Martin Örtegren: Hjälteinsatsen var värt ett bättre öde

Krönika

Idrotten när den är som mest jävlig.

Det var Falkenbergs FF:S öde under söndagen. Matchen mot AIK skulle gett tre poäng.

Falkenbergs FF har på de senaste sju mötena med AIK i Allsvenskan förlorat samtliga. Men det har varit nära med en annan utgång och poängskörd ett par gånger. 2015 blev det 3-4-förlust på Friends Arena. Om John Björkengrens ribbskott i den första halvleken i fjolårsmötet på bortaplan (0-2-nederlag) hade gått på rätt sida av ribban hade Falkenbergs FF mycket väl kunnat få med sig en eller tre poäng.

Denna säsong var det flera saker som är annorlunda gentemot tidigare besök på den svenska nationalarenan. Det var ingen gulsvart vägg på norra stå som lyfte sitt hemmalag. AIK spelade man man-försvar. Och historiken med den negativa sviten tog äntligen slut.

Men det trendbrottet är en parentes, en spott i havet och något som man i Falkenbergs Ff-lägret inte kan glädjas åt över ett dyft i skrivande stund. Det skulle inte varit en poäng som laget tog med sig till spelarbussen på den hemresan mot västkusten.

Inledningsvis hade Falkenbergs FF uppenbara problem med AIK:S höga press och man man-försvaret. De oadresserade passningarna som hamnade hos Aik-fötter kom både en, två och tre gånger.

Men med tidens gång blev det istället hemmalaget som slarvade i passningsspelet och Falkenbergs FF lyckades suga tag i bollen och etablera flera fina anfall. Tibor Brink Joza fixade frisparken som John Chibuike så när smekte in. Kort därefter var backen en hårsmån att frispelas i straffområdet.

Försvarsmässigt förvandlades den smådarriga inledningen till en stabil mur och man hade en trygghet i bollbehandlingen.

Lorik Ademis skott gick via en Aik:are och i ribban. Marcus Mathisens skott gick via försvarare tätt utanför målramen. Edi Sylisufaj hade ett fint läge att sätta tvåan. Ni hör ju. Det saknades inte chanser för Falkenbergs FF:S del i den andra halvleken. AIK hade en chans likt Ademis skott som gick via ribban och ut. Men utöver det var stockholmarna tama, mycket tack vare det hårda slitet, att Falkenbergs FF oftast låg helrätt i positionerna.

Men likt mot Sirius, då laget radade flera kvalificerade målchanser, straffade sig ineffektiviteten sig. Och det på ett brutalt sätt. 90.06 kom Paulos Abrahams förödande skott i mål. Avgrundsvrålet från Carl Johansson direkt efter slutsignal ekade över hela Friends Arena. Satan i gatan vad bittert.

Insatsen på Friends Arena vittnade om att Falkenbergs FF kan störa och rubba de tänkta topplagen. Hasse Eklunds mannar kommer att resa sig. Men just nu kan jag inte annat än tycka ordentligt synd om Falkenbergs FF. Prestationen var värt ett så mycket bättre öde.

”

Trendbrottet är en parentes, en spott i havet och något som man i Falkenbergs Ff-lägret inte kan glädjas åt över ett dyft.