Benjamin Ingrossos musikbegåvning är helt odiskutabel
Benjamin Ingrosso ”En gång i tiden” (Ten)
Om ”Så mycket bättre” vore ett tävlingsprogram skulle Benjamin Ingrosso vara den senaste säsongens stora vinnare. Han stormade in i matchen, smashade dit den ena låten efter den andra och hade mer energi än alla andra tillsammans.
Hans mest lyckade tolkningar från programmet utgör ramen till den första musik på svenska som Benjamin gör sedan han sjöng om att han var en astronaut och om att ta flyget till Sofia i Italien.
Här finns nu den klubbiga tagningen av Silvana Imams ”Tänd alla ljus”, där han just petat in den där självironiska formuleringen om ”skitungen på Kanal 5”.
Här finns också ”Långsamt farväl”, Lisa Nilssons låt i programmet, men skriven av Mauro Scocco som Benjamin Ingrosso listar som en av sina förebilder.
Dit räknas även Ted Gärdestad vilket hörs tydligt i avslutande ”Flickan på min gata” som Benjamin Ingrosso skrev redan som 13-åring. Och som på ett riktigt fint vis knyter ihop nutid med barnstjärnans poplåtar från förr.
I ”Längst inne i mitt huvud” har Benjamin Ingrosso satt musik till Barbro Lindgrens dikt och backas upp av en barnkör modell Laleh. Låten är hämtad från Svt-programmet ”Helt lyriskt” och därmed ytterligare ett exempel på att Benjamin Ingrosso har en imponerande rörlighet när det gäller att ta sin musik och sitt artisteri och ge det extra fart genom ett annat sammanhang.
Det kan vara allt från ”Wahlgrens värld”, Melodifestivalen eller ”Benjamins”, ett kommande program i TV 4 med gäster, mat och musik.
Benjamin Ingrosso vill och lyckas också med att vara både extremt folklig och samtidigt tas på fullt allvar av de största kultursidorna. På det viset är han ett fenomen.
Som bred underhållare, mångsysslare och ”kändis” följer han en tradition där bland andra Lill-babs, Lasse Berghagen och hans egen mamma banat vägen. Men ingen av dem möttes med samma respekt, i alla fall inte så tidigt i karriären. Kanske är det också så att synen på populärkultur har förändrats till det bättre. På tiden i så fall.
Men tillbaka till plattan. Här finns förväntad dansgolvs-schlager av Orup-modell i ”Se men inte röra” men också uppenbart självbiografiska ”Känns som att livet börjar hända”.
Där strävar Benjamin Ingrosso mot mer personliga, reflekterande texter som jag gissar att vi kommer få höra mer av framöver.
Jag gillar ”Vad skulle hända om vi försvann” där han kombinerar sin kärlek till Mauro Scoccos eleganta 90-talssoul på svenska med en modernare produktion som kontrasterar det loungigt, tillbakalutade med körer som är på tårna. De riktigt knuffar sångens nyförälskade person framför sig där han står och velar kring om han ska våga ta språnget och dra iväg med sin kärlek.
Den musikaliska talangen är uppenbar, men Benjamin Ingrosso har fått anstränga sig för att ta bort bilden av kändisbarnet och den där ”skitungen på Kanal 5”. Möjligen hade han en snabbare väg till uppmärksamheten än de flesta andra, men att visa sin verkliga potential och vad han vill göra med den är en uppgift som han fortfarande är fullt upptagen med att lösa.
”En gång i tiden” är definitivt ingen perfekt popplatta, men den är ett steg i hans utveckling. Och ytterligare en näve smulor som Benjamin Ingrosso kan kasta längs stigen som ett sätt att hitta rätt väg tillbaka om han skulle gå lite vilse i karriären.
”
Den musikaliska talangen är uppenbar, men Benjamin Ingrosso har fått anstränga sig för att ta bort bilden av kändisbarnet.