Ola Johansson: Vems Waterloo kommer det att bli?
Volvochefen Pehr Gyllenhammar valdes 1982 in i Folkpartiets styrelse. Kriget mellan Storbritannien och Argentina om Falklandsöarna inleddes. ”Den enfaldige mördaren” gick upp på bio och Olof Palme införde de kollektiva löntagarfonderna. Samma år gjordes också den senaste förändringen av lagen om anställningsskydd. LAS kom till redan 1974, när ABBA vann Melodifestivalen i Brighton.
Visst lyssnar vi ännu gärna till Waterloo, men alla är nog överens om att den nuvarande lagen om anställningsskydd idag är föråldrad och måste skrivas om. Utom Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet då, som håller fast vid kvädet om en medeltida livegenskap hos illvilliga arbetsgivare och en stupstock för alla övertaliga.
Att LO och tjänstemannafacken tagit i hand på ett avtal som sedan ratades, visade att det ändå funnits ett intresse att reformera LAS och att Sjöstedt har fel. Lyssna inte på hans nidvisor, utan betänk hur arbetsmarknaden fungerar idag och jämför med hur det var på 70-talet, då vi fortfarande hade vinylskivor, svensk varvsindustri och gott om hemmafruar.
”Arbetsrätten moderniseras och anpassas efter dagens arbetsmarknad, samtidigt som en grundläggande balans mellan arbetsmarknadens parter upprätthålls.” Så inleds den formulering som Centerpartiet. Liberalerna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet kom överens om efter att ha använt julhelgens alla dagar åt att säkra regeringsmakten åt Stefan Löfven med 73 punkter som kom att heta Januariavtalet.
Den lagstiftning som skyddar mot godtycke i uppsägningar finns kvar. Det starka skyddet mot diskriminering finns kvar. Saklig grund för uppsägning finns kvar. Utredningen föreslår i stället en rätt till kompetensutveckling, högre skadestånd om man blivit felaktigt uppsagd, och snabbare rätt till fast anställning om man arbetar visstid. Idag hamnar många utanför trygghetssystemet, inte minst unga och arbetslösa. Dagens regler ger en falsk trygghet eftersom de skapar en situation där många hindras från att få fasta anställningar. I stället tvingas de hoppa runt mellan vikariat, projektanställningar och visstidsanställningar.
” Dagens regler ger en falsk trygghet.
Nu har detta blivit en bricka i ett partipolitiskt maktspel. Vänsterpartiet som motsätter sig reformen som efterfrågas av såväl arbetstagare som näringslivet och framförallt de små företagen, hotar med misstroende. Ebba Busch är inte sen att ladda kanonerna, medan Kristersson känner pressen från några av centerhatarna i sin riksdagsgrupp att skjuta Januariavtalet i sank, trots att det innehåller ”bra politik”. Sverigedemokraterna tackar naturligtvis Vänsterpartiet för inbjudan att kunna ställa krav på en M-ledd regering, sedan den nuvarande fallit.
Det kommer inte att hända. För oss i Centerpartiet är det alltjämt önskvärt att parterna är överens. Sker inte det finns det ett förslag som kan genomföras under mandatperioden. Samtidigt förbereds giljotinen i kulisserna, men än är det nog för tidigt för Napoleon att ge sig.