Så tränade Lotta Lundgren bort sin flickiga röst
Lotta Lundgren blev utskälld av en terapeut som sa att hon måste sänka sitt tonläge och sluta prata så flickigt. Hon följde rådet, och säger att det har förändrat hennes liv.
Och enligt experterna går det att förändra rösten betydligt mer än man tror.
Iett klipp från Kvällsöppet 1995 sitter programledaren och kokboksförfattaren Lotta Lundgren, då reklamare och blott 24 år gammal, i publiken för att diskutera ämnet hälsokost. Men rösten som kommer ur den välkända breda munnen är en helt annan än den långsamma, fylliga hon har i dag. Hon pratar snabbt och ljust, lite stressat.
– Det var en väldigt flickig röst som jag i dag kan tycka är lite gullig. Men den är just det, gullig. Min röst matchade inte alls vem jag var.
Vid 31 års ålder började hon i gruppterapi. Själv kom hon dit med en idé om vad hon trodde att hon behövde hjälp med, men gruppen visade sig rörande överens om vad hon i stället borde fokusera på.
– Det som är ”kul” med gruppterapi är att du får en hel grupp som kan enas om vad problemet är med dig. Mitt problem var att jag gjorde mig mindre än vad jag var. Jag hade en lite för behagsjuk stil och kändes flickaktig på ett sätt som jag var lite för gammal för, tyckte de.
Terapeuten höll med och pekade ut Lundgrens röst som en stor del av problemet. Hon minns fortfarande, nära två decennier senare, exakt hur terapeuten formulerade sig inför hela gruppen: ”Man retar ihjäl sig på den där drillande lilla fågeln”. Hon fortsatte med att förklara att den ljusa röst Lotta Lundgren använde utövade en oerhört stark dragningskraft på en viss typ av män som man som kvinna gör klokt i att hålla sig borta ifrån, samtidigt som den provocerar andra kvinnor.
– Det var en väldigt bra terapeut, men också väldigt sträng. Jag förstod direkt att det här var sant och det kändes livsviktigt att ändra på det. Jag tror att det beslutet förändrade allt, det har nog gjort väldigt stor skillnad i mitt liv.
Ungefär två veckor tog det henne att jobba fram grunden till den röst hon har i dag. Under denna tid bad hon kollegor att påminna henne när hon började gå upp för högt.
– Det är bara att lyssna varje gång man öppnar munnen, så hör man om man ligger för ljust. Jag hamnar ibland fortfarande i det ljusa registret, men har tränat fram en annan röst som är min normalröst nu. Det var jätteenkelt.
Riktigt så enkelt går det inte för alla, enligt Jonas Ek som arbetar som logonom. Yrket är inte så vanligt och förväxlas ofta med logoped. Den senare arbetar dock främst med röst- och talstörningar av olika slag, medan logonomen i första hand jobbar med friska röster. Han hjälper helt enkelt människor som vill göra sin röst mer långsiktigt hållbar och mer tilltalande att lyssna till.
– Det är världens roligaste jobb! När jag precis börjat som logonom blev jag helt tokig och ville gå fram till folk man hörde i tunnelbanan och säga åt dem vad de gjorde fel med sin röst. Nu har jag lugnat mig lite, men det är fortfarande lika roligt att arbeta med det här. Din röst är så nära förknippad med din personlighet och det händer så mycket när du börjar arbeta med den.
En av sina första klienter minns han tydligt fortfarande. Det var en ung kvinna som arbetade som skådespelerska och ville ha hjälp att få ett lägre tonläge och en röst som speglade hennes personlighet bättre. De arbetade tillsammans för att få fram hennes starka och klangfulla röst som blev den nya normalrösten. Problemet var bara att hon föll tillbaka till den gamla ljusa rösten så fort hon pratade med sin sambo.
– På jobbet eller med vänner, kunde hon ha den här nya rösten vi jobbat fram. Men i relationen kom den ofarliga och behagande
”
Det är ett generellt problem att kvinnor stannar kvar i det man kan kalla för flickrösten när de egentligen borde gå över och ha en kvinnoröst.
Jonas Ek
Logonom
flickrösten tillbaka automatiskt, det var så djupt rotat.
Han tror att
rösten är en väldigt stor del av en människas identitet. De människor han hjälper förändra sina röster brukar märka att även personligheten börjar ändras och att de plötsligt vill förändra fler saker i sina liv.
– Rösten går inte att separera från en människas personlighet. Börjar man jobba med den måste man också nästan alltid jobba med sig själv på andra sätt. Jag har kollegor vars klienter känt sig tvungna att skilja sig för att deras män inte klarat av deras nya starka röst och de personlighetsförändringar som kommit med den.
