Elisabeth Falkhaven: Sommarfunderingar i dessa coronatider
Vi är fortfarande mitt i Coronapandemin, människor blir sjuka och många dör. Som om inte det var nog med dessa personliga tragedier har enskilda människors, företags och staters ekonomi världen över drabbats allvarligt och pandemiutbrottet har inte bara skördat liv utan också tärt hårt på den ekonomi vi bygger vårt samhälle på.
Tiden från mars till nu har gått otroligt fort. Jag har arbetat hemifrån och är oerhört tacksam för att det är möjligt. Det har varit oändliga telefonmöten om extra ändringsbudgetar och annat viktigt och jag har lärt mig hantera olika webmötesverktyg.
Senaste tiden har vi haft många förhandlingar kring hur vi bygger upp ett nytt civilt försvar i Sverige. Att det behövs och att vi saknar ett sådant har blivit uppenbart i denna kris. Att inte ha nationella lager av viktiga varor har gjort oss onödigt sårbara.
Att värna de gamla, sköra och svaga, de som varit med och byggt Sverige till den fantastiska plats det är idag, är en självklarhet för oss, men vi har inte lyckats göra det. Nu har IVO tyvärr hittat allvarliga brister på ett antal äldreboenden i vissa kommuner. Fler granskningar kommer att visa på att vissa drabbas hårdare än andra av denna pandemi, och vad det beror på. De som arbetar inom vården behöver få bättre arbetsförhållanden. Det har varit tydligt länge. De har gjort ett fantastiskt arbete och behöver också ha semester! Men på många platser finns inte den möjligheten just nu i denna kris.
Att montera ned det civila försvaret var ett misstag som står Sverige dyrt idag. Det kommer att ta många år att bygga upp igen och kosta mycket pengar. Vi behöver ha en organisation som snabbt och smidigt sätts igång när den krävs. Vi behöver lagerhålla viktiga varor inom landets gränser. Det är oerhört viktigt att vi alla nu skapar en krismedvetenhet. Marknaden fixar inte allt. För att det ska fungera krävs att vi alla är med och tar det ansvaret och sätter andra värden än de rent egoistiska i centrum.
” Coronapandemin får inte leda bort uppmärksamheten från klimatet.
Finns det något efter corona? Egentligen inte, för vi lär få leva med detta virus framöver. Förhoppningsvis något muterat till en mildare variant. Men coronapandemin får inte leda bort uppmärksamheten från klimatförändringarna och dess effekter och arbetet för att minska koldioxidutsläppen. Flera miljoner människor kommer om 50 år på grund av Saharaliknande hetta inte kunna bo kvar där de nu lever. De blir klimatflyktingar. Det förändrar livsvillkoren också för resten av oss.
Grön återhämtning både kan och måste vara en motor för omställningen och för en grön, hållbar ekonomi efter krisen. Så samtalen framöver måste handla om hur vi kan minska den konsumtion som förstör vår biotop, förstör möjligheterna till liv på denna planet. Om mänskligheten ska ha en chans till en hygglig framtid måste vi klara av att hantera coronakrisen, fler troliga pandemier som kommer drabba oss bland annat på grund av klimatförändringarna och samtidigt lägga grunden för en snabb omställning. Allt hänger ihop.