”Sorgen går aldrig över, men man lär sig att leva med den”
Som nyhetsankare var Claes Elfsberg behärskad och kontrollerad. Men för två och ett halvt år sedan dog hans dotter och i sin nya programserie utgår han från sin egen sorg. – Jag har gråtit väldigt mycket.
Ett år efter att hans dotter Hanna dött i cancer är Claes Elfsberg tillbaka hos sin terapeut. På frågan hur han mår nu blir svaret att han mådde bättre bara en månad tidigare. Samtidigt märker han hur delar av hans omgivning har börjat tröttna på hans sorg.
– Då var det en väldigt bra hjälp att höra min terapeut säga att ”så här är det, du är inte ensam, och du är inte tokig för att du reagerar så här. Utan det är fullt normalt. Vid en väldig svår förlust tar det inte bara tre månader eller ett år att komma vidare. Det kan ta fem, sex eller sju år innan man hittar en balans i tillvaron.”
– Sorgen går aldrig över, men man lär sig att leva med den.
Claes Elfbergs dotter fick den typ av livmoderhalscancer som orsakas av hpv-virus och som både flickor och pojkar numera vaccineras emot. En läkares antagande om att cellförändringarna skulle läka ut visade sig vara fel. Men programserien ”Sorgen och jag” handlar inte om Claes Elfsbergs dotter utan om olika aspekter på sorg, hans egen och andras.
Claes Elfsberg träffar terapeuter, människor från olika kulturer och andra personer som likt honom själv har drabbats av svåra förluster:
I första programmet en barnläkare som har förlorat sitt lilla barn, i andra programmet författaren och dokumentärfilmaren Lasse Berg vars vuxna dotter dog i en osannolik olycka.
– De formulerar sig otroligt fint. Lasse Berg säger att sorgen är beviset för hur mycket vi behöver varandra, det är gruppen som gör oss starka och jag har tagit till mig det. Det beskriver varför sorg är en så stor del av våra liv, säger Claes Elfsberg.
”Sorg är priset som vi betalar för kärlek” är ett citat som han hämtar tröst i. Men i programmet tar Elfsberg också upp sorgens fula sidor och berättar att han under en period kunde bli omotiverat arg.
– Jag kan inte påstå att jag är det i dag. Men då var jag ingen trevlig person. Det där ingår i vad man brukar kalla för sorgens olika faser, och de kommer inte en och en utan snarare huller om buller.