Varit på flykt i 43 års tid
Varberg: 58-årige Michele Gerelose flydde från Eritrea när han var 15 år för att slippa bli soldat i kriget mot Etiopien. Nu har han och familjen anlänt till Varberg som kvotflyktingar.
– Det dåliga livet är borta, säger dottern Yordanos.
Varberg: Michele Gerelose hade väntat på sitt nya hemland sen 1998. I december landade han, hustrun och barnen i Sverige. Nu bor familjen i kommunens paviljonger i Breared.
– Det dåliga livet är borta, nu kan det bara bli bättre, säger dottern Yordanos Michele, 19 år.
Vi träffar den eritreanska fembarnsfamiljen i kommunens paviljongbostäder på Breared. Här bor de fullt modernt i fem rum och kök i en byggnad som tidigare var arbetarbaracker för inhyrd personal på Ringhals. Egentligen var det meningen att familjen skulle flytta till USA, men USA ändrade sig och pappa Michele ville inte vänta längre. Han fick sitt flyktingpass från UNHCR redan 1998. På den tiden var hans barn inte ens födda.
För pappa Michele Gerelose och mamma Asmeret Akbamichel och deras fem barn är kontrasten enorm.
– Vi visste ingenting om Sverige innan vi reste, bara att det låg långt norrut, säger Yordanos.
– Det är så fint här, fortsätter hon. Det finns vatten! I Sudan fick vi gå och hämta vatten varje dag från rika människor. Vi delade badrum med tre andra familjer.
– Och vi sov i samma rum alla sju, somliga i sängar, andra på golvet. Men här har jag fått ett eget rum, berättar Yordanos, som är enda dottern.
Hon och brodern Samuel, 17 år, talar engelska och tolkar för den övriga familjen. Svenskan är än så länge skral.
Liksom de flesta flyktingar som Varberg tar emot just nu är de så kallade kvotflyktingar. Alltså personer som utsetts av FN:S flyktingorgan UNHCR. Det innebär att alla tillstånd var klara redan vid ankomsten till Sverige.
Sverige ska ta emot cirka 5 000 sådana flyktingar i år. Varberg 105 personer. Alla har ännu inte kommit. I Sverige ingår man i det så kallade etableringsprogrammet. Det innebär förskola och skola för barnen och studier i svenska på SFI för de vuxna.
”
Här är så vackert. Varberg en blandning av stad och by.
Vi trivs här.
Yordanos Michele
58-årige Michele Gerelose har varit på flykt sen han var 15 år. Då lämnade han ensam hemlandet Eritrea för att slippa bli soldat och inkallad i kriget mot Etiopien. Sedan dess har han levt i grannlandet Sudan där han jobbat som däckmekaniker och tuk-tukförare. Hustrun Asmeret Akbamichel kommer också från
Eritrea. Hon har varit hemma med barnen som alla är födda i Sudan, ett land präglat av både inbördeskrig och svält.
Livet där var både fattigt och hårt, berättar familjen.
– Vi har väntat hela livet på att få lämna Sudan. Där fanns inget arbete och ingen frihet och säkerhet, förklarar Yordanis. Att bara handla lite bröd kunde ta hela dagen eftersom det är så ont om mat.
Föräldrarna säger att de nu vill jobba i Sverige.
– Jag tar vad som helst, säger Michele, som aldrig har fått gå i skolan.
Asmeret gick i skola till 16 års ålder och säger att hon gärna tar ett städjobb.
– Mamma är också mycket duktig på att laga mat, intygar hennes barn.
Yordanis och Samuel Michele siktar högre än så. Först vill de lära sig svenska ordentligt, gå ut gymnasiet
och söka vidare till högskola eller
universitet.
– Jag tycker mycket om barn och vill helst bli barnsjuksköterska, eller lärare, säger Yordanis.
– Och jag tandläkare. Det är ett bra jobb med en bra lön, säger Samuel.
Ingen i familjen har än så länge fått några svenska vänner. Bara de kontaktpersoner som finns inom kommunen.
– Helena och Göran hjälper oss, berättar Yordanos och Samuel. De gillar Varberg.
– Här är så vackert. Varberg en blandning av stad och by. Vi trivs här, säger Yordanis.