Dokumentärfilm om Miriam Bryant tar publiken backstage
Under ett halvårs tid följde ett filmteam Miriam Bryant i studion, på besök i barndomshemmet – och under turnéavslutningen inför ett fullsatt Scandinavium i Göteborg.
– Jag hade aldrig drömt om att fylla den arenan själv, och det kändes så gött – som en revansch, säger hon till TT.
Den 3 juli hade dokumentären ”Kan vi säga som det är” premiär på Dplay. I filmen får tittarna bland annat följa med på den sista spelningen under turnén ”Mi amor”, i turnébussen och på ett besök i barndomshemmet i Göteborgsförorten Utby. Och trots att inspelningen ibland var tuff säger Miriam Bryant att det kändes bra att se filmen i dess färdiga skick.
– Jag tycker att det var spännande att se hur jag mådde under den tiden. Vi spelade ju in under ett halvår och jag är väldigt upp och ned med mitt mående – det kan verkligen variera från dag till dag. Och jag tycker att det är ganska tydligt hur jag mår när man ser filmen, säger hon.
Dokumentären inleds med turnéns avslutningskonsert i hemstaden Göteborg tidigare i år, och Miriam Bryant säger att hon för första gången i sitt liv kände sig som en stor artist den där marskvällen när hon spelade inför ett fullsatt Scandinavium.
– Jag har nog aldrig känt så tidigare. Det var nog första gången som jag kände: ”fan, I made it”, och jag var extremt stolt över mig själv. Jag hade aldrig drömt om att fylla den arenan själv, och det kändes så gött – som en revansch, säger hon och fortsätter:
– Det var lite som att ge ett långfinger åt mig själv.
Men ”Kan vi säga som det är” handlar inte bara om succékonserter och framgångar. Filmteamet följer även med artisten till barndomshemmet i Göteborgsförorten Utby, där hennes pappa fortfarande bor kvar. Och att komma hem var känslosamt, berättar Miriam Bryant.
– Det var inte alltid så lätt för oss när vi växte upp, och mycket av det kom tillbaka. Så det var lite tufft att komma dit med ett filmteam. Samtidigt var det både kul och känslosamt att höra pappa berätta saker ur sitt perspektiv för första