Malin trivs när musklerna värker
Malin Ewerlöf är en av Sveriges främsta löpare genom tiderna. Bra fysiska förutsättningar och många träningstimmar i all ära – själv lyfter hon fram något annat: – Förmågan att pressa mig när det tar emot är nog min största styrka.
Det är en solig vårmorgon och Malin Ewerlöf har bokat tid för underhåll av sitt viktigaste arbetsredskap: den egna kroppen.
En låsning i ryggen ska ses över av en naprapat.
– Det är egentligen ingen fara. Tränar man så mycket som jag gör känns det i kroppen, säger hon.
För trots att det är länge sedan hon lade spikskorna på hyllan är hon fortfarande aktiv. I dag arbetar hon som personlig tränare med löpning som specialitet, ett jobb som kräver att hon tar hand om sig själv.
– Det är klart att det blir viktigare ju äldre man blir. Även om jag som snart 50-åring känner mig hur pigg och fräsch som helst. Det är jag otroligt tacksam för.
Att ett och annat grått hår har dykt upp bekymrar henne föga. Ett liv utan träning, däremot, skulle vara svårare att stå ut med. Att snöra på sig skorna och ge sig ut på en löptur i skogen är fortfarande bland det bästa hon vet.
– Det enda som skrämmer mig med att åldras är att bli orörlig. Ungefär vart tionde år har jag tvingats operera mina hälsenor – nu är det snart dags igen, säger hon.
Men det är inget komplicerat ingrepp. Malin räknar med en snabb rehabilitering. Under den tiden får löpcoachningen ske från cykeln i stället.
Det är inte så konstigt att Malin Ewerlöfs kropp har småskavanker. Under sin aktiva karriär tränade hon stenhårt.
– Den typen av belastning är påfrestande och egentligen inte särskilt bra för kroppen, säger hon.
Men den tuffa behandlingen betalade sig. Hon är en av våra mest framgångsrika löpare genom tiderna. När hon tog hon sitt första Sm-guld på 1500 meter redan som 16-åring förstod alla att hon var någonting utöver det vanliga. Därefter slog hon även igenom internationellt när hon med dunder och brak vann Jvm-guld i terränglöpning 1989.
– Det är en av mina absoluta höjdpunkter under karriären. Det var så totalt oväntat och därför extra roligt.
En annan framgång hon värderar högt är Em-silvret 1998, även om den medaljglädjen hade en annan kontext.
– Då visste jag hur bra jag var. Det är underbart att stå på startlinjen och känna ”jag kan slå alla här”.
Förutom att lägga mycket tid på träning brukar man säga att man även ska ha tur i genlotteriet för att lyckas i den sport man gillar.
– Fast frågan är om inte rätt inställning är allra viktigast. Att man hör till dem som tycker om när träningen gör ont och är extremt jobbig, säger Malin Ewerlöf.
Hon talar av egen erfarenhet. Under sin karriär har hon märkt att det som skiljde henne från många andra talanger var förmågan att hänga i när andra kroknade och lade av.
– Jag har en slags hatkärlek till den där smärtan. När musklerna värker och mjölksyran sprutar – då trivs jag.
Utöver de höjdpunkter Malin redan har nämnt tog hon även 42 Sm-medaljer, varav 23 guld. Hon dominerade tävlingarna helt här hemma och tillhörde den absoluta Europatoppen under hela 1990-talet. hon var också fram till 2012 svensk rekordinnehavare på 800 och 1 500 meter.
Två år efter OS i Sydney 2000, som hon missade på grund av en avdragen hälsena och som följdes av flera operationer, avslutade hon sin elitsatsning. 2003 blev hon mamma för första gången.
– Jag fick mina tre döttrar i tät följd under tre år. Det var inget jag och min före detta man planerade egentligen – men nu är jag glad för hur det blev. De är otrolig tajta och har stor glädje av varandra.
Malin menar också att man ibland bara måste släppa taget och hänga med i livets vändningar.
– Man kan inte planera allt. Det är sällan läget är helt perfekt. Då är det bättre att bara åka med.
Den inställningen gör att hon ser med nyfiken tillförsikt på framtiden.
BILDER: CLAUDIO BRESCIANI
” Det enda som skrämmer mig med att åldras är att bli orörlig. Malin Ewerlöf
– Det är skönt att både känna sig erfaren och lite lugnare och samtidigt vara förväntansfull på det som väntar.