”Paus i karriären”

kvinnans historia driver berättelsen framåt så är det egentligen Jean och hennes tillvaro som är det mest intressanta. Hon lever sitt liv genom att jobba och ta hand om sin mamma, eftersom hennes syster flyttade och någon måste stanna kvar. Man anar en gnutta uppgivenhet, inte minst vad gäller frågan om att hitta en man, men egentligen ingen bitterhet. Hos Jean finns ett mörker, men också små glädjeämnen, en befriande humor och ett hopp om ett lyckligt slut.

Maria Parkhede, Lind & co Omslaget till denna debutroman för tankarna till den växande subgenren julfeelgood – snötäckta granar, röda stugor och vantar kring en kopp varm choklad – men är egentligen en bild av lantligt vintermys. Historien börjar visserligen strax före jul, men snart är det nyårsafton och då förändras tillvaron för huvudpersonen Philippa och hennes tonåriga dotter Bianca som inte trivs i skolan.

Det är nämligen då den framgångsrika karriärkvinnan får nog av sin mansgris till chef och säger precis vad hon tycker om honom på en fest. Konsekvensen blir ett läge för paus och den tar mor och dotter i Philippas ärvda hus utanför Järvsö, där Bianca får ro och snabbt hittar nya vänner. För Philippa är det nya livet också välgörande, men snart måste hon försörja sig och då är det dags att åka tillbaka till Stockholm – eller?

Eftersom det här är en feelgood av typen stressad storstadsbo flyttar ut på landet så ingår självklart en trevlig och snygg granne som har god hand med djur (och tonårsdotter). Men Parkhede lyckas göra den ganska förutsägbara historien intressant; de trevande känslorna skildras varsamt och trots att man anar utgången är det svårt att lägga ifrån sig boken.

På samma vis har författaren känsla för tonårslivets tvära kast och den inte alltid okomplicerade relationen till föräldrarna. Biancas 15-åriga perspektiv är trovärdigt, liksom hennes mammas närhet till oro och känsla av att inte räcka till. De övertydliga kapitelrubrikerna hade vi däremot kunnat vara utan.