Fängslande från första till sista sidan

Ungdom

Camilla Sten Bergtagen Rabén & Sjögren

Det är väl så att skriver man en historia som utspelar sig i Mellansverige i natur- och skolmiljö med ockulta inslag får man finna sig i att ens bok jämförs med Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens “Cirkeln”. Camilla Stens “Bergtagen” är första delen i en trilogi, den också. Och det är lika bra att säga direkt att den här boken inte når riktigt samma litterära komplexitet, men den är oerhört spännande. Jag är fängslad från första till sista sidan och inte så lite frustrerad över att sådana här böcker inte publiceras som tv-serier, en hel säsong i taget.

Berättelsen utspelar sig i den fiktiva byn Järvhöga i Jämtland, med parallella handlingsförlopp i nutid och femtio år tillbaka. Centrum är den gamla internatskolan Läroverket, en av Sveriges äldsta skolor, som grundats på 1700-talet av traktens ledande, för att inte säga allsmäktiga familj. Erlanders har fingret med i spelet när det gäller det mesta, visar det sig.

Men kan de verkligen ligga bakom alla försvinnanden i den täta skogen som omgärdar orten - alla de unga gossar och män som under sekler gått ut i det vilda och aldrig återvänt, och som man aldrig talar om? Finns det bäring för de gamla sägnerna om hur människor blir bergtagna?

Internateleven Emil och Julia som går på stadens kommunala gymnasium nystar i gamla tider, och det gör de bra. Sten formar deras personligheter mycket fint; det är lätt att engagera sig i deras inre strider och hur deras respektive känsloliv griper in i mysteriernas olika trådar. Skriv fort nu, Camilla Sten, jag väntar otåligt.