Fakta: Måneskin
Består av Damiano David, 22, sång, Victoria De Angelis, 21, bas, Thomas Raggi, 20, gitarr och Ethan Torchio, 20, trummor.
Tre av medlemmarna är vänner sedan mellanstadiet. Ethan Torchio kom med via en Facebookannons.
Slog igenom 2017 i Italien genom programmet X-factor. I år vann de San Remo-festivalen och Eurovision song contest med ”Zitti e buoni”.
De har släppt två album: ”Il ballo della vita” (2018) och ”Teatro d’ira” (2021) och har för tillfället framgångar med singeln ”I wanna be your slave” och covern på 60-talslåten ”Beggin’”, utöver vinnarlåten från ESC.
Sjunger blandat på engelska och italienska. Namnet är danska för månsken, det kommer sig av att Victoria De Angelis har en dansk mamma.
•
•
•
•
• (2,9 miljoner) och Jamala (700 000). Popkillarna Måns Zelmerlöw och Duncan Laurence har nått något större framgångar, men är ändå långt efter.
Måneskins popularitet är faktiskt rätt så unik. För även om Eurovision har producerat stora hits genom åren – ”Nel blu, dipinto di blu”, ”Save your kisses for me” och ”Ooh Aah... Just a little bit”, för att nämna några, är det få som har lyckats omvandla succén till en bestående internationell karriär.
Bortsett från självklara Abba, Céline Dion och Olivia Newton-john, är det knappt någon i modern tid som man övertygat kan kalla för världsstjärna. Vad är hemligheten?
– Det är för att alla våra låtar är bra, säger Victoria sturskt innan Damiano bryter in:
– Jag tror att människor såg skillnaden på vår musik och de andra tävlande i Eurovision. Bortsett från Ukraina förstås, för de var rätt vilda. Men det var framförallt popmusik med koreograferad dans på scen. Jag tror att folk var nyfikna på resten av vår musik, säger han.
– De vill förstå alla låtar vi har gjort. Inte bara ”Zitti e buoni”, säger Ethan.
Kanske är det så. Men det kan också finnas förklaringar till bandets framgång som sträcker sig utanför musiken. Framförallt i deras stil.
Redan när Måneskin tävlade i X-factor 2017 skrev italienska Vanity Fair om bandets kläder. Då beskrev de målande hur de manliga medlemmarna förde med sig en ny form av maskulinitet. Det är bara att säga stopp om du hört den spaningen förr.
Under samma period väckte de intresset hos modeskaparen Veronica Etro, från modehuset som hennes farfar grundade 1968. Hon började samarbeta med Måneskin och skapade bland annat gruppens outfits till Eurovision. sångare
– Jag har varit helt tagen av att arbeta med dessa talanger som har en så kaxig, frisläppt attityd och är redo att ta sig an vilken risk som helst med fullständigt självförtroende. Det gav mig mod att utmana mina egna gränser, säger hon till Vogue.
I dag är Måneskin närmast att betrakta som stilikoner. Enligt New York Times sålde deras merch slut bara minuter efter att det lades ut till försäljning.
Själva försöker medlemmarna att tona ner betydelsen av det visuella. De menar att musiken är det centrala, även om David Damiano medger att de tidigt insåg värdet i sitt utseende.
– När vi spelade på gatorna brydde vi oss mycket om hur vi klädde oss, för vi tycker att de gör dig mer igenkännlig och hjälper till att skicka ett budskap, säger han.
– Du blir också fri och mer bekväm, säger Victoria De Angelis.
– Ja, det hjälper en att känna sig mer karismatisk och självsäker, säger Damiano David.
Det är kväll när Thomas, Damiano, Victoria och Ethan äntligen får kliva upp på scen. Det är tydligt att det är här de trivs bäst. Publiken inne på Liseberg står utspridda i mindre sällskap. Några klappar taktfast. Andra vrålar med hysteriskt i låtarna med en fonetiskt hemmasnickrad italienska. På något vis känns scenen för liten. Som ett plagg som krympt i tvätten.
”
Jag tror att människor såg skillnaden på vår musik och de andra tävlande i Eurovision
Damiano David
Tidigare under dagen skämtas det om att Måneskins nästa spelning i Göteborg blir på Ullevi som syns utanför hotellsvitens fönster.
– Bruce Springsteen har spelat där, säger en i personalen lockande.
Bandet följer inte upp den lättsamma tonen. I stället frågar de lugnt och sakligt om publikantalet.
Känner ni er alltid självsäkra?
– Oftast. Men alla har sina stunder. Det är en resa att nå självacceptans som alla måste gå igenom. Det är inte lätt men vi gör så gott vi kan. Oftast mår vi bra med oss själva, säger Victoria De Angelis.