Nina Persson: Vi ses igen en dag, brorsan. Jag ska bara leva lite till först
Jag har tillbringat en av sommarens förmodligen vackraste helger i Falkenberg. Här, i den lilla stugan på Skrea Strand, som jag äger tillsammans med min bror och en av killarna som byggde den för många år sedan. På bordet i det minimala vardagsrummet har det stått en bukett rosa rosor, som jag plockade med mig från min trädgård innan jag for iväg. Varsamt hade jag valt ut de vackraste kvistarna som fanns, för jag ville så gärna att de skulle symbolisera den kärlek som jag känner.
Rosorna skulle nämligen vara till den andra killen som var med och byggde stugan, men som bara fick uppleva glädjen med den i några veckor innan han dog – precis på dagen för 20 år sedan. Min lillebror.
Jag har fortfarande starka minnen från den där tisdagskvällen, då en civilklädd polis ringde på dörren. Han berättade så varsamt, men ändå så tydligt man kan när man ska delge ett sådant besked.
Där och då rämnade min trygga värld under mina fötter. Min lillebror fanns inte mer.
Farfar sitter inte längre på sin stol i sitt kök i Kilen Dalen i Horred och tar emot oss med öppna armar. Han finns inte där och berättar otaliga historier och bjuder på fika.
Elve Karlsson föddes i Hällarp, Ljungby, den 17 juli 1922. Han var barn nummer elva och fick således namnet Elve. Vi är flera i släkten som idag heter Elvesson efter honom.
Farmor Karin och farfar Elve gifte sig 1945 och bodde på Bänared, Sotared och Bänaredsberg innan de köpte gården Dalen i Horred 1960. Min pappa Kjell och hans systrar Mona-britt, Else-britt och Siv föddes alla i Halland. Släkten växte och består nu av fyra barn, 14 barnbarn och 32 barnbarnsbarn. Farfar har haft oss alla i knät och hans motto har varit att den bästa är den som han har i knät just den stunden.
När farfar var ung spelade han trummor i flera band på dansställen runt om i Halland. Ett av bandet hette Torstens Hawaii. Efter dansbandskarriären spelade han mest sitt dragspel och munspel för oss, gärna vid kalas. Sista gången han spelade var kvällen innan han dog för min kusin Patrik som fyllde år.
Många kände farfar som bonde eller som jägare. Han gillade att göra affärer och var alltid stolt över sina traktorer. Den senaste köpte han för drygt ett år sedan – det klart att man behöver en ny traktor när man är 96 år!
När farfar blev pensionär började han åka runt och dansa, det gjorde han fram till för ett par år sedan. Han tog bilen till Tvååker, Tofta och hambologen i Vinberg och dansade och pratade med folk. Fram tills farmor dog 2011 var även hon med.
Farfar har alltid gillat djur och haft diverse djur på gården. Jag minns den tama räven Lukas, påfåglarna, hästen Tamino, kattungarna och jakthundarna.
Ska man beskriva farfar skulle man nog säga att han hade en räv bakom varje öra, var en trygghet för oss barnbarn, en man med mycket värme och skratt som gärna berättade händelser från sitt liv. Han har också alltid försett oss med skor första året, vi har alla fått ett par trätofflor.
Vi begraver farfar samma dag som han skulle ha fyllt 98 år. Jag är övertygad om att farfar dansar med farmor i himlen, spelar dragspel för sina syskon och vänner och fikar för fullt.
Matilda Elvesson, barnbarn nummer två Träslövsläge
Ulrika Haraldsson och Andreas Johansson, Varberg, fick den 15 mars en flicka som heter Elsy. Hon vägde 3075 gram och var 51 cm lång.
”
Jag har fortfarande starka minnen från den där tisdagskvällen, då en civilklädd polis ringde på dörren
Elisabet och Daniel Fredriksson, Fegen, fick den 27 maj en flicka som heter Filippa. Hon vägde 2835 gram och var 48 cm lång. Storebror heter Carl.