Att kvinnor ligger högre än vad som är behagligt för dem är ett pro
Ska en kvinna behöva förändra sin röst för att låta mer som männen för att bli trovärdig och lyssnad på?
Jenny Holmberg logoped och doktorand vid Umeå universitet
blem han stöter på ofta. Framför allt gäller det kvinnor i yrken där man pratar mycket och förväntas vara proffstrevlig, som servitriser, telefonförsäljare och kassörskor.
– De går ofta upp väldigt högt för att uppfattas som trevliga och serviceinriktade, och de får ofta problem med rösten. Men det är ett generellt problem att kvinnor stannar kvar i det man kan kalla för flickrösten när de egentligen borde gå över och ha en kvinnoröst. Ofta måste man arbeta ganska mycket med att få klienten att acceptera att låta så som de borde låta, för det finns starka normer kring hur kvinnors och mäns röster ska låta.
Att kvinnor ofta
pratar i ett ljusare tonläge beror dock inte bara på kulturella och sociala faktorer.
Kvinnor har i allmänhet ett mindre så kallat ansatsrör, alltså området mellan struphuvudet och läpparna. Kvinnor har också i genomsnitt kortare stämband, som måste slås samman fler gånger under vanligt tal. Under en arbetsdag där exempelvis en kvinnlig lärare pratar fyra timmar slås hennes stämband ihop två miljoner gånger medan hennes manliga kollegas endast slås samman hälften så många gånger. Det är också det här som gör att kvinnor oftare drabbas av olika röststörningar.
– Kvinnor är överrepresenterade när det gäller rösttrötthet, och en del av förklaringen ligger i det ljusare tonläget. Sänker man taltonsläget så får man färre svängningar i stämbanden och därmed mindre belastning på dem, säger Jenny
Holmberg, logoped och doktorand vid Umeå universitet som forskat på röst.
Hon menar att det går att förändra rösten väldigt mycket om man bara är motiverad. I sitt yrke har hon hjälpt många transpersoner att jobba fram en röst som bättre stämmer med deras könsidentitet. För transmän som tar testosteron är det ofta lättare eftersom hormonet för de flesta ger en mörkare röst. Transkvinnor som vill ändra sin röst måste dock göra det genom övning enbart, eftersom östrogen inte påverkar stämbanden.
– De flesta med könsdysfori upplever att rösten är väldigt viktig, både för ens självbild och för att uppfattas som den man är av andra. En del går det väldigt smidigt för, andra måste öva länge. Man behöver ofta tid för att vänja sig själv också – är det här min röst? Är det såhär jag vill låta när jag går ut i världen?
Även om vi
har bestämda uppfattningar om hur en kvinnoröst respektive mansröst ska låta och de kan vara viktiga för ens identitet så tror hon att normerna kring röst skulle behöva breddas. Hon tycker att man bör fundera över varför kvinnor inom till exempel politik och näringsliv ofta får rådet att sänka sitt tonläge.
– Ska en kvinna behöva förändra sin röst för att låta mer som männen för att bli trovärdig och lyssnad på, eller är det vi andra som måste hjälpas åt att göra normerna lite vidare så man får låta hur man vill och ändå bli hörd?
Exilgöteborgaren Lotta Lundgren
anser inte att det handlar om att kvinnor ska låta mer som män, utan om att jobba bort en ansträngd och tillgjord femininitet. En sådan röst kan dock vara trevlig att mötas av menar hon, och kommer spontant att tänka på en viss typ av kvinnor hon träffat i välbärgade områden som Hovås och Örgryte. ”Tjusiga representationshustrur” som utvecklat en röst anpassad för hemmets lugna vrå snarare än det konkurrensfyllda yrkeslivet.
– Där finns en speciell typ av kvinna som liksom sveper in hela omgivningen i sin ljusa, mjuka röst. De har varit hemma och hållit på med sin femininitet och pratar till alla som om de vore barn. Det är väldigt mysigt faktiskt och jag har uppskattat dem jag har träffat. Det känns fullständigt riskfritt att vara med en sådan människa, och man känner sig väldigt omhändertagen.
Hon menar dock att det på det stora hela är ett irriterande sätt att tala på som man bör jobba bort.
– Man kan bli förbannad på det där supermjuka också. Man vill inte att någon ska tala till en som om man vore rädd eller dum i huvudet. När jag själv ibland råkar gå upp i tonläget så hör jag det inställsamma i det. Det passar mig inte, jag är en kvinna på snart 50 år och inte en liten flicka.