”Hjälp – min äldre kollega raggar på mig”
Hej hej!
Jag är 26 år och jobbar på ett mäklarkontor. En av de äldre mäklarna (ca 60 år, kvinna) pratar ofta med mig och brukar sätta sig bredvid mig på lunchen. Förra veckan frågade hon om jag ville ta en öl efter jobbet och jag tyckte att det blev så stelt, men sa att jag inte kunde.
Idag frågade hon igen och jag fick känslan av att hon raggar på mig. Jag vill verkligen inte umgås privat och nu blir jag väldigt obekväm så fort hon är i närheten.
Hur ska jag hantera det här? Jag vill att hon ska lämna mig i fred men inte att det ska bli stelt på jobbet. Vår chef är inte särskilt bra så jag känner inte att jag kan prata med honom om det här. Lukas
Hej Lukas!
Vad fint att du frågar mig om detta. Oftast får jag frågor om barn och föräldraskap.
Utmaningar man upplever där återfinns faktiskt i de flesta mänskliga relationer. Om än i annan tappning och med annorlunda aspekter. Som i ditt fall närmanden, gränssättning, respekt och trygghet. Mäns upplevelser av ovälkomna närmanden, sexuella inviter och till och med våld bagatelliseras tyvärr alltför ofta. Så tack för förtroendet!
Vi människor ägnar stor del av vår vakna tid åt att medvetet och omedvetet läsa andras signaler. Information som vi får av tonfall, kroppsspråk, mimik och tal (det går vi dock minst på) använder vi för att gissa andras avsikter.
De flesta av oss gissar mer rätt än fel. Ingen har alltid helt rätt även om vissa personer tror att de alltid vet vad andra tänker, känner och vill. Du får känslan att kollegan raggar på dig och det kan såklart mycket väl stämma. Jag förstår verkligen att det gör dig obekväm när du inte är intresserad.
Det är inte lätt att säga sådant till någon. Verkligen inte till en senior kollega som kanske har större social och professionell makt på arbetsplatsen, än dig som är yngre och mindre erfaren?
Jag förstår vad du menar med att du inte vill att det ska bli stelt på jobbet. Samtidigt låter det som det är exakt så det är för dig – stelt och otryggt. Du blir obekväm så fort hon är i närheten. Du tror inte att chefen kan hjälpa till. De gör dig ensam med ditt bekymmer. Kan du åtminstone bolla det hela med någon kollega? Det är väldig stressigt att bära en oro själv.
Det är väl fint med arbetsplatser som har god stämning. Det vill väl alla ha. Det är dock väldigt bekymmersamt om arbetsplatskulturen inte tillåter att man lyfter bekymmer, farhågor eller direkta fel. Om man i alla lägen bara ska vara positiv, invändningsfri och allmänt till behag. Det kan få katastrofala följer, vilket det finns många exempel på i både privat och offentlig sektor.
Kanske tänker du mest på hur det kommer bli mellan dig och kollegan, inte arbetsgruppen i stort. Den lösning jag kan se är att du på ett tydligt och respektfull vis säger vad du tycker och vill. Du ansvarar såklart för hur du lägger fram det. Hur hon reagerar är hennes ansvar. Det är lätt att glömma av när det är jobbiga teman som ska lyftas. Berätta att du känner dig obekväm eftersom du inte är intresserad av kontakt efter arbetstid. Att du inte vill att hon föreslår fler pubrundor. Att du kanske varit otydlig men att du inte är intresserad. Det är respektfullt både mot henne och dig själv att vara rak.
Ibland när man för första gången berättar om ovälkomna närmanden för någon annan utelämnar man de händelser som upplevts mest skrämmande eller kränkande. Det kan bero på att man är rädd för lyssnarens reaktioner eller att man paradoxalt nog skäms över att ha blivit utsatt. Om det stämmer på dig räcker inte mina råd ovan. Då behöver du vända dig till någon på arbetsplatsen som har inflytande kring bemötandefrågor. Jag önskar dig varmt lycka till!
” Det är respektfullt både mot henne och dig själv att vararak