Hallands Nyheter

Ce­ci­lia Wer­ner: Så många lik, så många tröt­ta po­li­ser

- Ce­ci­lia Wer­ner

I fem år har jag lyss­nat på ljud­böc­ker. På hund­pro­me­na­der och när jag stro­sar på stan. Vilket gör att jag ser män­ni­skor än­nu myc­ket mind­re än in­nan, vilket man skul­le kun­na tro var omöj­ligt, men det var det in­te.

Fem år allt­så. Och det en­da jag lyss­nat på är eng­els­ka dec­ka­re. Så många lik, så många po­lis­sta­tio­ner med pres­sad bud­get, så många chi­ef-de­tecti­ve-in­spector-ser­geants som för­lo­rat tron på mänsk­lig­he­ten. Jag har be­fun­nit mig i Skott­land, på Ir­land, i the La­ke District, i Man­ches­ter och i Lon­don. I Lou­i­si­a­na, Ge­or­gia, Con­necticut, New York och Se­att­le.

Jag har läst om:

Det eng­els­ka mys-mor­det.

Nyc­kel­re­plik: ”Mr Whin­ches­ter’s släkt har bott på Clo­ver­path Man­sion i åt­ta ge­ne­ra­tio­ner, han kan omöj­ligt va­ra mör­da­ren!” (Det är det in­te hel­ler, det är hans hus­hål­lers­ka Mrs Da­vi­es.)

Se­ri­e­mör­da­re.

Nyc­kel­re­plik: ”Han le­ker med oss!!” Jakt­säll­skap/fö­del­se­dags­fest i slu­tet säll­skap på lan­det. Nyc­kel­re­plik: ”Det har snö­at he­la nat­ten. Ing­en kom­mer här­i­från”

Nu bludd­rar jag li­te, för en väl­skri­ven kri­mi­nal­ro­man in­ne­hål­ler så myc­ket mer än ba­ra mord.

Nu bludd­rar jag li­te, för en väl­skri­ven kri­mi­nal­ro­man in­ne­hål­ler så myc­ket mer än ba­ra mord. Men jag har und­rat li­te över min sma­la gen­re, med tan­ke på att jag all­tid läst all­ting. Till och med upp­slags­verk om ing­et an­nat fanns till hands när jag var barn.

Men så en dag i ju­ni hän­de det. Jag blädd­ra­de fram en bok jag fått re­kom­men­de­rad, på svens­ka, en ic­ke-dec­ka­re och tryck­te på play. Li­te mot­vil­ligt men jag ha­de lo­vat att lyss­na.

Och det var plöts­ligt som om min hjär­na sak­ta kved och vred på sig. Det kän­des kons­tigt men in­te obe­hag­ligt.

Sen plöts­ligt lyss­na­de jag på en bok till, en un­der­bar li­ten sak från Lett­land och nu var det som om hjär­nans vind­ling­ar sträck­te på sig som stjäl­kar. Och yt­ter­li­ga­re en bok, en helt ga­len histo­ria som ut­spe­lar sig i Po­len och nu slog allt ut i blom. I hjär­nan allt­så.

Min egen tolk­ning är den­na: Jag har haft så myc­ket in­tryck om­kring mig de se­nas­te fem åren. Jag har be­hövt den re­la­tivt upp­styr­da, igen­kän­nings­ba­ra dra­ma­tur­gin i en kri­mi­nal­ro­man, det fanns in­te plats för mer. Men nu är jag min­sann re­do att fly­ga ut över ro­man­värl­dens fält igen! Här, tips för er som vill lyss­na och lå­ta hjär­nan blom­ma: Träsk­kung­ens dot­ter, av Ka­ren Dion­ne (glöm den haus­sa­de Där kräf­tor­na sjung­er, den här är gre­jen!) Mo­ders­mjöl­ken, av No­ra Ik­ste­na

Styr din plog över de dö­das ben, av Ol­ga To­kar­c­zuk Och så den bok jag lyss­nar på nu och som jag vill ska va­ra för evigt:

Jag ser allt du gör, av An­ni­ka Nor­lin. Så in­fer­na­liskt bra! Skrat­tar rätt ut där jag går och ryn­kar pan­nan för att in­te grå­ta. Den är helt sä­kert fan­tas­tisk att lä­sa, men upp­lä­sa­ren – skå­de­spe­la­ren Olof Wret­ling – är en stor fet ex­tra­bonus.

Som sagt. Jag har tu­sen värl­dar som vän­tar.

Men själv­klart kom­mer jag in­te sä­ga nej om till ex­em­pel Sha­ron J. Bol­ton skul­le kom­ma med en ny dec­ka­re. Jag är ju in­te ga­len.

För 69 år se­dan, 1951, föd­des Ma­ri­ta Ulv­skog, so­ci­al­de­mo­kra­tisk po­li­ti­ker och fö­re det­ta stats­råd. Hon var från bör­jan jour­na­list och chefre­dak­tör och blev 1994 ci­vilmi­nis­ter i Ing­var Carls­sons mi­ni­stär. Där­ef­ter var hon kul­tur­mi­nis­ter, och se­der­me­ra par­ti­sek­re­te­ra­re (2004–09). Hon har räk­nats till tra­di­tio­na­lis­ter­na in­om par­ti­et. Fram tills i som­ras var Ulv­skog Eu­ro­pa­par­la­men­ta­ri­ker.

Nat­halie Lyckrell Machali­la och Yo­ha­na Cos­mas Machali­la, Bua, fick den 26 maj en poj­ke som he­ter Eli­ah. Han väg­de 3600 gram och var 51 cm lång. fo­to: Karin Lin­de

 ?? Bild: Mag­nus Hjal­mar­son Nei­de­man ??
Bild: Mag­nus Hjal­mar­son Nei­de­man
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden