upphört, vi är inte på den nivån längre.
Genom åren har Brandkåren blivit Räddningstjänst och larmen har ökat mycket, ungefär från 30 om året till 150. Till stor del på grund av automatlarm, trafikolyckor och sjukvårdslarm.
– Om en person får hjärtstopp larmas det utryckningsfordon i räddningstjänsten som finns närmast. Det innebar att jag kunde bli larmad, så att jag som förste man på plats kunde påbörjar räddningsinsatsen i väntan på ambulans.
2013 fick styrkeledarna i kåren ett eget fordon fullproppad med utrustning för att kunna starta direkt hemifrån. Om Lars-erik så åkte för att köpa mjölk fick han ta den bilen, blev det ett larm måste han bege sig till olycksplatsen direkt. Ingen mjölk med andra ord.
Den olycka som Lars-erik aldrig glömmer är när natttåget mellan Hamburg och Oslo spårade ur i Väröbacka 2 oktober 1989. Fyra personer omkom och många skadades.
– Vi var första bilen som kom fram. Jag glömmer aldrig synen när vi kom upp på höjden och såg det urspårade tåget, loket och de två första vagnarna låg som i en trekant och de övriga i sicksack. Lastbilen som blivit påkörd var bara skrot och brann i olika delar längs rälsen. Det konstiga var att det var alldeles ljudlöst, alldeles tyst. Folk gick lugnt och tyst på rad ut ur tågen. Sedan kom det ambulanser från alla håll. Ambulanspersonal fick stanna kvar på plats och hjälpa de skadade medan vi andra fick köra transporterna med en amulanspersonal där bak.
Lars-erik skakar på huvudet åt minnet.
– Det cyniska var att den lastbil som var påkörd, stod där på grund av att bommarna skulle fixas. Säkerheten skulle bli bättre.
Bättre minnen är däremot då han hjälpt till med återupplivning av människor.
– Jag har varit med och återupplivat minst två personer. Det känns fantastiskt bra. Bästa förutsättningen när man kommer fram är när någon har inlett HRL.
Dessutom kan han konstatera att han genom åren räddat ned en och annan katt från träd.
– Haha, men det var länge sedan. Vi gör inte sådant längre.
Lars-erik som från och med i år också är pensionär från sitt arbete som blomsterodlare tycker att det är skönt att i fortsättningen vara ledig. Men han är stolt över att få vara med om den utveckling Räddningstjänsten genomgått.
– Maskiner och redskap är betydligt bättre och säkerhetsnivån allt högre. Man är väldig noga i dag. Till exempel tar brandmännen av sig till bara understället innan de kliver in i fordonet efter en brand. Kläderna läggs i en säck, allt för att hindra att farlig rök och skadliga ämnen kommer in fordonet. Så tänkte man inte förr.
I dag har Esaias och Jessika namnsdag. Esaias är en grekisk form av hebreiskans Jesajah, ”Jahve hjälper”. Namnet är bibliskt och har funnits i svenskan sedan 1600-talet, men är mycket ovanligt. Färre än 400 personer heter Esaias, runt 100 har det som första förnamn, med medelåldern 14. Jessika – och det mer vanliga Jessica – har troligen sitt ursprung i Shakespearepjäsen ”Köpmannen i Venedig”, där dottern till Shylock heter så. Möjligen är det bildat av ett bibliskt kvinnonamn som i bibelöversättningar från Shakespeares tid återgavs Jesca; på svenska: Jisca, Första Moseboken 11:29. Namnet blev vanligt först på 1970-talet. Omkring 28 400 bär det, cirka 23 100 kallas så, med medelåldern 37.
För 80 år sedan, 1940, gick den svenska samlingsregeringen med på tysk transitering av militär personal till Norge genom Sverige. Det förenklade för Nazityskland att upprätthålla ockupationen av vårt grannland och är en av de mest kritiserade svenska eftergifterna gentemot nazisterna. Men det anses samtidigt vara ett av de beslut som räddade Sverige undan kriget.
•