Katarina Erlingson: Allas lika rätt och värde måste gälla även dem med utvecklingsstörning.

Har ni sett filmerna och föreställningarna om och av Glada Hudik-teatern? Om inte, gör det! Jag såg själv nyligen ”Catwalk”, en varm och härlig film. Det här ska knappast föreställa en tv-krönika, utan är inledningen till funderingar kring att fler och fler foster med förmodade utvecklingsstörningar aborteras. Är det för att dagens samhälle inte tillåter det annorlunda och att enskilda personer därför intalar sig själva att de inte orkar ha ett annorlunda barn? Eller är det för politiska beslut som ”erbjuder” fosterdiagnostik till dem som vill? Vad ska man göra med den information som ett Kub-test ger?

Det är inte alltför längesen som utvecklingsstörda sattes på hem och till och med utsattes för försök av olika slag. Vipeholmsanstalten i Lund har tyvärr blivit ökänd för fruktansvärda experiment med läkarnas goda minne och rentav iscensättande. Ända in på 60-talet fick läkaren Hugo Fröderberg fortsätta med sin fruktansvärda ”forskning”, bland annat kring karies.

I slutet av 80-talet startade pilotprojekt med personlig assistans och 1994 infördes Lss-reformen. Nu finns inga institutioner kvar, åtminstone inte enligt benämningen, utan nu bor de som inte kan bo själva i så kallade gruppboenden med personal tillgänglig dygnet runt.

I Danmark infördes 2004 fosterdiagnostik som bland annat visar om fostret har en kromosomavvikelse som Downs syndrom. Det har inneburit att antalet barn som föds med Downs syndrom blir färre och färre för varje år. Även i Sverige är trenden densamma. I Danmark är beslutet riksomfattande, men i Sverige bestämmer de 21 regionerna hur fosterdiagnostiken ser ut. Bland annat är det olika åldersgränser.

Det finns ingen bra statistik som visar hur många foster som aborterats efter fosterdiagnostiken, då fosterskaderegistret inte förnyats sen dataförordningen GDPR infördes. Det kämpar forskare med att förändra, men det är skandalartat att det inte går att hitta dessa uppgifter i dagens läge. Den enda siffran som finns är hur många barn som föds med Downs syndrom, som man då kan jämföra bakåt.

”

Är det för att dagens samhälle inte tillåter det annorlunda?

Hur blir det så här, att vi närmast håller på att utrota människor med medfödda funktionsnedsättningar? Kan det möjligen finnas en historisk koppling till hur vi behandlade personer med utvecklingsstörning förr i tiden? Det finns fortfarande enorma fördomar kring personer med utvecklingsstörning, eller med funktionsvariationer som man numera säger. Alla människors lika rätt och värde borde verkligen gälla just alla.

Det finns anledning att misstänka att många bara får alternativet abort när resultatet från fosterdiagnostiken presenteras för den gravida. Det är svårt att ta bort testerna nu, det borde verkligen varit en etisk diskussion innan de infördes. Men alla borde få riktig och viktig information kring vad funktionsnedsättningen innebär och hur ett liv med en utvecklingsstörd kan se ut. De personer som syns hos bland annat Glada Hudik-teatern och Moomsteatern i Malmö lever ett bra liv som berikar både dem själva och andra.