Det måste bli enklare att välja tåget

Ledare 22/10. “Ett nationellt biljettsystem för all kollektivtrafik i hela Sverige införs”, står det i januariöverenskommelsen. Det är inte en av uppgörelsens mer omdebatterade punkter. Men frågan om ett nationellt biljettsystem har större slagkraft än man kan tro.

Sedan många år finns en tydlig ambition om att få fler att välja kollektiva färdmedel. Det är också det som varit drivkraften för den avreglering av kollektivtrafiken som skett i flera etapper sedan år 2000. Ökad konkurrens driver inte bara ner priserna utan bidrar också till innovation, nya produkter och nischer. Trots problem med eftersatt infrastruktur har det kollektiva resandet ökat starkt de senaste decennierna.

Men att resa kollektivt är fortfarande krångligare än det borde vara. Många resenärer drabbas av godtyckliga gränsdragningar. Att man åker till en annan region för att ta sig till jobbet kan i vissa fall innebära krav på dubbla biljetter och framför allt besvärliga situationer vid trafikstörningar. Om man reser till eller på en annan plats än den man är van vid är det svårt att veta vilka operatörer som finns, och att hitta den bästa biljetten.

Det sistnämnda illustreras av att SJ har ett de facto-monopol på försäljning av fjärrtågsbiljetter, som tidigare kritiserats av Konkurrensverket. Att nästan alla resenärer går in på sj.se för att köpa sina tågbiljetter – samtidigt som

SJ kan stänga ute de konkurrenter som de vill – slår inte bara hårt mot de tågbolag som redan finns, utan hindrar sannolikt fler från att uppstå.

Det är bland annat dessa problem som det nationella biljettsystemet ska lösa. Utredningen föreslår exempelvis att SJ, tills ett annat nationellt biljettsystem finns på plats, ska åläggas att sälja alla kollektivtrafikens biljetter. Det är en enkel åtgärd som kan och bör genomföras omedelbart.

Utredningen föreslår också en nationell, statlig och konkurrensneutral försäljningskanal för alla kollektivtrafikens biljetter. Men att bygga upp och marknadsföra en sådan kanal kan vara svårt och dyrt, och det framstår inte direkt som en statlig kärnuppgift.

På många andra marknader, exempelvis inom flyget, finns kommersiella aggregatorer som samlar och säljer biljetter från olika operatörer. Om utredningens förslag om att data ska delas mellan kollektivtrafikföretagen blir verklighet bör sådana kunna uppstå även här. Det kan i sin tur anslutas till ett kommande Eu-direktiv – framtaget av MP:S Europaparlamentariker Jakop Dalunde – om gemensamma standarder för biljettförsäljning i hela Europa. Då är vi äntligen på väg mot ett enklare resande, och bort från den gamla monopoltiden.